undervisade Kepler 1 astronomi, och at urmakaren Jobst Byrg, som med skicklig hand utförde de af Kepler uttänkta astronomiska instrumenterna. Hela monumentet gör ett mäktigt intryck, det är harmeniskt i det hela och klart i detaljen. Lyckad som monumentet, var äfven invigningsfesten, till hvilken infunnit sig hela Schwaben; isynnerhet hade Tiäbingen och Stuttgart sändt dit en mängd af vetenskapens och konstens idkare. Festtalen höllos i populär stil och förfelade icke att djupt gripa den samlade folkmassan. Utgifvaren af Keplers verk, doktor Frisch, tecknade i lefvande drag den store astronomens lefnad. Såsom en intressant historisk notis må ur dr Frischs tal anföras, att år 1620 Keplers moder var nåra deran att bli bränd som hexa, och det var blott genom uppbjudandet af hela sin energi som Kepler förmådde rädda henne undan bålet. Under festen ingingo telegrammer både från grefve v. Beust och f. österrikiske statsministern von Schmerling. — Charles Dickens sista roman. Det har i engelska blad talats mycket om, huru Charles Dickens, under aning om sin nära förestående död, hade ordnat allt med hänseende till sitt sednaste arbete, Edwin Droods hemlighet, föreskrifvit planen och bestämt hvem som i hans ställe skulle fullända romanen, om han skulle gå bort. Alla dessa rykten äro nu vederlagda genom ett bref till Times från hans förläggare, hrr Chapman and Hall. De förklara, att utom de tre utkomna månadshäftena finnes af författarens hand färdigt manuskriptet till ytterligare tre häften; med andra ord hälften af boken är skrifven, och så kommer detta fragment att förblifva, utan att någon främmande hand får röra dervid, säga förläggarne. . — Vegetarianerna. Ett sällskap har bildat sig i Tyskland, för att återföra menniskorna till ett med naturen öfverensstämmande lefnadssätt,. Medlemmarne af detta sällskap kalla sig vegetarianer, emedan de icke antaga annat än vegetabilier till näring; de bekänna sig, med 2500 års mellantid, till den pythagoreiska kokkonsten. Torsdagen den 9 dennes församlade sig vegetarianerna af begge könen, till ett antal af omkring sextio, i en lokal i Berlin. Sällskapet åhörde först läsningen af en mycket tillfredsställande berättelse om vegetarianismens framsteg i Tyskland. Grundlagdt för blott ett år sedan, räknar sällskapet redan nära 400 medlemmar. Då middagstimman slog, afbröto vegetarianerna sina ANT och satte sig, tillika med de inbjudna, till bords. 150 personer deltogo i denna måltid, hvars matsedel var strängt vegetabilisk; allt kött var bannlyst från densamma. Rent och obemängdt vatten glänste ikarafinerna. Som medlemmarne af detta frugala sällskap förbjuda sig alla spirituösa, alla varma eller kalla drycker, som kunna vara FA vin, öl, kaffe, t6 etc., så var det med bärvin som glasen fyldes för utbringandet af de vanliga skålarne. — En öfverraskning vid deserten hade den lifligaste framgång: några vackra guldgula kapuner syntes plötsligt på bordet!... Utrop af harm, sedan allmän handklappving!... Den vegetabiliske kocken hade gå be sn ilrikt sätt gifvit bakelserna formen af fjäerfa. På aftonen samma dag höll sällskapet i samma lokal ännu en sammankomst, vid hvilken allmänheten hade fritt tillträde. En mängd nyfikna trängdes i salen; tviflare och dåliga skämtare, sådana som det finnes öfverallt, måste af presidenten kallas till ordningen; en af dem, som glömde all den aktning, man var skyldig de aktningsvärda vegetarianerna, begärde att få se dem äta. Diskussionen saknade icke intresse och var till och med ganska varm mot slutet. En medlem af sällskapet, hr Walzer, hade hållit ett vältaligt föredrag om den moraliska vigten af vegetarianismens, Doktor Beer, som efterträdde honom på talarstolen, tog lifligt parti mot frugivorerna, och förklarade tvärt, att vegetarianismen enligt hans åsigt vore en omöjlighet. Då sällskapets prote-ster hade upphetsat talarens hänförelse, uppdrog han en försmädlig historik öfver de ryktbara måttlighetssällskaperna; kanhända