AHappt IHorton dagar deretter sade mrs Howard plötsligt en morgon, att hon beslutit resa för att träffa sin man och begaf sig också åstad till jernvägsstationen. Men en timme derefter kom hon tillbaka och sade att hon blifvit sjuk på stationen. Mr Bloor skickade efter doktorn, men han var ej hemma, och när Bloor efter en timme återkom underrättades han att mrs Howard blifvit förlöst och han såg:ett barn i Rosa Days armar. Dessa fakta ha blifvit besvurna af de be na personerna och utgöra det enda vitn let rörande barnets födelse. .,, Lordkanslern förklarade, att mrs Bloor och Rosa Day afgifvit sina vitnesmål med mycken tvärsäkerhet och största sken af sanningsenlighet, men vitnesmålen stodo dock i strid med vissa tillkommna omständigheter. Mr Bloors vitnesmål stode i strid med de begge qvinnornas. En flicka, som tjenade i huset den tiden, meddelade uppgifter, som stodo i full motsats till mrs Bloors, och hon sade sig aldrig ha sett något barn i huset. Å andra sidan hade hvarken någon läkare eller accoucheurska biträdt mrs Howard, ehuru det var första gången hon förlöstes. Barnet infördes icke i kyrkoboken och blef icke döpt; ingen såg det före mr Howards död, med undantag af Bloors, en dr Wilkin, en mr De Bordenave (om hvilken mera här nedan), en mr Clarke, som den förre introducerade i huset, samt fyra månader efter barnets födelse, mrs Howards mor Denne arfving till grefskapet Wicklow blef aldrig införd i kyrkregistret, aldrig vaccinerad, aldrig döpt. Det sades, att mr Howard ville hålla barnets födelse hemlig tilldess en rättegång som han förde blifvit afgjord, men någon sådan rättefåne som skulle kunnat bero af att barnets föelse fördoldes, har man omöjligen kunnat få reda Det fanns således ett starkt bevis på att mrs oward aldrig haft något barn, ingen mer än mrs Bloor har heller observerat att hon var i hafvande tillstånd. En klädsömmerska intygade, att hon den 10 Maj, således biott sex dagar före mrs Howards förlösning, hade tagit mått till en klädning, att den några ar derefter profvaades, men ina gången hade sömmerskan märkt något. (Vi förbigå flera i Times utförligt relaterade omständigheter rörande Klädningeprofningen.) En mr Brown förklarade sig i mrs Howard igenkänna en person, som i sällskap med mr Wilkin infunnit sig hos den förstnämnde i Juli 1864 för att begära några råd. Hon kallade sig då ej Howard och under samtalets lopp förklarade hon för mr Brown, att hon icke haft några barn: Efter dessa och andra omständigheter kommo lorderne i öfverhuset till den slutsats, att Bloor och Rosa Day vitnat falskt. När nu saken kommit till denna punkt tillkännagaf oförmodadt husets aktor, sir Roundell Palmer, att han fått reda på hvarifrån mrs Howards föregifna barn kommit. Han förklarade, att i Augusti 1864 hade mrs Howard infunnit sig på barnsbördshuset i Liverpool och der utvalt och tagit med sig ett litet barn, som en qvinna med namnet Mary Best några dagar förut födt, och hvilket barn hon förklarade sig vilja snpaga som eget. Detta har blifvit intygadt af Mary Best sjelf, förestånderskan för ammorna samt af en annan amma, som kännt igen mrs Howard. Hon försökte väl att kullkasta dessa vitnens utsago genom att bevisa ett alibi, men detta lyckades :! Icke. Men nu uppkommo åter nya, invecklade om-. ständigheter. Det blef ådagalagdt, att Mary Best tog ut med sig från barnbördshuset ett barn och lemnade det till en sin moster mot betalning af en half krona i veckan. Men vidåre blef det bevisadt, att Mary Bests barn var ljuslett med ljus-. blå ögon såsom mrs Howards, men det barn deremot, som Mary Best le; le till sin moster, var. mörkhyllt. Så att nu figurera efter allt utseende tre barn i processen, men det är omöjligt att med visshet såga om de verkligen äro blott två eller afgöra hvilka som äro deras rätta mödrar. Viha mrs Howards