holm af generalmajoren Urbanowictz, till börden polack. Det pass som vid Södertelje bildas af Mälarens och Östersjöns vikar, är i många hänseenden af största strategiska vigt. Ehuru icke farbar segelled för någon sorts fartyg fanns vid tidpunkten de krigshändelser vi gå att teckna, tillät dock när sets ringa bredd, att utan större möda draga galerer och smärre fartyg deröfver; hvarigenom således Mälardalen, ja hufvudstaden, kunde blifva prisgifven och hotad af fiendens härjningar 4). En större rysk arm6 landstigen, såsom verkligen sedermera höll på att hända vid Norrköping, i akt och mening att framtränga i landets inre, skulle jutligen på denna väg och öfver detta fm nalkas hufvudstaden. Förmedelst den öppna örbindelsen öfver samma pass skulle hufvudstaden underhålla sambandet med de hotade orterna söder om Telge; undsätta dem, eller sjelf draga till sig förstärkningar, då i annat fall, om Södertelge vore i fiendens hand, intet annat återstod än den förderfligt långa omvägen norr om Mälaren. Hvad var nu gjordt för att befästa eller försvara denna vigtiga punkt? Vi kunna med tvenne ord besvara denna fråga: nästan intet! Vi kunna nemligen ej såsom allvarligt menade försvarsåtgärder godkänna, att en kornett med en handfull folk kastas in såsom försvarare i den ej ens i stridbart skick iståndsatta skans, som skulle skydda inloppet till Mörköfjärden och Telge;s) att allmogen en tid före fiendens ankomst varit uppbudad till så kallad strandvakt, eller utan att förses med vapen och ammunition, ännu mindre utan föregående öfning i vapnens bruk, ja! oaktadt öfverflödet på officerare (uppkommet fe nom den okloka åtgärden, att innan fred var sluten minska armån) till och med utan befäl och anförare. 6) Ej heller kunna vi såsom lämplig eller tillräcklig försvarsåtgärd godkänna, att ett enda svagt kavalleriregemente fått den föga afundsvärda rollen sig tilldelad, att nästan ensamt försvara den stora kuststräckan emellan Södertelge och Norrköping. Och ändå måste dessa ringa atgärder af prins Fredrik ansetts tillräckliga; ty hvad namn skall man eljest gifva den fullkomliga uraktlåtenheten, att på det ringaste vis förstärka eller särskildt försvara passet vid Telge? Sådant var tillståndet då onödsmolnet, som redan den 11 Juli börjat urladda sig uti roslagsskären, började nalkas dessa trakter. Fredsunderhandlingarnes på Åland långsamhet och söl förtörnade czaren, som i ålandsskären redan länge sammandragit en flotta, bestående af 25 örlogsfartyg, 150 galörer och 16 pråmar7) för att gifva eftertryck åt desamma. 1 roslagsskären delades denna eskader uti trenne delar, deraf en gick norr ut, en stannade för att blokera Waxolm och Stockholm och en annan del gick söderut, åt Södertörn. Den 14 Juli visade sig denna eskader vid Dalarö och började bränna Österhanninge skärgård, Wermdö och vidare söderut, följande dagar; då sundet vid Stäket, hvarigenom eljest var mening att forcera Stockholm, ändtligen i sista minuten blifvit försänkt. Såsom ett bevis å arten af detta krig, anföra vi efter akterna öljande utdrag på Förteckning å skedd skada å Gustafva Gyllenstjernas gårdar å Dalarön och Wermdön: 8) Emedan fienden kom så oförmodadt öfver presten vid Nämbdö., då han satt vid sitt söndagsarbete och fienden begynte röfva och bränna vid Östanviks herrgård och prestgården; thy kom han med sin hustru och barn alldeles blott och bar undan, fick inte berga det ringaste; ingen batt på sitt hufvud, inga skor på fötterna, utan måste han med hustru gå barfota till Stockholm ifrån Dalarö, det måhga fromma menniskor skola betyga, som sågo hans elände. Totalbeloppet skada å dessa gårdar uppgifves till 322,354 daler. Vidare säges: Hus, gärdesgårdar, ved, skog, foder, säd, kreatur, ja! sjelfva gräset å marken samt jorden brändes och förstördes. Det var svåra dagar denna tid! Dagen förflöt under oroande rykten, gvalfalla aningar; natten upplystes af mordbrandsfiammors vidtspridda sken; allt var fruktan, spänd väntan och förbidan. Allt närmare och närmare kommo dessa scener af mord och rån och trängde mordbrandsflammorna mot Södertelje lugna och fredliga dal — redan hade ett rykte spridt sig, att fiendernas galerer styrde kosan åt Mörkön, då en ryttaretrupp, just vid solens nedgång den 20 Juli, ryckte in och lägrade sig på stadens torg; det var grefve Bjelkes 3 och Femmoimings dragoner, som blitvit beordrade till ortens försvar; med dem var generalmajoren Urbanovicz. (Forts. följer.)