MYVIRDUVSDVEN Me BLANDADE ÄMNEN. I fomtioett dygn på ett korallref. I Ti mes för d.n 27 Juni berättas följande: Klipperskeppet Silver Craig, kapten Uohu, anlände,i dessa dagar till Live medförande ombord sex sjö män, le enda öfverlefvande af besättningen på Liverpoolskeppet Mercurius, hvilka uppfiskades från ett korallret på norra kusten af Brasilien, der de måst vistas i 51 dygn. Silver Craig afseglade från Islay på eftermiddagen den 15 sistlidne Maj, då på omkring 10 miles afstånd från Rocas ref, trakter af Pernambucco, kapten Cohu observerade någon: ting, som såg ut som en koja, på det ref, han visste att han närmade sig till. Då han kom närmare urskilde han en stång, på avilken en nödsignal var fästad. Signalen var en gammal skjorta, som blifvit hissad på half stång. Silver Craig kom på en miles åfstånd från refvet, då sex sjömän sågos kafva sig fram på ett par af vrakstycken, som anträffats på refvet, sammanfogad flotte. be uppupplyste nu, att de voro de enda qvarlefvande af besättningen på Mercurius, hvilken förlist på refvet under resa med spanmål från San Francisco till Liverpool. De hade litet eller alls inga kläder, men, med undantag af en färgad man, voro de friska; de hade lefvat af fågelägg, skaldjur, fisk och äfven af sköldpaddor och de hade haft att dricsa färskt vatten, som de haft lyckan att anträffa på refvet. De hade med sig en korg med omkring 200 af de stora ägg, som varit deras förnämsta föda och dessa smakade förträffligt när de blifvit kokta. Kapten Cohu tog de skeppsbrutne ombord på Silver Craig, gaf dem mat och kläder och, såsom nämndt, tog dem med sig till Liverpool Mercurius var ett nytt klipperskepp af jern om 839 tons; det förolyckades dep 25 Mars tidigt om morgonen på Rocas ref under mörker och regn. Besättningen utgjorde 22 man, alla drunknade utom dessa sex, hvilka i mörkret simmade omkring i två timmar, tills tidvattnet kom, då de fingo fotfäste och kraflade sig upp till den af vattnet oberörda höjden af refvet. Den siste lefvande kamrat de sågo var timmermannen, som dock snart bortspolades och kastades in i de håligheter, som i korallrefvet bildats af hafssvallet. När det blef dager sågos af det ståtliga skeppet blott topparne af masterna och -det dröjde ej länge förr än fartyget blef alldeles sönderslaget — en sorglig syn för de qvarlefvande! Rocas ref består af två. korall-öar. med -ett ytinnehåll af 15 acres hvardera. I deras centrum finnes sand; men litet eller intet gräs yäxer deri; man har planterat cocospalmer på dem, till varning för sjöfarande, men palmerna kommo sig icke. Månget stolt fartyg här funnit sin graf. Spillror af stranlade fartyg finnas kringströdda på refvet. Af dessa spillror byggde sig de sex skeppsbrutne en koja och med tillbjelp af en afbruten knif, en hammare och en stor kopparbult samt spik, naglar m. m., som de påträffade i vrakspillrorna, fingo de slutligen ihop de begge flottarne. De påträffade å refvet två vattencisterner af jern, som kastats upp på refvet vid skeppet Duncan Dunbars skeppsbrott för två år sedan, och dessa innehöllo omkring 400 gallons färskt vatten hvardera. Till föda hade de fågelägg, såsom nämts, fågelungar och skaldjur och ibland lyckades de fånga en fisk eller en sköldpadda. Eld skaffade de sig på indianernas sätt genom att gnida två torra träbitar mot hvarandra, men detta var en ansträngande procedyr, och i två timmar eller mer måste de gnidas innan de togo eld, och sedan eld var erhållen bevakades den dag och natt lika omsorgsfullt som den heliga elden under forntiden. FElden brann starkt hvarje natt nära deras koja på det förbifarande skulle fästa sin uppmärksamhet dervid. Tre eller fyra gånger under deras vistelse pärefvet slocknade elden och den måste framlas på det ofvan nämnda sättet. Med vrakstumpar — sorgliga minnen! — underhölls den, ty öarne producerade naturligtvis intet bränsle, Sjömännen ledo outsägligt af den tropiska solens brännande strålar, ty de hade snart sagdt inga kläder när de kommo til! refvet, ty af dessa sex hade blott en varit på däck, de andra lågo och sofvo i skansen, när skeppet törnade. På refvet krälde myror i massa af ett giftigt slag, och folset led mycket af deras oupphörliga sting. För tt skydda sina hufvuden mot solen hade de gjort ig hattar af cocosträd-rötterna från det enda träd le funno på refvet och hopsytt dem med samma naterial, trädda i ett slags nål, som de behändigt sjort sig af en messingsbit, hvilken de hittat på in. Dessa hattar togo de med sig till Liverpool åsom ett dyrbart minne af vistelsen på korallefvet i Oceanen. — En originel engelsman. Bland den mängd rämmande turister som för närvarande vistas i Yorge är en engelsman vid namn Smith, hvilken arit nog lycklig att upptäcka en alldeles ny speialitet inom turistlifvets råmärken. Han reser jemligen till fots och för med sig 3 åsnor, på vilkas rygg lastas lifsförnödenheter och tält som lås upp när han vill rasta och tages ned när han kall draga vidare. Det är sålunda ett fullstänigt genomfördt nomadlif, som utgör mr Smiths pecialitet. För att göra detta nomadlif riktigt omfortabelt har han tagit med sig som sin bejening på resan ett sällskap af veritabla nomader, emligen tre tattare (gipsies) två bröder och en yster. Det lär vara mr Smiths afsigt använda l —4 månader på att genomströfva norska fjellygden, och många turister torde dä få tillfälle att 2 den lilla karavanen. — Till chignonens historia. Tyska hår-uppöpare resa omkring äfven i Norge och beklippa vinnorna. Tyskarne klaga dock öfver, att de ej öra så goda affärer som i Sverige, der qvinnoras hår är längre och bättre. Från Ekersund bean att en moder sålde sin nyss aflidna dotters