ERE 09 BREYRIRRRRUUR. VAR: la Främst på föredragningslistan stodo åtskilliga Sk kt kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden. Ut-5 skottet n:r 3, hade med anledning af hr A. Berga ströms motion i änmet, hemställt om en skrifvelse )!2 ill K. M:t angående utfärdande till olyckshändelers förekommande af en författning i fråga om beskaffenheten af och tillsynen å ång-oc kittlar och ångpannor utom de i ångfartyg använda. fö Efter en stunds diskusston afslogs förslaget, en åtgärd fom förnämligast föranleddes af frih. Fock, hvilken dock ville understödja ett förslag, som vore mera omfattande och afsåge hela sundhetspolisen. Äfven frih. af Schmidt och hr Medin förfäktade samma åsigt, anseende den ifrågasatta författningen icke vara af behofvet påkallad. Hr Lindberg fann en reglerad kontroll öfver ångpannors byggnad och skötsel möta många och stora svårigheter samt kunna lända industrien till mycket förfång. Utskottets förslag försvarades af hrr ÅA. Bergström och Gustafsson, som ansågo att industrien väl finge vidkännas olägenheterna, när de kunde förebygga spillandet af menniskolif. I enlighet med samma utskotts hemställan afslogs hr Staaffs motion om ändring i gällande lotsförordning. I motsats mot utskottets hemställan, afslogs äfven hr Meding motion om ändring i gällande bestämmelser) rörande trafiken ä statens jernvägar; i hvilket afseende utskottet föreslagit en skrifvelse till K. M:t angående meddelande af föreskrift dels oxa blandade bantågens anordnande på sådant sätt, att större väglängd hvarje dag kan tillryggaläggas, än som för närvarande eger rum, dels ock att fraktkostnaden för artificiella gödningsämnen, företrädesvis kalk, äfvensom för bränntorf varder i möjligaste måtto nedsatt. Hrr frih. Fock, grefve Sparre och Liss Olof Larsson, som yrkade afslag, fästade uppmärksamhet på vanskligheten, att utan föregående utredning inlåta sig på frågan om nedsättning af fraktkostnaden för vissa artiklar, då det måste finnas en gräns, under hvilken denna kostnad icke kan nedsättas, om jernvägen icke skall gå med förlust. Hr Gustafsson ansåg en nedsättning böra ske derför, att dessa ämnen voro bland sådana, eom bidraga till produktionens ökande. Hrr Medin och Lars Ersson i Wik ville, i likhet med några reservanter i utskottet, att ett par tredje klassens vagnar måtte få åtfölja snälltågen mot en förhöjd passagerareafgift af 40 öre milen, hvarjemte den sistnävande önskade nedsatt fraktafgift å ännu ett par artiklar. Hr Key yrkade återremiss. Kammarens tillfälliga utskott JM 2 hade; med anledning af hr Lars Perssons motion om ändring af instruktionen för direktionernaöfverlänens lasarett och kurhus föreslagit att riksdagen måtte i skrifvelse till K, M:t anhålla, det K. M:t täcktes taga i öfvervif? ! ande, om icke 5 i den genom k. kungörelsen I len 21 Oktober 1864 fastställda instruktion för direktionerna öfver länens lasarett och kurhus bör sålunda ändras att det må tillkomma landstingen, att efter förslag af vederbörande direktion, fastställa stat för aflöningar till tjenstemän och betjeving vid länens lasarett och kurhus. Sedan hr Leijer, med hvilken sedermera hrr Ljunggren och Ahlgren förenade sig, uppträdt och yrkat afslag, hufvudsakligen emedan förslaget skulle vara stridande emot den af konung och riksdag gemensamt stiftade kurhusförfattningen, och landstingen icke kunna disponera öfver de af staten utgående kurhusmedlen, uppstod en stunds diskussion, derunder hrr Lars Persson, Gustaf Jonsson, Forsbeck och P. Andersson, men isynnerhet hr Dufva visade det principvidriga deruti, att landstingen skulle, såsom för närvarande är händelsen, nödgas anslå medel utan att få taga befattning med deras användande. Om en läkare eller tjenare vid ett lasarett ansåge