gafs da täpo. Det enda som emot symfoni kunde anmärkas är att den på ett konser Program ej gerna trifves tillsammans med nå got annat än ett konstverk af allra först ne att den genom sin äfverlägsna skönh ovilkorligen ställer i skuggan hvarje efterfö jande tondikt, som icke i likhet med Åren bä på samma gång inspirationens Och form Mästerskapets prägel. Mendelssohns symfonikantat, Der Lobgesani skulle med en mindre farli; föregångare ä denna säkerligen hafva a0sk it vida mäkti gare än som nu blef fallet. n är i all händelser ett storartadt och upphöjdt arbete för hvars bekantskap man är konsertgifvarns tack skyldig. Den någon gång stränga ocl om vidtomfattande lärdom vitnande stilen ä i allmänhet mera kraftfoll än i Mendelssohns, öfriga verk i samma genre, men innehållet förefaller mindre friskt och den impoDerande styrkan tyckes understundom vara Tnarare massornas än ideernas. De tresymfoniska satser, som utgöra kantatens inledning, äro hvar för sig förträffliga arbeten, den första ypperligt behandlande ett enkelt, mena karakteristiskt undmotiv, de båda senare och särskildt Ållegretto agitato intaZande genom melodisk skönhet och ädel hållning. De lärda körerna spänna på det högsta uppmärksamheten, men äro Itför konstmessigt hopfogade för att kunna omedelbart anslå vid ett örsta åhörande. I koralen tyckes ackomp apjemanget vara hufvudsaken. Bland solorsummer och ensembler utmärka sig sopranduon, hållen i Mendelssohns sedvanliga duettsti., för innerlighet och smekande välljud, likasom sopransolot i sin helhet gaf fru icbaelis stämma och föredrag månget tillatt:genom beggedera egenskaperna skörda triumfer. Tenorpartiet är utsökt vackert, men af en något veklig fromhet, Den aria, som oroligt frågar om natten ej än är föriden, är originelt tänkt och utarbetad och gör jemte sopranstämmans svar gripande effekt. Hr Arnoldson gaf detta parti med synnerlig förtjenst, likasom fröken Memsen med känsla och färdighet deltog i den nyssbämnda duon. Till den starka körens prevision och förmåga att nyansera bidrog betydligt det antal solister, som för tillfället sällat sig tilldensamma. Den störa duon för sopran och tenor tycktes oss ej höra till arbetets glanspunkter, men blef genom den konstnärlighet, som fru Michaöli och hr Arwoldsson inlade i dess återgifvande, en värlefull konstnjutning. Etter symfoniens slut emottog hr Norman egna och kapellets vägnar publikens hyllling, som äfven efter åtskilliga nummer af antaten gaf sig luft i varma bifallsyttringar. Långfredagskonserten hade äfven detta år ill ämne Haydns oratorium Skapelsen, gifvet f samma artister, åt hvilka det under seare tid städse varit anförtrodt. Fru Michalis utförande af den berömda s. k. fogelarian lef nu såsom alltid ett mästerprof af artiisk folländaing. mh MOM —-— I mr r——