(Insändt.) OÖfverdirektör Elworths bredspåriga jernvägar. a Man läser i Abo Underrättelser för den 2 ri: rågan om det bredspåriga eller smalspåriga systemets användning vid jernvägsbyggnader i inland är numera så tillvida afgjord, att landets styrelse genom tillstyrkandet af koncession för smalspåriga banor emellan Tawastehus—Tammerfors och Åbo—Wiala uttalat sig för det billigare systemets användande vid framtida jernvägsföretag i norra och vestra delarne af vårt land. Och äfven på högsta ort torde detta system icke numera möta hinder, sedan smalspårigheten äfven i Ryssland fått inflytelserika försvarare. Men allmänna meningen i landet torde ännu icke i denna sak vara på det klara. Man kommer ihåg med hvilken ifver våra statsingeniörer för några år sedan förfäktade de bredspåriga banornas företräde och många af dem då framhållna skäl hör man ännu ofta i enskisda diskussioner upprepas. Då emellertid den allmänna meningens ställning till frågan icke är af ringa vigt, emedan derpå i hög grad beror huruvida initiativ till nya banor genom e aflägsnare delarne af vårt land skall tagas samt med intresse omfattas och genomdrifvas, så måste man beklaga, såsom H. D. nyligen anmärkt, att hrr Wasastjernas och Lekwes till styrelsen afgifna berättelse om resultaterna af deras på ort och ställe verkställda undersökningar beträffande de norska smalspåriga banorna icke blifvit publicerade. Man känner endast att denna berättelse afgjordt talade för fördelarne af det smals åriga systemets användande i ett fattigare land med mindre trafik. Men de skäl och fakta rörande jernvägarne i Norge, som till stöd derför anförts, dem har man icke blifvit upplyst om, och dock måste de hafva varit af öfvertygande beskaffenhet, Kd såsom bekant var hr Wasastjerna före sin norska resa en af de ifrigaste odepåri a, men återkom från detta land som decideradt smalspårig, och likatänkande med sin förra motståndare hr Lekwe, och dessutom torde det just hafva varit den ifrågavarande berättelsen som gjort vår styrelse benägen för det smalspåriga systemets införande i vårt lands Det är alltså en redan såväl i Ryssland som Finland öfvervunnen ståndpunkt i omdömet om ändamålsenligaste byggnadssättet för jernbanor i ett glest betolkadt land, för hvilken våra äldre statsingeniörer nu strida med öfverste Beijer och öfverdirektör Elworth i spetsen. Den förra, som aldrig gjort anspråk på att framstå såsom föregångare i ett nytt system, håller åtminstone troget fast i de grundsatser, som öfverste Ericson inspirerat honom och dem han betraktar såsom trosartiklar. Detta må nu ursäktas honom såsom gammal man. Men af öfverdirektör E. hade man haft rättighet vänta att han icke skulle stå i sina åsigter så långt efter ingeniörerna i våra närmaste grannländer både i öster och vester, att han hos oss vill införa ett byggnadssätt, som hvarken har det bredspåriga systemets egenskaper af stor hastighet och trafikförmåga eller det smala spårets fördelar af riktiga -och sunda proportioner och af billigaste anläggningskostnader. Han förordar anläggandet af jernvägar, som skulle bibebålla stambanans dimension i afseende på afståndet mellan ske norna, men i öfrigt få ungefär lika öfveroch underbyggnad som jernvägar med smalare spårvidd, ett byggnadssätt, svagt och dyrt genom dess missproportioner och ogilladt långt för detta af hans fordne mästare öfverste Ericson, som i. memorial af den 14 Nov. 1862 yttrade: Någon verklig besparing i anläggningskostnad kan ej vinnas med mindre än att en genomgående förändring af hela byggnadssystemet företages eller genom förminskning af spårvidden och begagnoandet af lättare räler och till följd deraf äfven lättare materiel. Hr Elworths banor skulle få 16 fots bankbredd och 15 8:s skenor, då statens hafva 20 fots bankbredd och 22!2 :s skenor, Det är en ofantlig skilnad mellan tvenne sådana bredspåriga banor och det är ytterst vigtigt att observera detta, ty folk, som icke äro vidare inne i ämnet tro, så snart det är fråga om en bredspårig bana, att det alltid gäller stambanans alla dimensioner. Stambanan eger nära dubbelt så stor trafikförmåga som hr Elworths bredspåriga system, hvilket åter omöjligen kan trafikera mera eller tillåta större hastighet än en smalspårig 3,6 fots bana med 15 4:sskenor, när maskinerna efter skenvigten ovilkorligen måste blifva lika tunga och effektiva. Hvad trafikförmåga och etfekt angår är det fullkomligt lika stor skilnad mellan hr E:s bredspåriga banor och stambanan som mellan en smalspårig bana af 15 :s skenor 08 1 stambanan. j En förvexlinj af. hr E:s erade bancr mbt banor så byggda som vära stambantr