tt komme att gå miste om skatten, ja att man ti a och med i sjelfva magasinet icke skulle kunr . vara säker derför. Men hvarför skulle större sv: Irigheter uppstå här, än vid skyddandet af all ar n nan allmän eller enskild egendom? Motionären har också förutsett dessa invänc n ningar och föreslagit fullt betryggande mått oc steg emot all försnillning på vägen till magas nerna; om han icke tänkt sig faran af inbrott sjelfva magasinerna, hvilka säkerligen de flest komma attkbefinnas i städerna och öfverallt skyd 0 Idade af kronans insegel, så torde det verklige; vara förlåtligt. I allt fall synes oss förslaget denna vigtiga del, i afseende på tidpunkten fö skattens erläggande, medföra 8å stora fördelar, at om äfven det af motionären föreslagna sättet fö ? I besörjande af vederbörlig kontroll icke skulle an I ses fullt betryggande, andra eller ytterligare för I sigtighetsmått lätteligen kunna uppfinnas. 1 . Bland andra fördelar i afseende på den före l slagna tiden för skattens erläggande är icke dei minst, att derigenom olägenheterna af den stock ning i penningmarknaden, nuvarande förskotts ? liqvider medföra, komma att betydligt reduceras t ) Att under nuvarande förhållanden så stora penning belopp ungefär samtidigt dragas ur allmänna rö relsen kan icke underlåta att på densamma verk: störande. Motionen har i detta afseende säker en mäktig fiende i privatbanksintresset, som nog samt vet att uppskatta värdet af en lag, som så fördelaktigt ordnar penningbehofven. Antagli gen skulle de betydliga kapitaler, som nu kanske till drygare vilkor än vanligt och mot korta pap per tillhandahållas för liqviderande af bränvins I skatten, under de förändrade förhållanden motioInen afser, komma att bereda lätthad i andra rö(relsegrenar och företrädesvis jordbruket, som i all: mänhet icke är betjenadt med de korttidspengar hvilka likt smulor från rikemannens bord och likasom af gunst och nåd komma :detsamma till godo. Med afseende på riksdagsförhandlingarne rörande anslaget till vapenöfningar för indelta armben yttrar Göteborgs Handels och Sjöfartstidning i en artikel bland annat följande: Hvad saken angår, skulle den innevarande riksdagen hafva kunnat, enligt vårt förmenande, reducera öfningsanslagen ganska betydligt, men den borde dervid aldrig hafva förbisett denlkonstitutionella rätten, utan borde fastmer hafva på det sorgfälligaste beaktat denna rätt. Likväl kunna vi här ej undgå att anmärka, det man alltför mycket frånkänt alla dem, som i detta fall stått emot regeringen, bona fides. Beväringsförfattningen föreskrifver icke ovilkorligen den årliga öfningen af tvenne beväringsklasser, och i fråga om beväringsfondens ändamål kunna vi omöjligt gå in på att dess användning till kapotter och byxor tjena mera till beväringsinrättningens ytterligare utbildning? än öfningarne, så länge beväringsförfattningen föreskrifver,fatt beväringsmanskapet skall på kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad m. m. Det ingrepp i kronans rätt å statsutskottets sida, som blifvit så mycket klandradt, torde mera ligga i formen af den und. skrifvelsen, än i sjelfva saken, i det riksdagen i stället för att anhålla det K. Maj:t ville tillgripa beväringsfonden för öfningarne, borde hafva bemyndigat K. Maj:t, om han så funne för godt, att använda ifrågavarande fond till sagde ändamål. Så hade man utsträckt K. M:ts dispositionsrätt öfver denna fond, och deri hade väl ej legat något inkonstitutianelt. Men om man sålunda har brutit mot formen, så bör likväl denna sak icke bedömas alltför hårdt, vare sig af regeringen eiler motpartiet. Här tala vi likväl om dem, som endast låtit leda sig af sin sparsamhetskitisla, men icke om dem, som önska begagna denna sak såsom en häfstång mot ministeren, eller såsom en sg. k. ?tumskruP. Deras handlingssätt är lika förkastligt som deras bevekelsegrunder fördömliga, och detta ingalunda mindre, derest det skulle vara sannt att deras intriger egt understöd uppå ett håll, der kronans anseende icke borde betraktas såsom skiljdt från rådkammarens, Emellertid är det representanterna af allmogen, som blifvit utsatta för de hårdaste omdömena i denna sak, och dermed kunna vi ingalunda förena oss. De hafva sina fullt giltiga skäl att ifra för sparsamhet, och om de icke kunna alltid nog skarpt uppfatta de konstitutionella rättsbegrepen, så böra de ursäktas, när de följa dem, som böra anses ega tillräckliga insigter derom. De hafva också, dessa riksdagsmän, den starka känslar deraf, att när det verkligen gäller, så är det på massans af folket axlar bördan tyngst faller, och det är ej att undra öfver, att de ovilligare än andra bringa offer ät ett system och ett lefverne, som i mångas ögon utgöra icke blott ett slöseri med folkets medel, utan något ännu värre, en synd. a På samma gång vi nu fägna oss åt, att den strid, hvarom här år fråga, kommer att få en riktig lösning, tro vi att häri emellertid ligger en allvarlig maning till regeringen att söka för framtiden undgå sådana brytningar. Man framkommer icke, i tider sådana som dessa, med a på ökade skätter, utan att det väcker ovilja. Och ännu bittrare blir denna känsla, när den tänkande medborgaren omöjligt kan undgå att inse och beakta, att af de medel, som tskas, så stora andelar åtgå icke för att appehålla landets högsta intressen — och dit räkna vi försvarsväsendet — utan för att underhålla flärd, fåfänglighet, syssolöshet och ett öfverdådigt lefverne.