Rättegångs-och Pollssaker. Mordet å advokatfiskalen Montan. Kl. half 2 i dag på middagen fortsattes förhöret med för mord häktade Josefina Eklund. Afven denna gång skedde förhöret i det enskilda rummet innanför poliskammarens sessionssal. Eklund infördes och tilläts äfven nu att taga plats på en stol. Hon är fortfarande iklädd egna kläder. Hennes utseende var lugnt och någon ånger märktes ej hos henne, att döma efter hennes ansigte. Protokollet för lördagens törhör upplästes och då deri vidrördes omständigheterna vid sjelfva mordets föröfvande, det ögonblick då hon lade snaran om halsen, syntes hon slagen och drog flere suckar, under det bröstet häfde sig tungt; i öfrigt bibehöll hon lagn och fasthet under det protokollet upplästes. Polismästaren tillkännagaf att äfven i måndags hållits förhör med henne, dervid hon i åtskilliga detaljer gjort afvikelser från sina vid lördagens förhör lemnade uppgifter. Dessa förändringar, hvilka ej ega någon inverkan på brottet, inskränkte sig dertill, att hon sedan sitt 17:de år vid särskilda tillfällen haft förtrolig bekantskap med fem andra personer. Polismästaren hade då frågat om hon ej äfven af dem erhållit dylika löften som af Montan, hvilka ej blifvit hållna, hvarpå hon svarat ett bestämdt nej. Hon hade trott å Montan mer än på andra till följd af ans ålder och hederliga utseende. Hon fortfor i sin uppgift att ej ha känt hans namn och sade att hon ej velat fråga honom derom, emedan hon trott att han då skulle uppgifva falskt namn. Då de sista gången varit tillsammans hade de, inkomna i rummet, satt sig i soffan, dervid Montan talat vid henne om nöjen och likgiltiga saker, men då hon upprepade sin anhällan att han skulle fullgöra sitt löfte, hade han svarat: Sådana der löften behöfver man inte hålla Hon hade då sökt resa sig från soffan, -men Montan hade genom att fatta henne om lifvet sökt hålla henne qvar. Eklund, som då befann sig i en högst uppretad sinnesstämning, hade föregifvit sig ha fått något ond i venstra sidan och dervid rest sig och upp tagit snaran ur fickan och vid det har tryckte henne nedåt, lagt armarne om hans häls och dervid strypt honom på det sät hon förut omtalat. Hon uppgaf då, i mot sats till hvad hon vid lördagsförhöret yttrat att hon efter brottets föröfvande mycke sakta gått sina färde. Efter att äfven m