Med ville härleda Greklands alla gudar frå Egypten. Sådama wgyptomaner hafva fun nits äfven i Våra dagar, t. ex. den bekant Röth. Den länge antagna hypetestö, at den egyptiska kulturen skull vara af indisk ursprung, är falkemligt ohållbar. Egyp ten hade redar: uppnått en hög grad af od ling, då hinduerna invandrade i Indien, Derefter öfvergick föreläsaren till besvaTandet af frågan: Huru unna Vi veta någof om det gamla Egypten? Han löste henne genom att förevisa prof på den bildskrift (hieroglyfertia) med hvilka det gamla Egyptens monumenter äro tecknade och genom att uppvisa hura outtröttlige och skarpsinnige forskare lyckats utleta rätta tydningen a! denna skrift och sålunda fonnit nyckeln till en litteratur, fullt ut lika rik soth prekernes och romarnes. Den förste egyptologen var en jesuit, pater Kircher. Hans tolkning af hieroglyferna var helt och hållet fantastisk och godtycklig, men hans arbeten voro af värde genom de rika materialier han sämlat för framtida forskare, Sedan fere bland desse — svensken Åkerblad, engelsmannen Young m. fl, kommit frågans lösning mer eller mindre nära, fanns den slutligen af fränsmannen Champollion. Möjligheten till upptäckten gafs derigenom, att från Ptolemäernes tid finnas monumenter med egyptisk skrift och grekisk öfversättning under densamma. Genom att i den senäre förekomma nomina propria var en utgångspunkt för jemförelsen gifven. Mot samma bokstaf i dessa svara sattyma tecken i den motsvarande egyptiska skriften, såsom föreläsaren visade medelst inskriften på den namnkunniga Rosettastenen. Dessa tecken måste sålunda motsvara bokstäfver. Champollion utletade: efterhand deras betydelse, Öfvergången från nomina propria till den öfriga texten möjliggjordes genom begagnandet af det koptiska språket, en dotter af det fornegyptiska. Hvarje bokstafsljud framstäldes genom bilden af ett föremål, hvars egyptiska namn började med detta ljud. Men det var oftast icke fullstänliga och trogna, utan till en viss grad konventionella atbildningar. Hvad som i;början mycket försvårade forskarens arbeten var, att hvarje bokstafsljud kunde framställas senom mångahanda föremål, hvilka begynna med detsamma, hvarvid valet af tecken berodde dels på hieroglyfernas bestämmelse att illika tjena såsom ornamenter, dels på betydelsen at det ord eiler Hamn hvaruti det unvändes, Uti ett konungånamn t. ex. använde man bilder af föremål som uttrycka nakt och storhet, t. ex. lejonet, örnen m.m. ?å en å väggen hängande tafla hade föreläaren sammanställt 1 särskilda grupper de ecken-som motsvara samma bokstäfver. För tt åskådliggöra dessa teckens begagnande föevisade han äfven en tafla med konung Carl V:s namnchiffer i egyptiska hieroglyfer. — lutligen visade han en afbildning af ett gyptiskt monument, föreställande en fången .onung, på hvilkens namnsköld står med ieroglyfskrift Judah Melek: (Juda konung.) Jetta föreställer Rehabeam, under hvilken nligt 1:a Konungabok. 14: 25 Jerusalem erfrades af egyptierna. Nu hade föreläsaren isat, huru man funnit nyckeln till den litteatur, som Egyptens urgamla monumenter mnehålla. Hvad man der läst, skall blifva ;remål för följande föredrag.