Industririddare. 1 dag har åter firman Appelqvist komp. jemte f. handlanden Johansson och f. handlanden David Kallberg varit förhörde, dervid den sistnämnde, som reqvirerat och erhållit varor utan att ega handelårörelse, varulager, husgeråd. eller andra tillgångar och dessutom är i saknad, af fast bostad, äfven blef häktad. — Morden i Sandby på Öland. Borgholm den 25 Juni: Den för morden å sina föräldrar, 80-årige torparen Anders Zakrisson och dennes äfven åldriga hustru, Kjerstin Erlandsdotter från Sandby, misstänkte och häktade förre sjömannen Ölof Andersson, född 1833, undergick den 20 i denna månå ransakning inför Ölandg Norra Mots häradsrätt. Under denna ransakning lades i dagen, att Olof Andersson, vid det polisförhör som af kronolänsmannen Bolmgren med Andersson vid dennes häktande hölls, erkänt det han ihjälslagit sina bemälda föräldrar. Af provincialläkaren doktor Holmbergs vid obduktionerna förda protokeller upplystes, att Anders Zakrissons såväl luftsom matstrupe blifvit genom knifbugg afskurna, och att han derförutan erhållit mer eller mindre dödande slag, samt att Kjerstin Erlandsdotters panna och ansigte blifvit krossade och hennes hals erhållit tre knifhugg. Af målse; es, tvenne Olof Anderssons svågrar, äfvensom af sju i målet afhörda vitnens berättelser framgick, att Olof Andersson under November månad nästlidet år med en hammare slagit fadren tre slag i hufvudet och ibjälstuckit ett föräldrarne tillhörigt nötkreatur. Rörande sina lefnadsförhållanden uppgaf Olof Andersson, att han lärt läsa, men icke skrifva; att han, som under 18 års tid idkat sjöfart, tog föräldrarne för ett medel,, hvarmed skulle förstås satam, samt att han genom morden, dem han med glad min och lugn erkände sig hafva begått, ville hafva föräldrarne undanröjda. ÅA, erkände sig hafva genast efter mordens verkställande från de mördades bostad tillgripit: en dyna, ett täcke, en tröja och 3 brödkakor, hvarmed han begaf sig till sjöbodarne vid stranden utanför Egby, der han tog en fiskeeka, hvari han begaf sig på vägen till Gotland, men att han, hindrad af motvind, derefter tänkte styra kosan till Danmark. Olof Andersson berättade vidare att han före mordens föröfvande inpraktiserade sig i föräldrarnes bostad genom att uttaga ett fönster, samt att han, dis inkommen, fann föräldrarne sofvande i en säng. Han — faderoch modermördaren, född och uppfostrad af arbetssamma och stilla föräldrar — yttrade: Jag knäppte dem, då de båda sofvo och, som de lågo, så lågo de och som de sofvo, så dogo de. . De vid ransakningen afhörda sju vitnena intygade sammanståmmigt, att Olof Andersson icke under innevarande år, efter hvad vitnena kunnat förstå, varit sinnessjuk eller att de kunnat märka något oredigt i hans tal vid andra tillfällen, än då samtal om hans fader egt runi. Ett vitne berättade, att Andersson bedt vitnet vara honom behjelplig taga lifvet af gubben, och att Andersson vid bedjandet härom yttrat att gubben, sedan ban blifvit ihjälslagen, kunde gömmas isjön, i en brunn eller i gödselhögen. Olof Andersson, som efter all sannolikhet ej eger sina sinnens fulla bruk, har tvifvelsutan föröfvat det gräsligaste och mest hjertrörande mord, som här å ön egt rum på mer än hundra år. För anskaffande af läkarebetyg och vidare bevisnings förebringande uppsköts ransakningen til den 8 instundande Juli.