Mordet a advokatnskalen Montan. iu referatet i lördagsbladet göra vi i dag några illägg i fråga om omständigheter, som vi för den vr tidens skull då nödgades vid nedskrifvandet utelemna. Då i det upplästa protokollet förekom relogörelse för Josefina Eklunds förflutna lefnad och dermed i sammanhang stående omstärdigheter upplystes äfven, att i hennes föräldrahem rådt den största torftighet. Poliskommissarien Cederborg meddelade, att vid undersökning i hemmet befanns, att Eklund, förutom hvad hon bar på sig, af kläder ej Pgde mer än en urtvättad kattunsklädning och ett par mycket dåliga kjortlar. Eklund, som bekräftade detta, tillade att hon alltid haft det mycket smått. Vidare upplystes, att Eklond under ett halft års tid varit ifrån föräldrahemmet, under hvilken tid hon innehaft tjenst hos en löjtnant L. här i staden. För att gifva föräldrarne någon antaglig förklaringsgrund för det hon om aftnarne pläsade vara ute, hvilket hon likväl påstod hafva skett, emedan hon var i behof af motion, jemte det hon ofta företagit promenader sällskap med de båda förutnämnda väninvorna, hade hon sjelf uppsatt konceptet till ett oref, hvilket en bekant handelsbokhållare selermera åt henne renskrifvit. Detta bref var stäldt till föräldrarne och innehöll, att brefskrifvarcn, en kadett, vore ömt fästad vid deras dotter Josefina, med hvilken han önskade gifta sig så snart han blefve i tillfälle dertill. Föräldrarne, som sjelfva ej kunna läsa skrifvet, läto dottern uppläsa brefvet och tippmanade henne att sjelf skrifva ett jakande svar derpå, hvilket hon ock gjorde och uppläste äfven detta, ehuru hon icke afsände brefvet, Detta förhållande förklarar att föräldrarne, som sedermera ofta hört dottren tala om sin fästman, kunde sätta tro till att hon fått klockan och ringen, som bon fråntagit den mördade, af sin fästman. För ett par år sedan hade Eklund varit bekant med en sjöman, som vid Hornsberg, der Eklund då var boende hos sina föräldrar, lossat det fartyg han tillhörde. Hon hade ofta sällskapat med honom och han hade tyckt om henne, utan att något förtroligare förhållande emellan dem egt rum. Andra personer hade emellertid förtalat henne hos honom och sagt honom, att Josefina stode förtroligt förhållande till kadettkåren. Den kadett, hvaromg här förut flera gånger varit tal, hade då på uppmaning lemnat ett med sitt namn undertecknadt i brefform aftattadt ntyg af innehåll, att, enligt hans och kamraternas öfvertygelse, Josefina Eklund vore en fullkomligt oskyldig och aktningsvärd licka.. Man erfor ock sedermera af polismästarens yttranden, att kadetterna 1 allmänhet voro öfvertygade derom, att hor alrig. gjort sig skyldig till någon osedlighet, utan snarare vore mycket sträng och rigorös i detta hänseende och att ingen enda kadett stått i intimare förhållande till henne. Af redogörelsen för det förhör, som med Eklund hölls i dag åtta dagar sedan, upplystes att hon, sedan hon fattat beslutet att hämnas, först tänkt på att skjuta honom, nen sedermera derifrån: afstått, då hon kommit att tänka på, att detta skulle förorsaka ouller. Vid förhöret i lördags tillspordes Eklund af polismästaren, om hon ej skrifvit bref till len förr omnämnde sjömannen. Frågan var föranledd deraf, att i Eklunds hemvist anträffats ett af henne till honom skrifvet oafsändt bref. Eklund sade, att detta var af. henne skrifvet endast för roskull och för att fva sin stil samt. tillade, att hon i samma vfsigt skrifvit mådga bref, som ej blifvit afsända. Hvarken fadren eller modren kunde skrifva, utan uppgaf Eklund, att hon med edning af en förskrift sjelt lärt sig skrifva senom fortsalt öfning. Någon skolundervisling hade hon: aldrig: erhållit, , med undantag fatt hon under tre veckor varit i småbarnskolan i Kungsholms församling. Hon fick, härefter. redogöra för förloppet angående den bedrägliga åtkomsten. af kappan och paraplyet, hvarom vii lördagsbladet gjorde en antydning. Hon sade sig ha varit i stort behof af en kappa, men egde ej nedel att köpa någon sådan, hvarpå hon sått in i en kapphandel på Westerlånggatan ch der begärt att få köpa en kappa samt tt paraply. Hon hade, sedan hon mottagit ffekterna, sagt, att hon ej hade pennningar ned sig, men anhöll om räkning, ställd till n handlande L., boende vid Brunkebergsorg. Dennes namn och adress visste hon lerigenom, att hon tjenat hos-löjtnant I. i amma hus. Handlanden i butiken hade då illsagt ett qvinligt biträde att följa med lickan, för att erhålla liqvid för varorna, varefter de båda åtföljts. Komna till huset! id Brunkebergstorg hade Eklund; för att ngifva fruntimret förtroende, lemnat henne tt paket, som hony i atsigt att utföra detta ,edrägerig iordninggjort i hemmet. Det inwehöll en mindre tom, kagge samt åtskilligt kräp. Eklund bad nu fruntimret gå upp i ungitven våning och fråga efter Kristin, hvilket lenna -hade gjort, derunder Eklund begaf sig em, I paketet hade hon lagt ett papper, vari hon bedt om förlåtelse för det bedräeri hon gjort, och hvartill behofvet tvingat enne.; Hon hade ock i samma skrifvelse vid in själs salighetlofvat att inom ett år betala in skuld. Huru: har ni hållit det löftet? rägade polismästaren. Eklund, som bäraf cktes fiona sin hederskänsla starkt berörd, lickade upp och svarade: ett år har ännu cke förgått sedandess! . För föräldrarne ade hon sagt att hon fått kappan och paaplyet af sin förut omnämnda fästman. enomi de efterforskniogar som egt fum i fseende på Eklundska familjens alla förhålanden hade man erfarit, att familjefadren nderstundom under drucket tillstånd gjort ig skyldig till svår vildsinthet och missandlingar mot hustru och barn. Hustru Iklund, som synbarligen ogerna ville blotta essa förhållanden, måste dock, på grund af vad som redan blifvit bekant, berätta fölande exempel på denna vildsinthet. Då faniljen för många år sedan var bosatt vid VUksby i Bromma socken hade hustrun, som efann sig i hafvande tillstånd och dertill ände sig illamående, en dag fått flera bud fter sig, att hon skulle komma med ut, för tt hbjelpa till vid rågskörden;hon hade neat, till följd af sitt lidande tillstånd, men lutligen blifvit tvungen af mannen; detta