gick han till och med litet för långt, då han erinrade om detta amerikanska epigram öfver en af måttlighetsapostlarne: Nykter vid bordet, rusig öfverallt annorstädes,. Hr Beers tal roade några, väckte förargelse hos andra; två omvända vegeterianer, brr Schäfer och Walzer, svarade värdigt den omnivore talaren. Det var midnatt, då sällskapet åtskildes. — Huru kineserna kommit att bruka hårpiskor. (Ur Sv. Amerikanaren.) För åtskilliga århundraden sedan läto Kinas invånare sitt hår växa öfver hela hufvudet, såsom bruket är hos oss. Då uppstod krig mellan Kina och Tartariet och kineserna blefvo slagna och deras land eröfradt. När den första tartarkungen, stamfadern till den ännu regerande dynastien kom på tronen, sökte han efter tillfälle att förödmjuka kineserna. År 1664 utgaf han befallning att alla och en hvar bland dem skulle raka af sig allt håret, undantagandes en tofs just i kronan, emedan det var i en sådan fason hans eget kungliga hufvud var utstyrdt. Det fanns i Kina en stor mängd stolta och styfsinta herrar, som icke ville åtlyda påbudet; men ohörsamheten hade den påföljd att monarken lät afraka ej endast håret på dem, utan dertill hufvudet jemt efter axlarne. Det är som vi veta, icke särdeles angenämt för en menniska att förlora hufvudet. Kineserna kommo snart underfund med den saken och beslöto att raka skallen samt odla grisstjert,, oaktadt det var en förnedring. I börkändes det smärtsamt, men allt som åren ruljade fram glömde de bort förödmjukelsen och vänjde sig vid bruket. Så snart grisstjertarne väl kommit på modet, bemödade sig de kinesiske ynglinrk af hjertans lust att täfla med hvarandra om vilken som skulle kunna uppvisa den längsta, ele; och mest skinande hårfläta. De vårdade lem på det omsorgsfullaste, just som våra unga lejon i Förenta Staterna och nästan öfver hela den öfriga verlden göra med sina polisonger och mustacher, vaxande, kammande, borstande och fingrande dem utan återvändo. Det ena är icke löjligare än det andra. Vanan låter oss endast se det ovanliga i en löjlig dager. — En jemförelse. En af de oförsonliga, som derjemte idkar statistik för sitt nöjes skull, har oPm ort följande beräkning: 1:0) H. M:t kejsaren af Frankrike eger 25,000,000 francs i årlig inkomst; 2:0) Ett stadsbud, som löper 27 kilometer dagligen, förtjenar 500 francs ärligen. För att nu stadsbudet skulle kunna uppnå samma dägtraktamente, som H. M:t, skulle han behöfva spatsera 350,011 kilometer eller jemnt 138 är, 10 månader och 10 dagar, och för att uppnå samma årsinkomster som högstdensamme, skulle han behöfva löpa 13,650 gånger rundt omkring jorden och följaktligen promenera ungefär 50,000 är, om man räknar 360 dagar på året — ty 5 dagars hvila årligen kunde han väl behöfva. — Finska gardet. Den 19 Juni uppvaktades, skrifves det från Helsingfors, H. K. H. tronföljaren af finska gardet, till hvars chef han jemnt på dagen för 25 år sedan hade blifvit utnämnd, med en minnesgåfva, bestående af ett Berdanskt gevär, inköpt af gemenskapen vid bataljonen. Geväret var inlagdt i en vacker låda, öfverdragen med blå sammet, fina ornater i silfver, öfverst på locket en skjutande skarpskytt. Lådan, utförd af hr Sasnikoff, var en gåfva af bataljonens officerskår och skall hafva kostat 1500 rubel silfver. — Norsk ingeniör i Holland. En af vår tids märkvärdigaste jernvägsanläggningar skall blifva den för ett par år sedan påbörjade je banan mellan Moerdyk och Rotterdam i Holland. Den hufvudsakliga svårigheten vid anläggningen är förnämligast grundens dåliga beskaftenhet och den långa sträcka af farbara floder som banan måste passera, hvadan man vid anläggningen isynnerhet måste göra afseende på sjöfarten. Banan kommer derföre att på en längd af flera mil utgöra en nästan oafbruten bro. Planen och konstruktionen af broöfverbyggnaden, som skall visa mycken genialitet, är af en norsk civilingeniör Thedor Stang, hvilken i flera år vistats i Holland, PR rg rn re er AR ha I FA bn bg förr ök jr