Under denna tid oroades konungen af finansernas bedröfliga ställning på samma gång han sökte förströelser. Angelägen om ett godt förhållande med hufvudstadens borgerskap beslöt konungen, att ensamt för detta gifva en representation på k. teatern. Så skedde äfven, hela borgerskapet inbjöds, och fyllde salongen. Konungen och drottningen bivistade spektaklet och Den girige uppfördes. Man skämtade sedan öfver detta val af pjes. ; Det är en upprörande skildring som Fersen lemnar å ena sidan öfver slöseriet och statskassans bedröfliga ställning, å andra sidan öfver åtgärderna som vidtogos att anskaffa penningar. Liljencrantz, konungens gunstling uttänkte två utvägar: den ena att fördubbla adelns beskattning på rusttjenstmarkerna: den andra att låta i statens kassor inflyta tillökningen i kavalleriet augmentsräntor. Begge åtgärderna anbefaildes, ehuru stridande mot regeringsformen och eganderätten. Men missnöjet blef så allmänt, att konungen nödgades upphäfva åtgärderna, skjutande skulden för deras olaglighet på de embetsverk som åtlydt till dem utfärdade befattningar. Liljencrantz ville negociera ett nytt lån i Holland, men det misslyckades, emedan Sveriges kredit var störd. Orsaken hvarföre konungen afstod från sitt yrkande att enkedrottningen skulle lemna Sverige och bosätta sig i Pommern, var in-: galunda den afslutade försoningen, utan politiska skäl. Fredrik II i Preussen, enkedrottningens bror, hade tillstyrkt hennes exil, och erbjudit sig!garantera familjtraktaten. Det ansågs otvifvelaktigt, att enkedrottningen, väl bosatti Pommern, skulle skuldsätta sig,och det antogs lika troligt att konung Fredrik derefter genast skulle taga Pommern i liqvid. Man har ofta betviflat Gustaf III:s mod och exempel för och emot hafva anförts. Fersen anför en episod som vitnar om konungens modiga lynne. Han hade åt sig låtit bygga en dyrbar inredd galöre eller galiasse — som sedan fick namnet Amphion ) tör segel och odd. Ehuru detta fartyg var för djupgående för att begagnas på Mälaren, vid besöken på k.lustslotten detta ändamål uppgaf kungen med fartyget) och, tillika för långt och olämpligt för segling i Östersjön, var konungens afsigt att begagna det för ett besök i Danmark och England. Då konungen på sommaren 1778 begaf sig landvägen till Skåne och derifrån till Carlskrona öfverraskade han-der sin omgifning med beslutet att på Amphion återvända till bufvudstaden. Ait fartyget var olämpligt, till och med farligt för en sådan färd försäkrades af många sjökunniga, men det hjelpte ej. Konungen befallde flera höga funktionärer följa. Endast med stor svårighet blef han förmådd taga ombord en officer af amiralitetet för att leda manövern, då l befälhafvaren å fartyget var en gammal kofferdikapten. Sjöfärden anträddes, men stormen skilde fartyget, som ej lydde styret, från de medföljande småfartygen, hvilka hade pro-. vianten ombord och konungen och sviten nödgades i flera dagar lefva på ärter och stockfisk. Efter flere dygns resa i svårt väder, höll fartyget på att förlisa vid inloppet l: till Dalarö, der, för att dubblera udden, såväl l. segel som rodd måste användas. En stormby kastade fartyget på sidan, årorna kunde ejil: hastigheten upptagas och fartyget höll på att kantra, när en annan stormby från motsatt håll reste upp det igen. Konungen hade stort nöje af att länge vistas på lustslotten Drottningholm, Gripsholm och Strömsbolm, antingen gemensamt med hela hofvet eller med en mindre krets. Men det är karakteristiskt att denne älskare afl: lyx, hvarpå ofantliga summor bortslösades, nödgades nöja sig med stora bristfälligheter! i den anordning som afsåg beqvämlighet. Slotten voro illa. försedda och en mängd nödvändiga artiklar måste släpas från det enall slottet till det andra, när konungen plötsligt ömsade boningsställe. Han kom ofta före! servisen till Gripsholm och till och med sängkläder och porslin måste då lånas i Mariefred. Både grefve Fersen och friherre Ehren-r svärd — som fört en särskild dagbok — mede dela de allra befängdaste prof på de brist-1: fälliga arrangementerna. a Kronprinsens födelse den 1 Nov. 177811 väckte en allmän glädje; men ökade bitterheten mellan konungen och enkedrottningen.1l Under första glädjeutbrottet, då alla fram-s! skyndade för att lyckönska konungen, trängde 5 han sig fram till — Munck och omfamnade och kysste honom. Hertigarne och hertigin, nan knäföllo och anhöllo om konungens för-TD soning med modren. Många instämde deri,lv och konungen, omfamnande sina bröder, samh tyckte till deras begäran... Han gick genast. in i sitt kabinett och utskref en biljett tilll enkedrottningen, dagen förut i koncept uppf satt: den var hård, kall, till och med ostä-!m dad. Enkedrottningens afsigt var att genast s efter drottningens nedkomst med stor cere-tc moni besöka konungen och lyckönska honom. 71 Hon skulle då till barnbarnet hafva lemnat; en ring, i hvilken en briljant af 4000 rdrsld värde blitvit infattad. Men den hårda bil-sc etten kom, och den nu uppretade enkedrottningen skref ett svar lika sårande; brefvet 2! öppnades af konungen i hertigarnes och månsas närvaro. Han läste det, spelade bestört och bedröfvad, och lemnade brefvet till allmän genomläsning. Hertig Fredrik, som älskade sin mor, dånade at alteration; hertig4 Jarl blef ond, hertiginnan och hoffruntimret älde tårar; hofmännen smädade enkedrottingen, talade om hennes sättande i evigt ängelse på Gripsholm eller Waxholm; hofdc vetjeningen smädade äfven konungens moder, 3 ch pöbeln, som trodde att hon stämplade not den nyfödde kronprinsen, hotade att tena enkedrottningen. Aldrig, — skrifver Fersen — har en moder uti barnens närraro blifvit så prostituerad. Förnöjelsen lyste se konungens ögon öfver förlikningens afbrott1 ch sin moders förklenande. Hon förbjöds ttryckligen besöka hofvet och se kronprin-m: en, hvilket senare dock tilläts allmänheten, om hvarje dag lemnades tillträde. Enke-laf rottningen fick ej bära barnet till dopet; jenna hedersbetygelse tillföll hertig Carls geSö! nål och deputerade af rikets ständer vorol,. addrar. En mängd festligheter tillstäldes afli3 onungen, bland annat för att dermed distrami era ständerna, som en hel månad föga eg-!85 ade sig åt sitt egentliga kall. Ständerna)RBå äflade om att uttrycka sina glädjebetygel-)