den af landstinget anslagne lön vara för liten, hade han rättighet att klaga hos fund hetsör ein och det kunde då hända att denna fnyndighet genom besvärens gillande i sjelfva verket kunde DÄlARGA länet skatt emot dess gen Utskottets förslag blef efter diskussionens slut bifallet. v En icke lång, men temligen liflig öfverläggning uppstod med anledning af samma utskotts afstyrkande hemställan å hr Mankells förslag om åtskil; ande af landshöfdingeoch militärbeälbatvarebefattningarne på Gotland. Hr Mankell fann utskottets utlåtande innehålla så många och vigtiga medgifvanden af motionens riktighet, att det slut, hvartill utskottet kommit, med skäl kande förvåna. Hvad beträffade utskottets invändning att medel dertill skulle saknas, så ansåg han att, om en del tages från landshöfdingen-militärbefölhafvarens nuvarande till 14 å 20.000 rdr uppgående lön och om artilleribefälhafvarebefattningen på Gotland indroges, kunde erforderliga medel beredas. Utskottet hade såsom skäl för sitt afstyrkande äfven anfört den förestående armborganisationen; men utom det att denna organisation kanske komme att låta vänta fa eve år, vore det ifrågasatta åtskiljandet ika behöfligt och lämpligt, hvilken organisation vårt försvar än komme att erhålla. Och då det endast vore fråga om att vid den nuvarande innehafvarens afgång företaga den föreslagna åtgärden, yrkade tal. bifall sin motion. d Hr Leijer bemötte ett annat af utskottets skäl, eller att intet synnerligt missnöje på Gotland skulle ega rum med anledning af det nuvarande förhållandet, dermed att han uppläste åtskilliga yttranden af Gotlandsrepresentanter från föregående riksdagar, som visade att missnöjet verkligen förefinnes, samt framförde en helsning till kammaren från en frånvarande sjuk representant från ön (hr Kolmodin), hvilken äfven skulle afgifvit samma vitnesbörd, om han varit närvarande. Äfven lir Norrby, samt hr Uhr vitsordade missnöjets-.befrog den senare till följd af vunnen erfarenhet derom under ett besök på Gotland: Motionären understöddes äfven af hr Hierta som framhöll frågans rättsliga sida. Utskottets förslag försvarades endast af hr Dufva som visserligen medaf motionens behjertansvärda sidor, men icke ville bifalla den för närvarande, enär det skulle bli ett bifall blott på papperet men icke sättas i verket förr än vid den nuvarande innehafvarens afgång. Motionen bifölls utan votering. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande. n:r: 33, i anledning af de år 1869 församlade statsrevisorernas berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra af allmända medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1867. Utskottets hemställanden i alla punkterna biföllos, utom hvad beträffar den 18:de, der utskottet ansett att grriga af revisorerna omnämnda förhållanden icke borde till någon åtgärd föranleda. På yrkande af frih. kerhjelm, mot hvars åsigt hrr C. Ifvarsson och ierta yttrade sig, återremitterades den paragr i revisionsberättelsen, söm innehåller anmärkning, med anledning deraf att ett beviljadt anslag till en tekniskt-ekonomisk beskrifning öfver-en del af statens jernvägsbyggnader blifvit öfverskridet utan att något mer än planscherna blifvit af. arbetet utfördt. så å NV På yrkande af hrr Per Nilsson i Espö, Nils Larsson, . kerbjelm och Uhr återremitterades äfven den paragraf af revisorernas berättelse som handlar om reseoch traktamentspenningar, hufvudsakligen för att vinna bifall till den förstnämndes reservation, att riksdagen ville i-skrifvelseanhålla, det K. M:t, till förtydligande af resereglementet den 10 November 1865, täcktes meddela sådana föreskrifter, att traktamente för. tjensteresor icke må utgå för större antal reseoch förrättningsdagar. än som i verkligheten användas,