Rättezångsoch Polissaker. Fortsatta bedrägerier. Det under denna rubrik i tisdags refererade mål förekom i dag ånyo till behandling. Appelqvistska firmans bokhållare E. E. Lundblom, känd genom en mängd bedrägerier urder förlidet år, anträffades af polisen under Pingstdagarne, och då han saknade sysselsättning samt ej hade annan bostad än den af firmans hufvudman J. G. Appelqvist vid Saltmätaregatan förhyrda, togs han af olisen i förvar. Till i dag var Hörlin inkallad och hade äfven iakttagit inställelse. Lundblom var från häktet upphemtad. Lundblom nödgades vidgå att han under en längre tid låtit kalla sig Blom, men förnekade all delaktighet i de anmälda bedrägerierna, påstående att de reqvisitioner, som af honom skrifvits, skett på principalen Appelqvists befallning. Hvar Appelqvist eller Pettersson nu funnos kunde Lundblom i uppgifva, och polisen hade förgäfves sökt dem väl å Sursta som i den uppgifna bostaden i huset n:r 7 Saltmätaregatan. På tillfrågan upplyste Lundblom att inga handelsböcker ännu blifvit upplagde, oaktadt affärerna pågått i flere månader. Hörlin förnekade likaså all delaktighet i bedrägerierna och sade sig på god tro ha bjelpt herrarne. Herrarne brukade, enligt Hörlins uppgift, ej komma hem till bostaden förrän kl. 1—2 om morgnarne och voro då alltid fulla. För Appelqvists och Petterssons efterspanande uppsköts målet och Lundblom återfördes i häktet. — Gatuuppträdet mellan grosshandlaren P. v. Matern och handlanden F. A. Engel var i tisdags åter föremål för undersökning i poliskammaren. Båda parterna infunno sig om hr Engel förklarande sig nu fullt återställd efter striden, ehuru hörseln å det ena örat, eller det som mest fick sitta emellan under bataljen, vore något svag och icke så god som tillförne. Tillspord om han erkände sig ha skrifvit den af hr Matern emottagna nidskriften, erkände han sig visserligen ha författat densamma, men kunde ej förklara på hvad sätt den kommit hr Matern tillhanda; sjelf bade han ej skickat den. Hr Engel inlemnade derpå en längre skrift af hufvudsakligt innehåll: att hr M. under en längre tid förföljt och försökt att skada honom; att hr Engel vid det nu ifrågavarande uppträdet varit den öfverfallna parten och endast till sjelfförsvar slagit igen; att hr Matern under en längre tid bestämdt umgåtts med tanken att beröfva honom lifvet och att han endast .hade sin lyckliga stjerna att tacka, för det han vid bataljen ej blef förpassad till en annan verld. Såsom ytterligare bevis på att han verkligen fått stryk, framvisade hr Engel den vid uppträdet af honom begagnade hatten, hvilken befanns vara i särdeles miserabelt tillstånd. Såsom vitnen hördes derefter tvenne personer, genom hvilkas berättelser det framgick, att hr atern, hvilket han äfven erkänt, varit den öfverfallande personen. Utslag i målet kommer att afkunnas näta tisdag. G. H.-T.)