stor makt och för hvilka en naturlig frestelse förefinnes att göra politik i stort. Derföre hade tal. gladt sig att någon gång från ministerplatserna höra ett bestämdt nej till enskilda framställningar, emedan detta ingåfve en tillförsigt att allt skall medgifvas, som är förenligt med grundlagarnes samvetsgranna iakttagande och landets nytta, men icke ett grand derutöfver. Tal. ville i båda statsmakternas samfälda arbete se det successift framträdande program, som icke blifvit satt på papperet. Det är icke svårt att tillverka pappersprogrammer. Sådana fanor uthängas ofta nog, för att tjena till kärna för partigrupperingar, af hvilka tal. icke var någon stor beundrare. Politiska partier hafva i de länder, der de finnag, historiska föranledningar, som saknas hos oss, och tal. boppades att allt det goda, som finnes i det parlamentariska styrelsesättet, skall vinnas åt vårt statsskick utan den ständiga kampen om väldet mellan två fraktioner, som vexelvis uttränga hvarandra från styret. En partiregering måste oupphörligt strida för sitt bestånd, ofta nedlåta sig till sensationsuppträden; men det är icke de lysande parlamentariska gsegrarne, som öra en regerings styrka, utan det tysta och ihär iga arbetet i samhällsutvecklingens intresse, hvilket, om än till en tid obemärkt, i längden skall af folket till sitt fulla värde uppskattas. Om tal. för sin del någongång i regeringens hållning saknat den ledning för sitt omdöme i stora allmänna frågor, som han gerna ville finna hos de män, till hvilka han är van att se upp med vördnad och förtroende, så ville han gerna tänka sig att den funnits, ehuru för honom omärkbar. Han önskade, att denna ledning måtte i det följande framträda allt mer klar och bestämd, och han ville för egen del äfven söka uppfostra sig derhän, att hän i hvarje regeringens handling skulle finna pgo berelsen af en ledande tanke, äfven om den ej blifvit i ord uttalad i ett formligt styrelseprogram. Grefve Henning Hamilton förklarade, att han icke velat inlåta sig på frågan, huruvida en partiregering vore önskvärd, utan blott huruvida en sådan, under de former vi nu erhållit, kan undvikas. Han hade af det nya statsskicket befarat ett försvagande af konungamakten. Just för att förebygga detta, önskade han attregeringen måtte intaga en sådan ställning, som kunde förskaffa henne landets förtroende. Uppfostrad i monarkiska tänkesätt, hade han dermed alltid förenat vördnad för folkfriheten. Han hade alltmera värderat den senare i betydelsen af folkets deltagande i allmänna angelägenheter, i den mån han lärt sig inse, att ett sådant. deltagande vid en viss kulturutveckling blifver nödvändigt. Men bevarandet af en stark konungamakt står icke i strid med folkfrihetens intressen. Hr Rydin försvarade likaledes konstitutionsutskottet mot de indirekta anfall som blifvit riktade mot detsamma derföre, att det icke framställt nåra anmärkningar mot TOgpringarPetenet i dess elhet och icke antydt förhandenvarandet af ett missnöje inom landet. Detta utskotts ställning är af grundlagen på ett egendomligt sätt bestämd och begränsad. I sin granskning af regeringens verksamhet kan det icke komma till något annat än ett negativt resultat. Det skall uppvisa, om det kan, att statsrådets ledamöter i några speciella fall uraktlåtit rikets samnskyldiga nytta. Annars eger det endast förklara, att anledning icke finnes till anmärkning, ja, det kan helt och hållet uraktlåta att afgifva något dechargebetänkande, ty inga föreskrift derom finnes. Mera behöfves icke heller. Hvarje ledamot af riksdagen eger ju a anmärkningar till konstitutionsutskottet, och dessa anmärkningar skall det taga i öfvervägande. Hvad det omtalade allmänna missnöjet angår, kunde det icke komma inom konstitutionsutskottets pröfning, Dock ansåg sig tal. såsom medlem af detta utskott böra yttra några ord derom. Nog är det märkvärdigt, att man i en sådan tid som den närvarande, då vi hafva att glädja oss åt en långvarig fred, åt framgång i alla riktningar, åt en ostör materiel och intellektuel utveckling, kan tala om missnöje, och att ett sådant missnöje skulle komma under diskussion i