barn, som torde vara, det är dock ej bevisadt, det barn hon mottog af Mary Best, vi ha Mary Bests ljusletta barn och hennes mörkhylltå barn, men så ha vi en annan gqvinna som var mörkhyad och bade ett mörkhyadt barn och som väl är modren till Mary Bests andra barn. Det är nödvändigt att omnämna, att detär ytterligare en person inblandad från början till slut i saken, men hvars verkliga förhållande till den ej är upplyst. Mr De Bordenave gjorde mrs Howard bekant med sin man. Han hade åtskilliga häftiga uppträden i Irland med mr Howard och. han fom ensam tillbaka till London med mrs! Howard och under alla transaktioner bodde han antiogen i samma hus eller vid samma : gata som mrs Howard. . Mr Howard miss-tänkte, att han stode i brottsligt förhållande till mrs Howard och använde hemlig polis för deras bevakande. Den ifrågavarande personen har ansett bäst att undvika att meddela några uppges ; ningar i denna sak. En sträng order utfärdades af lordernes hus att inställa personen för domstolen, men han lyckades undkomma orderns verkställande. Historien skulle ej bli komplett om vi ej tillade, ätt mrs Howard olyckligtvis räkat bränna upp alla mr Howards bref. Sådan är den historia, som : sysselsatt lordernes hus en lång tid och som tagit i amgrk sådana mäns skarpsinhighet som sir Roudell Palmers, sir John Karsiakes och dr Bells. En af de märkligaste omständigheterna i denna sak är den rika tillgång på penningar, som stått till mrs Howards förfogande, Hon uppträdde först in forma pauperis, så att lordernes hus måste betala en advokat åt henne, men sedan har hennes-sakförsvarats af ingen mindre kämpe än sir John Coleridge. The Wicklow Peevage Case, såsom denna process kallas, kan räknas bland våra causes celebres, såsom ett sällsynt prof på samvetslös uthållighet och djerfhet. En annan domstol kommer att döma mrs Howard och hennes falska vitnen fö; — Var så god och lemna skriftyget tillbaka?! Under denna rubrik omtalar Paris-tidningen La Oloche ett äfventyr, som i arna händt hr Edouard Laboulaye, den bekante litteratören: Hr Antoine Lafont i Le Temps presenterar sig hog Laboulaye, hvilken, såsom man påminner sig, nyligen uppmanade valmännen att rösta ja. Hvad önskar ni, min herre? Jag kommer för att återfå skriftyget. Hvilket skriftyg ? Silfverskriftyget, som står der på ert, bord, skriftyget som jag och Jules Ferry öfverlemnäde till er på de demokratiska valmånnens i Strasbourg et bn fork fn fr Br RJ ty ft 00 fr fr alu vägnar. Hvad är det för ett dumt skämt2 Det är ej något skämt. År 1866 uppträdde ni i Strasbourg mot den officiele kandidaten, baron de Bussiöres. Demokraterne i departementet BasRhin understödde er med värme, regeringen lät alla minor springa, vi blefvo slagna. Efternederlaget beslöto patrioterne i Strasbourg att, såsom ett bevis på sin aktning och sympati för er, skänka er ett skriftyg af silfver. De uppdrogo åt Ferry!j och mig att öfverlemna det till er. Vi fullgjorde vårt nppdrag. Nu, sedan ni ombytt opinion och blifvit imperialist, fanns ej längre någonting gemenrsamt mellan Strasbourgarne och er. Var derför så god och lemna skriftyget tillbakal Min herrels Det är inte fråga om någon herre nu! Skriftyget har blifvit öfverlemnadt åt den liberale pu g blicisten, åt den oberoende kandidaten, åt den friela mannen, åt medborgaren. Den Laboulaye finnesp nu ej mer. Den Laboulaye, som låtit sin enasong bli embetsman och denandre ambassadsekreterare,! 6 den Laboulaye, som uppmanar folk att rösta ja, sg. den Laboulaye, som förolämpar revo!utionen, har 4j ingen rättighet att behålla en gåfva från patrio-!T ter. Var derför så god och lemna skriftyget tillä baka Er Laboulaye, tillägger La Cloche, nekade form3 ligen att göra MA med ett föremål, som harl1; reelt värde, och Lafont måste gå sin väg med nr a TR må ET RR TR a KRt LO: DO FA rr DI fr