a Låstbom gjort försök att förmå sina tjenare ati tro det detsamma blifvit öppnadt, dock icke en ligt Sjögrens och Edbergs berättelser, hvarken då varit öppnadt eller ens kunnat vara så, enär de var igenisadt; att han enligt egen uppgift längre Itid ifrågavarande f. m. vistats inom sagde våning 3 Joch att enligt hustru Edbergs berättelse inger . Jannan person varit i huset som varit i tillfälle at anlägga sagde eld, hvarjemte han sökt förmå så väl hustru Edberg som befallningsman Sjögren att r I hålla sagde händelse hemlig. Hvad slutligen angår eldsvådan den 24 och 25 ; Isistl. Mars så har härutinnan förekommit att Låst 1l bom, ehuru han sökt dölja sådant, på ett mycket hemlighetsfullt sätt inköpt 3:ne stycken ovanligt stora och dyra ljus; att han på ett lika hemlighetsfullt sätt profbränt ett af dessa för utrönande huru länge ett sådant kunde brinna; att han till och med enligt pigan Fredholms berättelse sökt hindra sin familj att härom få kunskap; att han omedelbart härefter utrest från Stockholm till egendomen och dit medfört sagde ljus; att hans hustru, som enligt dem emellan förut träffad öfverenskommelse, då skolat medfölja och äfven vaIrit färdigklädd till resan, af honom förhbindrats . derifrån; att Låstbom haft en mängd olika uppgifter om användandet af sagde ljus såsom att han T köpt dem för sitt nöje skull, att han tänkt använda I dem till lysämne vid den potatisplockning som då I pågick fvid Ekeby och, sedan han gjorts upp,I märksam på att de ej dertill blifvit använda, att han dermed velat roa sina barn; att han ltänkt bränna dem vid en födelsedagsfest samt att dhan velat visa folket sådana, emedan han trott I sådant skulle roa dem och han dermed velat brilIjera; att han skrutit af huru öppet han burit dem, då de förts ditut, men ändock för ingen person J omtalt att han dit medförde dem; att han först uppgifvit sig hafva nedlagt dem i den vanliga ljusflådan i chiffonieren, men sedan hustru Edberg intygat att så ej varit förhållandet, att han nedlagt dem i en annan låda eller nedersta chiffonierlådan; att han dagen efter sin ankomst till Ekeby mot vanan länge vistats i öfre våningen af byggnaden der sedermera elden utbröt, utan att kunna nöjaktigt uppgifva hvarmed han der sysselsatt sig; att han enligt eget medgifvande kort före sin afresa från Ekeby den 23 Mars gått kring logarna Toch äfven varit på det ställe der elden sedermera T började samt enligt gossen Lindahls berättelse då medhaft ett paket till storlek och form fullkomligt liknande ett af de ljus han inköpt, hvilket han vid första förhöret helt och hållet bestridt Isom fullkomligt sanningslöst, men sedermera medgifvit och sökt göra troligt att det skulle varit en rund björkgren med påsittande bark, som en medhafd hund skulle hafva burit fram till honom; att han vid sagde tillfälle äfven enligt gossen Lindahls berättelse der smugit sig fram och sökt dölja sig ; att enligt Sjögrens berättelse man, ehuru omtalte logar voro stängda, i en af dessa och just den, hvari elden började, kunde inkomma utan nycklar genom att insticka handen genom ett nederst på portarna till dess baksida varande hål och aflyfta hakarna, hvarmed sagde portar voro stängda; att enligt flere vitnens berättelser, steg efter smärre skodon än af arbetsfolket der på trakten användas, ledt just till sagde ställe och att märken efter en person, som legat på knäna, funnits i snön just vid sagde hål; att å sagde loges ena gafvel, midtemot hvilken funnits menniskoboningar, stenfoten varit sönder och att just vid sagde söndriga ställe, enligt Carl Petterssons berättelse, lika märken efter knäfall funnits, hvilket tyckes antyda en möjlighet att någon person, som först från baksidan ingått i logen och der ställt ett brinnande ljus, sedermera velat efterse om skenet genom sagde söndriga ställe skulle förmärkas; att Låstbom före sin afresa meddelat hustru Edberg dels tillsägelse att elda alla kakelugnarne i husets nedra våning kl. 6 på aftonen dagen efter hans afresa, hvarigenom den samma afton kl. 10 inträffade eldsvådan