fock kan man bestämma återbetalningön på då sätt, att amorteringen af lånet börjar först eftö: en tid af t. ex. 10 år, eller någon annan tidpunkt Jsom kan vara läglig — t. ex. efter 1879, då 4: serien af 1869 års lån är utgången — i hvilket Ifall seriernas antal måste minskas och rättas efte der återstående tiden för lånets amortering. Dette iöystem har den; enligt min tanka, högst vigtigs fördel med sig, att hvar dch ön på förhand vet när hvarje obligation skall betalas och att man få ledes kan skaffa sig sådana, som bäst passar efter hvars och ens omständigheter. Den som anser sig inom kortare tid behöfva återfå. sina penningar väljer naturligtvis obligationer på den betalningstid, som närmast motsvarar hans önskningar, och den som i främsta rummet afser en säker placering på längre tid, såsom t. ex. kassor och stiftelser, han tager helst en obligation af de sista se rierna, som äro tillgängliga. Erfarenheten hat bekräftat, att så tillgår, och det har visat sig att, vid val af olika serier, som erbjudits allmänheten, de aflägsnaste, hvilka mest närma sig till hvad man kallar en fast placering, varit de begärligaste. Jag har förr varit något tveksam huruvida ännu, då en större fondmarkhad hos oss saknas, tiden vore inne att utsiäppa obligationer på lång tid, med utsigt att få dessa obligationer placerade inom landet, hvilket jag för min del lifligt önskar och således äfven vill genom lånesättet, såvidt möjligt är, befordra; men-jag böjer mig med glädje för den erfarenhet, som i detta afseende blifvit på senaste tiden vunnen. Det vill också synas mig,som kunde man på grund af denna erfarenhet med temligen stor visshet förutse, såväl att ett lån på längre tid numera kan här i landet utan gvåfighet eller olägenhet upptagas, som ock att den låneform, hvilken riksgäldskontoret redan två gånger med fördel, för kortare lån begagnat, d. v. s. mot obligationer, der återbetalningstiden är på förhand bestämd, äfven med framgång kan användas för lån med längre framskjutna förfallotider, enär det visat sig, att just dylika serier varit de, som af: allmänheten mest efterfrågats. Af hvad jag nu yttrat framgår att, enligt min mening, bör man besluta sig för ett lån, som icke endast fyller behofvet för dagen, utan äfven i öfrigt uppfyller de ändamål, som med denna upplåning åsyftas, samt att man, med nödiga modifikationer, bör välja den form för lånet, som hittills begagnats för de tillfälliga lånen, hellre än att upptaga ett s. k. amorteringslån, hvars förnämsta lockelse ligger i den kapitalrabatt, som dervid alltid måste beviljas och som sedan bereder utsigt att genom lycka vid utlottningen göra någon vinst. Genom ett serielån skulle deremot dessa uppoffringar och olägenheter kunna undvikas, ty det är min bestämda öfvertygelse, att, om räntan på ett dylikt lån sattes till 5 procent, så skulle icke någon kapitalrabatt behöfva lemnas, utan obligationerna ganska väl finna afsättning al pari. I sådant fall skulle alltså detta lån, åtminstone till den del, som för närvarande är meningen att utgifva, erhållas till billigare pris, än något enda af våra föregående lån, hvilka alla, enligt hvad betänkandet utvisar, draga en effektiv ränta, som mer eller mindre öfverstiger 5 procent, och som för 1868 irs lån uppgår i det allra närmaste till 6 procent. En särskild anledning till denna min öfvertyelse är den, att en stor del af det nya lånet skulle användas till inlösen af de obligationer med ) procents ränta, hvilka förfalla till betalning unler detta och nästkommande år, och jag vågar bestämdt påstå, att en ganska stor mängd af dessa obligationers innehafvare, hvilka ej önska återfå nedlen, utan fortfarande vilja hafva dem säkert och förmånligt placerade, med nöje skulle, i utsyte mot de gamla obligationerna, taga emot nya sådana å 5 procent, stälda på den tid, som de för ig finna lämpligast. Jag tror derföre för min del att ett dylikt serieån skulle hafva stor framgång, enär såväl enkilda personer, som ock allmänna verk och inättningar med glädje skulle placera sina medel not dylika obligationer, som löpte med en nöj Aktig ränta, och hvilka, utan att vara underkatade lottning, hade en på förhand bestämd förallodag. Genom att sålunda gå till väga kunde nan på ett enkelt och för alla lättfattligt sätt och lerjemte på billigare vilkor, än hittills varit möjigt, inom landet anskaffa det lån, som erfordras j allenast för att fylla de ögonblickliga behofven, tan ock för att fullborda de jernvägar, som blifit beslutna, samt dermed äfven afsluta den finan-: iella oreda, som uppkommit genom dessa ouppörligt återkommande små Tlåneoperationer för ernvägarnes utförande. N Då jag emellertid icke kan hoppas, att det förlag, jag nu tagit mig friheten framställa, skulle unna genast vinna kammarens bifall — ty den nenskliga öfvertygelsen är icke såsom ett ark vitt papper, på hvilket man endast behöfver nedkrifva en tanke för att den der skall fästa sig, tan denna öfvertygelse behöfver någon tid för tt slå rot och komma till mognad — och då det j heller torde vara skäl att nu i riksdagens sista agar yrka en återremiss af frågan till utskottet, A vill jag icke heller begära proposition på det f mig nu framställda förslaget, utan förenar jag ig derföre med dem, som vilja upptaga ett större morteringslån, utan att likväl närmare angifva ittet för upplåningens verkställande, hvilket må fverlemnas till fullmäktige i riksgäldskontoret; varemot jag bestämdt måste motsätta mig att ett i litet amorteringslån som på 8,500,000 rdr skulle omma att upptagas.