Unsändt.) Om en pastors funktioner. Man har gjort pastorn — herden — till mycket. som han aldrig bort vara: åkerbrukare, skrifvare kyrkoböckers och kyrkoräkenskapsförare, ceremoniförrättare, men minst till det han borde vara: sin församlings lärare. Man vill nu äfven skilja honom från all närmare befattning med folkskolan, hvilken dock Heger hans egentligare bestämmelse så nära. Om han vore fri från alla åker: bruks-, skrifvareoch räkenskapsbestyr, så skulle han alltid kunpa egna några dagar i veckan, åtminstone åt religionsundervisningen. Hur mycket fruktbarare skulle ej hans andliga verksamhet blifva, om den började redan med ungdomen; långt fryxtbarare än den nu är genom hans predikningar, de årliga husförhören några stunder, natt.sardsberedelsen och de förmaningar han särskilt kan gifva en och annan. Eller, befriad från alla de hans kall ej tillhöriga göromål, skulle han inom sitt hus kunna egna en och annan dag i veckan åt utvecklingen och förkofrandet af deras både religiösa och vetenskapliga undervisning, som efter 4 å 5 år lemna skolan, för att egna sig åt jordbruket eller något yrke va de tider af äret, då arbetet lemnar dem z.agon ledighet dertill. En verkligt kristlig och menniskoälskande afsigt var det, som le3ae 1809 års rikets ständer till inrättandet 21 de så kallade medikoteologiska stipendierr.a till uppmuntran och understöd för dem, som vid universiteten bildades till prester, att äfVYea vinnlägga sig om medicinska studier, så att de kunde inhemta kunskap om åtminstone de allmännaste sjukdomar och botemedlen deremot: Denna välgörande stiftelse missbrukades väl af roms som väl ämnade: blifva prester, men ej jorde något allvar med de medicinska studierna. en öm många, som gingo ärligt tillväga, känner man, att de, såsom adjunkter och pastorer gjort mycket gagn som läkare. Skada, att denna sånnt kristliga stiftelse skulle omintetgöras, isynnerhet, såsom det påstås, genom våra teologers fördomar. Man borde dock lätt kunna begripa hur mycken främgång en prest skulle vinna i sin andliga verksamhet, om han kunde afbjelpa eller lindra kroppsliga lidanden. , Läkareyrket är mycket förenligt med herdakallet, och är för detsamma långt mera Pa än räkenskapsoch skrifvaregöromålen. vårt på läkare fattiga rike, hvad landsbygden angår, vore det nödigt, att presterna lärde sig förstå så mycket af Iakörekonsten, att de kunde lindra en sjuklings plågor och uppehålla hans lif, tills läkare hunne hemtas. Att bafva lärt sig, om ock blott detta, skulle göra en prest långt mera afhållen, värderad och inflytelserik, samt skänka honom sjelf mera hugnad, än all den grekiska, latin och teologi, hvarpå han uppoffrat sin mesta lärotid, — många, utan att i dessa ämnen hafva gjort sig förtjenta af mer än ett simpelt admittitur, kanske med tillägg af ett cegre. G-n.