kunnat få en förklaringsgrund, och dels förbud att för någon person visa våningarne, hvilket aldrig förut skett; att, enligt hustru Edbergs berättelse, portarne till huset efter Låstboms afresa varit stängda; hvadan ingen främmande person der kunnat inkomma; att den anbefalda eldningen at rummen, i stället att ske som Låstbom befallt kl.6 på aftonen, skett kl. 10 f. m., hvadan all eld långt före aftonen rarit utsläckt; att, då i trots häraf Lästbom velat göra troligt, att elden uppkommit genom någon bristfällig kakelugn, det bör anmärkas att elden, enligt allas derom hörda sammanstämmande berättelser, började i öfre våningen af husets nordvestra ända, på en plats der hvarken kakelugn eller rörledning från sådan fanns; att motsvarande kakelugn på nedra botten under vintrens lopp ofta eldats, utan att någon fara förmärkts; att hustru Edberg och Lars Erik Andersson på aftonen, endast ett par timmar före eldens utbrott, gingo genom de norra rummen på nedra botten, dervid icke något tecken till eldfara då kunde förmärkas, i följd hvaraf det väl måste såsom säkert antagas att elden blifvit anlagd i öfre våningen samt att någon främmande person väll. knappast skulle ge sig tid, äfven om hän kunnat inkomma i huset, att begifva sig till dess längst bort belägna plets i ett sådant ärende, då detta kunnat lika bra och skyndsammare å annan plats utföras; att Låstbom visat sig synnerligen mån om Jatt tröskverket, sam ej tillhörde honom, skulle l: bli bortfördt, emedan, som han uttryckte sig, man alltid står i ansvar för andras saker, — förmodligen äfven menande om man innehar dem och skada derå sker; att mangårdsbyggningen och uthusen antändes vid så olika tider, att eld från det ena stället ej kunnat orsaka den på det andra, hvilket dessutom är ännu omöjligare derigenom att vinden hade en alldeles motsatt riktning; att båda dessa antändningar skedde inom den tid efter Låstbomg aflägsnande från Ekeby som ljus af det omtalta slaget enligt ägd gtyrkt är kunna brinna; utt Låstbom, vid erhållandet af underrättelsen om eldsvådan, icke tycktes blifva deraf öfverraskad, samt till kusken Lundgren under resan dit fälde iUtrapden, som angåfvo att han väntade sig mera in byad Lundgrep då hade gig bekant; att till och ned i bans hem, genast denna underrättelse ankom, tankar uppstått derom att Låstbom skulle vafva anlagt eller anstiftat denna brand; att efter äckningen af elden först magasinsnycklarne anats på den plats å nedra botten, der Låstboms iffonier ståt och att Låstbom, enligt befallningsnannen Sjögrens berätteise, då frågat om ej flera ycklar der anträffats; att sedermera på samma tälle anträffats alla öfrige våningens nycklar, vilka sålvade hefnnnits hafva varit urtagna och örvarade troligen i Lästboms paigonier, detta så nycket sältrare, som Låstbom medgitvit sig hafva rå sagde svälld förvärat förstnämnde nycklar, huru han att börja med bestridt sådant; att Lästom genom sin nyssnämnda framstälda fråga äfven är visat sig förvänta mera än hvad andra ditinls vigste; att ehuru Låstbom sökt bestrida att e sist antråffade nygklarne skulle hafva tillhört fre våningen, flera vitnön döck intygat att tvene af sagde nycklar pröfvats och passat i dithöde lås, samt hustru Edberg dessutom bestämdt örklarat act hon mycket väl igenkände sagde ycklar; att Lästbotn, sedan elden blifvit gläckt, ökt förmå drängen Lundgren att tro, det han Il egendomen den 21 medhaft högst vigtiga papep, iv vid eldsvådan gingo förlorade, tydligen ör att inbilla Konym, att det medhafda ljuspakeet, som han visste Tä gren fött eh kan ej dde honom känna dess innehåll, SK lle vat just dessa papper; att han sedermera kt Ihbillä bongm att detsamma skulle varit. ett taflestycke och slåtligen ätt hän skulla medaft båda delarna; att Låstbom före branden från vendomen till Södertelje bortfört en del linne-jy läder, sg han kort förut dit utfört för att tväts och stanfä tilldess han uidyttade dit; attjva an uppgifvit först att han medtågit dem för att 1 dem till Stockholm nå iernhanan sedermera I kö pu Aa AA