kars fingret, ja till och med kysst det, nu såg on blott flyktigt på det eldröda märket inder det hon öfverlade med Cornelia, om det cke vore skäl att göra en del af koltarne något större. Den der klädningen blir alldeles förträffig... tänk hvad det skall kännas skönt öf ver de små nakna benen. Ja, vi talade nyss om fattiga barn, som ha den lyckan att vårdas i föräldrahemmet, men det kan finnas små barn utkastade i verlden och som udrig få veta af några föräldrar... som hjertöst öfvergifna få dö af vanvårdnad och svält. Nej, fra Denkwart klipper då alldeles på ned ... får jag inte hjelpa? Månget djur står i så fall öfver menuskan,, sade herr Denkwart afgörande ch såg ut som om han åter ville hålla al. Djuren handla af instinkt, och omstänligheterna styra menniskorna, afbröt ÅA -aha, det kan ju gifvas sådana omständigeter, som förbjuda en mor att erkänna och värda sitt barp... Min söta vän, da är alltför oskyldig att änka diz in i ett sådant förhållande, och lerför försvarar ditt goda hjerta detta, jag nå rent ut säga menskliga viduader. Akta lig att leka så der med saxen, Agatha!... Nej öräldrarne böra i främsta rummet tänka på ina barn... och om det skulle vara något elsteg ... hm!...n Var så god, herr Denkwart! jag är inte orude, jag tål att höra hvad som är sundt ch rättvist, sade Cornelia. Som sagdt: felsteget böra föräldrarne först andra rummet tänka på, ty just genom ärleken till barnet kan detta någorlunda tplånas. Men det är posttimma, ser j uu... au revoir, mina damer! Se kall du ä m händerna, Agatba, du har dansat och