denna kammare kunde icke annat än på det högsta förvåna tal. Om vi jemföra vårt lands ställning nu med hvad den var för 100 år sedan, måste vi undertrycka hvarje genom själen flygande tanke på ett missnöje, Ja, om vi jemföra ställningen nu med för 50 år sedan, måste vi tacka Gud. Vi böra vara tacksamma för att vi fått enomföra en så stor reform som representationsörändringen utan några svårare strider. Om efter en så genomgripande förändring ställningen mellan regeringen och den nya representationen och mellan representationens båda afdelningar ännu icke skulle hafva kommit till full klarhet och om nåjen jäsning ännu skulle råda i sinnena; så är etta helt naturligt och bör hvarken tillskrifvas reformens olämplighet eller regeringens förfarande. Under sådana förbållanden och då dessutom riksdagen tager ifrån regeringen initiativet i nästan alla vigtiga frågor, och några vilja redan i detta nu förverkliga de mest sangviniska framtidsförhoppningar, är det af ren nödvändighet regeringen intager en afvaktande ställning. Hvad sparsamheten angår, trodde tal. att den tilltager ju högre man kommer. Deh enskilde spar minst, kommunen något mera, staten mest. . Hr Wallenberg. Man hade här ifrågasatt hurävida denna diskussion vore berättigad, då ingenting i utskottets betänkande dertill gaf anledning; och tal. ville lemna denna fråga derhän; men hvad säkert ingen skulle anse oberättigadt vore att till besvarande upptaga hvad kronans främste rådgifvare här behagat yttra, hvilket vore afsigten med tal:s uppträdande. H. exc, frih. De Geer hade till svar på de framstälda erinringarne om brist på initiativ hos regeringen yttrat: Det torde ej vara lätt för regeringen att taga initiativ, då riksdagen skyndar att göra det i alla frågor. Tal. funne detta svar otillfredsställande, och ansåg satsen ha större tillämpning, ifall den omvändes sålunda, dne) emedan regeringen ej tagit initiativ, hade riksdasen måst Söra. det. Hade — såsom här blifvit. sagdt — den af regeringen år 1868 föreslagna förändringen i statsrådets organisation varit början till en genomgående reform i administrationen, så hade den innehållit en tanke, som kanske varit nyttig och derför ej bordt öfvergifvas, derföre att riksdagen, första gången den framlades, ej godkände den. Den skulle ånyo framlagts måKända i något förändrad form, och regeringen skulle ihärdigt ströfvat att upplysa representationen om fördelarne af förslaget. Huru myckenibärdighet det kräfde att genomdrifva en reform äfven af sådan art, hvars nödvändighet och nytta är af de; upplystare delen af representationen fulleligen in-: sedd, bevisades bäst of frågan om förändring i 721: s regeringsformen. Icke finge man låta den falla. derföre, att den inom andra karamaren nu mötte ett oförklarligt motstånd. Om den omntåmnda förändringen i konseljens arbetssätt afsäg att vara en början till en genomgående reform i administrationen, måste tal. för sin del bekänna, att det fordrades ett bra nog starkt fjerrglas för att upptäcka, när de högt påkallade och nödiga reformerna inom embetsverken skulle blifva genom-l förda. Man borde kunna samtidigt vara betänkt på mer än en frågas behandling. Det ena ute-: slöte ju ej det andra. Man hade talat om arepre-. sentationsreformen såsom mål, och sagt att man: ej i början borde öfveranstränga maskinen. Tal. j ; . l ; i ; , fann det sorgligt, om man skulle anse reformen som mål och ej såsom medel att uträtta något, som ej kunde med de äldre formerna åstadkommas. Tal. trodde, att man borde gifva allvarligi: sysselsättning åt denna maskin, så att den ej utwecklar en för stor sjelfverksamhet och blir en regerande riksdag, hvartill tendenser visserligen ej sasnas. Och har det en gång gått så långt, torde en återgång utan allvarsamma brytningar bli svår att åstadkomma, ty den som läppjat på maktens bägare vill ej gerna släppa den trycken ifrån sig. Hvad som skall sko måste ske snart, ty framtiden hör oss ej till, och man kan ej nu ide elektriska telegrafernas och jernvägarnes tidehvarf, som förr, då man mindre fritt kunde röra sig på tankens område, uppskjuta alla frågor. AA ns mahr få. RR tänka nå