rad. Koncessionen är således blott en modi fikation af skråtvånget; läkarens rättighe jvarstår att utfärda recept å ett allmär brukligt medikament, hvilket räknar snar 100 års anor och hvars halt af opium sund hetskollegium noga bestämdt i farmakopåer Uppenbart är emellertid, att då ett recep å tis bröstdroppar huru ofta som hels får begagnas, så kan också medikamentet miss brukas af dem som blifvit innehafvare af de förra; men deremot hindras den, som icke ka förskaffa sig ett sådant recept, från medika mentets erhållande just då det bäst behöfves Häri ligger ej så litet skråtvång, läkarekåre till godo, ehuru vi äro fullt öfvertygade der om, att nämnde kår alldeles icke håller detsamma. Sundhetskollegiet kan sålede gerna uppgifsa detta skrätvång och bord så göra för den stora allmänhetens nytta. Men i afseende på ett annat, ändå mer allmänt anlitadt folkmedelsutlemnande i hand köp, har sundhetskollegiet visat sig obevek ligt, Det är nemligen Tielemanns droppa Dessa infördes redan 1853 i allmänt bruk svenska läkaresällskapet, som kraftigt föror dade deras användande mot kolera, innan lä kare hinner anlända, och de rekommendera des vidare af samma sällskap i en uppsat som åtföljde 1855 års almanach. De hafv sålunda tilldelats ett officielt förtroende, er hållit den största möjliga spridning, kund erhållas utan recept på alla apotek intill de 1 Januari innevarande år och hafva obestrid ligen åstadkommit mycket gagn för persone som plötsligt angripits af diarrå eller kolo rin, Och hvilka icke varit i tillfälle att an lita läkare. Har läkaresällskapet nu upptäckt att Tie lemanns droppar äro overksamma eller skad liga? Nej — derom har intet uttalande för sports. Men de innehålla opium, invändes — visserligen. Men äro då de -Tielemann drop) som från apoteken utlemnas enlig af läkare meddeladt recept mindre farliga el ler innehålla de mindre opium, än de Tiele manns droppar som skulle utlemnas i hand köp om det vore tillåtet? Är det väl recepte som gör dem oskadliga? Så absurda satse torde väl icke af någon vilja försvaras. Men nu inträffar ytterligare en omständig het, som ådagalägger att sundhetskollegiet afseende på sistomnämnde medikament ick blott förfarit inkonseqvent utan äfven bevisat sig icke kunna beräkna opiihalten i Tielemanns droppar; häri ligger ett strängt på. stående; men vi sköla bevisa detsammas befogenhet. Tielemanns droppar bestå af: Opiivin med saffran 30 gram. (Obs.: enligt farmakopåens 6:te edition 5 gr. opium, och efter den 7:da edition 3 gram ) Kräkrotsvin.......... 60 dito. Paupartayntsonsanen va lja 6 gr. sprit 54) 60 dito. alerianatinktur.... 120 dito. Summa 270 gram eller 3 gram. Opium på 270 gram Tielemanns droppar: Men i 270 gram Rosens bröstdroppar ingå 5,40 gram opium. Häraf visar sig att då sundhetskollegiet kunnat bifalla försäljning af Rosens bröstdroppar, som på 270 gram hålla 5,40 gram opium, så har kollegiet ej mäktat uträkna att Tielemanns droppar, antingen de beredas efter 6:te eller 7:de editionen af farmakopåer innehålla mindre opium på samma qvantum. Kan man väl då med fog påstå att försäljningen af de senare skulle vara mera farligt. än försäljningen af de förra? Kan man icke ogt påstå, att kollegiets förbud mot förjaing i handköp af Tielemanns droppar är lindrigast sagdt en obillighet mot allmänheten, och är det icke obarmhertigt att försvåra anlitandet af ett medikament, som läkaresällskapet sjelf rekommenderat, som tillvannit sig ett utbredt förtroende och som förr. erhållits utan recept? Om någon tvekan dock i detta fali skulle uppstå beträffande sundhetskollegiets handlingssätt, så torde det vara. tillfyllestgörande att omnämnå, det den samvetsgranne medieinalrådet Sondön i en afgifven reservation uttalat sig på det bestämdaste emot kollegiets restriktiva åtgärd, och framhållit obilligheten af,att då man börjat lossa på ett tvångsband i våra medicinska skråförfattningar,, tvängspandet dock vidhålles gent emot allmänhetens billiga fordran att utan omvägar kunna utbekomma läkemedel, hvilka så ofta äro behöfliga, hvilkas verkningssätt och tillförlitlighet blifvit allmänheten så väl bekanta och hvilkas bruk, när af sakkunnige gifna föreskrifter behörigen iakttagas, icke medför menliga följdere. Det bör icke vara sundhetskollegiet obekant att särdeles allmogen icke har lätt tillång på läkare, att allmogen derföre nödgas se sig med åtskilliga medikamenter i -reserv och att bland dessa räknas nu Tielemanns droppar; men de få uumera icke på apoteken utlemnas i handköp och de fördyras derigenon att köparen för att erhålla dem, hvarje gång måste förse sig med recept: