likgiltiga för de medel genom hvilka detta ändamål uppnås. Men vi äro intresserade af Europas fred, och från denna spnpunkt är det svårt att betrakta denna handling af Prim utan all den harm som ett så oklokt förfaringssätt kan uppväcka. Om det fiuns någon pligt, som i denna stund mer än hvarje annan åligger hvarje vän af den allmänna freden och civilisationen, så är det den att mildra de fördomar som skilja Frankrike och Preussen och verka derhän att den nuvarande europeiska politikens upprörda vågor småningom må lägga sig. Utan minsta anledning har Prim försökt ett medel att åter blåsa upp den eld som glimmar under askan, att åter väcka upp de lidelser, som kanske visare statsmän än han sedermera icke skola förmå lugna. Men vi hoppas, att redan innan cortes träda tillsammans prinsens af Hohenzollern och den preussiska regentfamiljens sunda förstånd skola hindra den sistovämnde att antaga en ställning som endast kan leda mn oreda för ögonblicket och olycka för framtiden. Det engelska underhuset afgjorde den 4 dennes en vigtig paragraf i folkskolelagen, den 27:de, som bestämmer sättet, huru skolrådens medlemmar skola väljas. I regeringens bill stadgas, att de ismå städerna skola utses af kommunalrådet och i landtsocknarne af kyrkorådet. Sir Charles Dilke föreslog deremot att öfverlemna valet af skolråd åt dem, som betala folkskoleskatt. Underhuset antog ett förmedlingsförslag, som egentligen är blott en halfmesyr, nemligen att skolråden skola väljas: i småstäderna af kommunalråden, men i landtdistrikten och i London af de församlingsboer, som erlägga folkskoleskatt.