Tidningsötversigt. Sölvesborgs-Posten innehåller följande ar. tikel med anledning af den Forsbeckska motionen om ändringar i gällande bränvinslagstiftning: Det är förnämligast i trenne punkter, som det föreliggande förslaget skiljer sig ifrån nu gällande bränvinslagstiftning, nemligen i afseende å skatten och tiden för dess erläggande, försäljningsrätten och exporten. Beträffande skatten har motionären föreslagit den i och för sig icke obetydliga förhöjningen af 30 öre pr kanna eller ifrån 70 öre till I rdr, deri dock inbegripna afgifterna för utskänkning och utminutering. Han antager såsom norm för bränvinsskattens beräknande en tillverkning af 12 mill. kannor, hvaraf, efter 70 öre pr kanna, statsinkomsten skulle utgöra 8400 rdr, motsvarande 12,000,000 rär efter 1 rdr pr kanna, Från denna förhöjning i statsinkomsterna af omkring 3,600,000 rår bör afdragas ett belopp af 1 och en half milfon rdr, utgörande efter motionärens uppgift — den vi icke varit i tillfälle att kontrollera, men anse ungefärligen öfverensstämmande med verkliga förbållandet — den summa, hvartill i rundt tal minnthandelsoch utskänkningsafgifterna uppgt och hvilken borde af staten, efter lämplig förelning, landstingen, hushållningssällskaperna och kommunerna ersättas. Med afdrag af denna summa från den större inkomst, som den förhöjda skatten medför, skulle sålunda, under antagande att hela tillverkningen konsumeras inom Jandet, varans pris i sjelfva verket komma att förhöjas med 2,100;,000 rdr. När dertill kommer den omständighet, att efter nu gällande lag antagligen icke obetydliga qvanrtiteter, i poster af minst 15 kannor, utgå i allmänna rörelsen direkte från bränvinsbrännaren, hvilka, dragande ingen annan afift än tillverkningsskatten, 70 öre, sålunda äro fria från den förböjning, som drabbar handeln i mindre partier — under det att deremot efter de nya förhållandena ingen gyntitets stor eller liten, kan förtäras utan att drabbas af 1 rdrs skatt pr kanna — så vill det synas att förslaget i denna del jon? kan lemna rum för den farhåga, att ett billifrö ps skulle kunna gifva anledning till ökad konsumtion. z . H snv nsbränningen är en för vårt land notnrlig binäctag till tardbruket är en omtvistad fråga. Vi bekänna oss sa. 2. tillräcklig erfarend ar härutionan: ingen hetf för att fälla något omdöme i torde emellertid kunna bestrida att, s. OM förhåt landena nu äro och säkert ännu i aflägsen .. am tid förblifva, bränvinsbränningen inom en stor der af vårt land ingår såsom ett särdeles vigtigt appendix till vår modernäring, så vigtigt, att det förtryck, som den nu gällande lagen utöfvar med sin höga beskattning i förskott, förefaller rent af orimligt och isynnerhet föga öfverensstämmande med det myckna talet om bemödandena att underlätta modernäringen. Man behöfver icke vara särdeles mycket initierad i hithörande förhållanden, för att känna att i allmänhet bränvinsbrännaren alldeles ligger i händerna på bränvinshandlaren, utan hvilken han icke kan erhålla penningar till skattens utgörande. Det är bär icke nog med att han ofta får betala dryg ränta, då han måste hafva den stora skattesumman på bestämd dag, han pantförskrifver dertill sin vara långt innan han är egare af densamma eller innan han ens kan ega kännedom om huru den många eventualiteter underkastade handteringen slår ut, och är till slut i det närmaste beroende af det pris köpmannen bestämmer. Vi hafva icke förbisett, att, då det liger i all handels natur, att köparen betingar sig 2 förmånligaste vilkor han kan erhålla, denne är i sin goda rätt, då han ärligt handlar äfven med fbränvir, men det är dock härvid att märka, det mannen icke är underkastad någon särskild skatt, som trycker hans rörelse, under det producenten deremot, för hvilken icke sällan bränvinsbränningen är det enda sätt, på hvilket han kan erhålla någorlunda skälig afkastning af sin magra jord, i följd af lagstiftningen ser sin inkomst förmi och tvingas till ett beroende, som är för ibonom lika förderfligt som det är i alla afseenden snödigt. Det är visserligen sannt, att, såväl un der hitintills varande, som alla förhållanden, skat ten ytterst i sista hand erlägges af förbrukaren, d. v. 5. suparen, men om detta är en sanning, så torde det också vara det enklaste och förnuftigaste att beskattningen först ifrågakommer när varan utlemnas till förbrukning, och att sålunda derförinnan alla beskattningsomsorger och besvär försvinna Man har emot förslaget i denna del; att skatten erlägges, då bränvinet från upplagen i brännerimagasinerna eller öfriga nederlag uttages f6r konsumtion inom Jandet,, anmärkt svårigheten af kontroll härutinnan, förmenande att under passägen från bränneriet till nederlagsmagasinet försnillning skulle kunna ske, hverigenom staten