a a KT SER NTDTSSEESAST ee: SENK SST sing och lektor Kraiberg. ör främlingarne, hvilka i går afreste till hemorterna, var i onsdags afton en enkel kollation arrangerad å Lorensberg. — (G.-P.) — Svenska fornminnesföreningens styrelse har såsom diskussionsämnen vid årsmötet i Wexiö den 1—3 Juni uppställt följande frågor: : 1. Vårt land gömmer ännu i folklif, folkspråk, sägner och minnesmärken ett rikt, men obegagnadt material, som högligen förtjenar att af den fosterländska forskningen uppsökas och tillgodogöras, innan det utplånas och försvinner under inflytande at den nya allmänna odlingen. Huru skall den håg för fornforskningen, som på senare tiden väckts i flere af våra landskap, kunna tillfullo göras fruktbärande, och huru skall en sammanslutning och ett ordnadt samarbete mellan de särskilda landskapsföreningarne åstadkommas? 2. På hvad sätt kan och bör förhållandet mellan fornsamlingar i landsorterna och statens historiska museum lagligen ordnas? 3. Genom hvilka medel bör vandalismen i afseende på fornminnesmärken lämpligast motarbetas? 4. På hvad sätt och i hvad mån kan folkspråket inverka -gagneligt på skriftspråket? 5. Förekomma väsentliga olikheter i folkspråket inom olika delar af Småland? 6. Anträffas svenska minnesmärken från äldsta tider med en ornamentik af så egendomlig karakter, att den icke visar spår af främmande inflytelser eller mönster? 7, I hvad mån kan en slägtskap i stil och ornamentik upptäckes emellan gamla småländska träkyrkor och de norska stafkyrkorna? 8. På hvad sätt bör man gå till väga vid spptecknande af folkvisor? . Har den förkristna odlingen i Sverige blifvit mindre våldsamt och grundligt utroad än i andra länder, så att i följd häraf nögst betydande spår af denna odling ännu flere landskap påträffas?