Om nyttan af Fyrskepp. För att ett fyrskepp skall göra den nytta, som dermed är afsedd, måste det ligga på sin plats så länge seglationen pågår eller så länge hamnarne i fyrskeppets närhet äro öppna, samt vara klart att utläggas på våren så snart isen gått bort. Men huru är det i år med fyrskeppen i Bottenhafvet? Jo, redan har länge åtskilliga hamnar vid förenämnde haf varit öppna för segelfartyg och sådana hafva både anländt dit och afgått derifrån, men ännu ligga fyrskeppen Grundkallen och Svenska Björn i Stockholms hamn icke fullt rustade eller i det skick att de kunna utläggas på sina resp. platser Männe sådant icke medhunnits, om vederbörande myndighet börjat i rätt tid med utrustningen? — Grundkallen, som skulle förses med nytt ankarspel och fördenshull måste förhalas till Stora Varfvet, låg infruset vid Skeppsholmen, derifrån det slutligen måste sågas ut. På fråga, hvarföre icke fartyget kunde, innan Ladugårdslandsviken isbelades, förhalas till förenämnde varf, får man det svar, att det då skulle ha assurerats. Månne icke utsågningen äfven kostade något? — Svenska Björn, som skulle ha vattentätt jernskott insatt och fördenskull intagas i dockan, måste vänta, emedan den kungl. änglustyachten Sköldmön först skulle intagas i dockan — hvilket naturligtvis var mycket angelägnäre än att pa ett fyrskepp klart tiil sjöfartens öppnande. På invändning, att tvenne dockor finnas, svaras, att den ena dockan var upptagen af skärgårdsartilleriets fartyg. — Det tredje fyrfartyget Finngrundet lärer i går afgått härifrån, för att utläggas på sin plats. Det synes dock något bakvändt att först utlägga det längst norrut stationerade af de fyrskepp, som ligga i Stockholm om vintrarne. Åntingen borde väl alla tre fyrskeppen på en gång utläggas eller också början göras med det sydligaste; ty antag, att ett segelfartyg utlöper från en håmn, t. ex. Sundsvall, och befälhafvaren får händelsevis sigte af Finngrundets fyrskepp, tror således att alla fyrskeppen äro utlagda (kungörelsen härom kommer först flera dagar efter utläggandet till Sundsvall) och under tjocka sätter kurs på Grundkallens fyrskepp — som ännu ligger i Stockholm — så kan det hända, att olycka uppstår. Man kan visserligen invända, att seglatsen på Bottenhafvet fortgått många år utan dessa fyrskepp, och detta är sannt; men dessa voro då icke heller utlagda på kortet och man sökte således icke efter dess fyr eller lyssnade efter dess varningssignaler. Nu deremot då de finnas, kan man väl icke begära, att en skeppsbefälhafvare, som med sitt fartyg inkommer i Östersjön och icke haft kominunikation med land, sedan han lemnade Englands eller Frankrikes kust, skall kunna tänka sig, att ett fyrskepp icke är utlagdt på sin plats, da han icke ser till en. issmula samt sålede3 sjöfarten är obehindrad och i full gång. Han skall deremot förundra sig öfver den slapphet som är rådande hos den myndighet, hvarunder lotsoch fyrväsendet hos oss sorterar. 8. J.