lande mot dem som ännu drabbas af dess stränghet, och jag finner på hans beteende ingen annan förklaring än de händelser som sedermera inträffat och som måhända kommit honom att tvifla på värdet af förbindelser, gifna och besvurna inför en stor församling. (Larm.) Regeringen handlar i denna fråga uteslutande i ett dynastiskt intresse; det är ej Frankrikes önskan, utan sin personliga vilja hon söker göra gällande. Redan 1848 begicks ett stort fel, då de dåvarande makthafvande ej upprätthöllo rättvisans principer. Men de dåvarande tidsomständigheterna kunna ej jemföras med de nuvarande. Då hade en ny regering utgått ur revolutionen. Men det var icke desto mindre ett fel, och hvad mig sjelf beträffar, skulle jag, då jag uppsöker namnen på dem som röstade emot denna åtgärd, känna mig lycklig, om jag deribland äfven funne mitt. (Ah! Ah!) När man förändrar sin åsigt för att vända ryggen åt lyckan och räcka handen åt olyckan, har man ingenting att frukta... (Mycket bra! Mycket bra! från venstern.) Debatten slöts, som vi redan nämnt, med en med 174 röster mot 31 besluten öfvergång till den enkla dagordningen. 33 ledamöter röstade ej, så att minoriteten i sjelfva verket kan anses ha uppgått till 74 röster.