en del af det inflytande man gerna vill att denna kammare skall utöfva. Tal. vände sig derefter mot den representant från Stockholm som sist haft ordet och fann i hans anförande åtskilliga ihåligheter, som naturligtvis icke kunde kontrolleras af dem som ropa bravo. Hvad den omnämnda tablån beträffar, så vore tal. i tillfälle visa, att den i ett Hänseende åtminstone vore oriktig. Den hade nemligen uppgifvit vinsten för Norrköpings industribank till 11 procent för 1868; men af en berättelse som tal. nyligen erhållit från Norrköping visade sig, att blott 8 proc. blifvit utdelade för båda åren 1868 och 1869 tillsammans. Stockholmsrepresentantens antites: antingen är sedelutgifningsrätten ingen förmån, och bör då upphöra, eller ock är det en förmån och bör då beskattas, ansåg tal. ej tillämplig här, då det ej är fråga -om huruvida de enskilda bankerna skola betala, utan endast om de böra betala mera än för närvarande. Det kan verkligen hända att en bank icke bär sig, men att den ändock-icke bör upphöra. De fördelar som ett industriidkande samhälle har af en bank äro så stora, att det måste hafva en sådan äfven med uppoffring. Samme talares resonnement vore ingenting annat än ett försök att slå blå dunster.i ögonen på folk, men vid ett noggrannare skärskådande försvinna dunsterna. — Tal. slutade med att erinra att man bör akta sig för att strypa privatbankerna, ty många af dem, som deltaga deruti, skola på samma gång strypa Sig SNR Å r Carl Ifvarsson hade åtminstone icke ansett ett bifall till utskottets förslag böra utgöra blott en tom opinionsyttring, han önskade verkligen framgång ät förslaget. Hvad strypningen beträffade, så trodde han visst icke att någon enda privatbank skulle genom förslagets antagande bli utgatt för denna fara; men om detta också skulle ske med någon enda, så vore riksbanken i tillfälle att utsläppa ett motsvarande antal sedlar. Hr Dufva förklarade nu, att hans antites lydde så: antingen är den med sedelutgifningsprivilegiet förbundna fördel för de enskilde så stor, att det allmänna bör deraf äfven taga en andel, eller ock är den så liten, att de derifrån kunna afstå. I fråga om att denna kammares bifall blott skulle vara en opinionsyttring, frågade tal. om andra kammaren städse skall gå och höra efter hvad första kammaren beslutit, innan den sjelf kan fatta beslut, samt om minoriteten ej bör uttala sin mening derför att det är troligt att den ej genast skall komma i majoriteten: Emot Norrköpings-representantens sätt att föra diskussionen anmärkte tal. att öfverläggningarne i kammaren skulle-vinna på om man ville lägga bort personliga tillmälen. För öfrigt, tillade dock tal., att om det vore så att de der blå dunsterna skulle vara menade åt honom, så visste han mörkare dunster än de blå. Hr Kallstenius anmärkte att sedelutgifningsrätten skulle blifva ett skönt privilegium, när man beskattar det så högt att det måste upphöra. Förenade sig i reservationen. Grefve Sparre anmärkte att de omtvistade siffrorna i tablåen icke kunde röra 1868 års bankrörelse, enär redogörelserna derom ännu icke vore tillgängliga i kammarrätten, utan samma rörelse för år 1867. Den rådande oviljan mot de enskilda bankerna hade enligt talarens uppfattning till största delen sin grund i förestöllningen om deras stora vinst. För omkring 10 år sedan uppstod också en storm emot dem, och då arbetade man för upprättandet af filialbanker, hvilka till och med erhöllo understöd af riksbanken; — men så började äfven de att förtjena penningar, och då blef man lika ond på dem. Efter diskussionens slut anställdes omröstning, som utföll med 94 röster för utskottets förslag och 72 för afslag.