ellre, allvarsamiie och strånge publicister, eder ippmäksamhet åt min framtidsbådande kungörelse — den gäller äfven Eder, norske bröder — om de ya tillfälle till handelsoch affärsförbindelser mellan Sverige och Norge samt Faraonernes land, hvilka jag står färdig att öppna? Detta var den nnersta och ledande tånken, den stora uppgiften för min egyptiska tesa, hvilken uppgift jag, af bidande min stund, skickligt dolde under, deköiätionsmålarens narrkåpa. Genom mig skäll det ursamtia kulturlandet vid pyramidefia, som fordom var Roms kornbod, blifva åfsättningsorten för det nordliga Tules prodtkter. Detta för de förenade rikena och det rika land, som solen bränner och Nilen vattnar, nya tidehvarf grundlade jag den dåg, då jag dekorerade Khedivens gamla mamma med Wasatrissan, just den rätta syfatolen, skulle jag tro; denna min handling Var min briljanta, poetikodekorativa epilog till det stora, splendida, ekonomiska framtiäsäramat, i hvilket de två hufvudrollerna appbäras af Södern och Norden — charmant, på min ära! men I förstoden icke dä! — Förstå I än eller hvad? I alla händelser: noblesse oblige. Hvad vi för vår del aldrig rätt kunnat förstå, hvarföre vi uck skrifvit ofvanstående bit som en protest mot det norska Aftenbladets förnyade fördran af en förklaring, är den affär får, synnerligast i Norge, gjort af den eföfärglige hr von K:s pennritningar från SwetKönalens invigning. Bäst att lemna dem 4 titt värde och honom i fred. (UPSALA-POSTEN.) — Befordran. Från Chicago skrifvesi Svenska Amerikanaren den 22 sistl. Febr: Detär med synnerligt nöje vi gå att meddela den glädjande underrättelsen, att vår landsman hr Jonas vä ohnson den 15 dennes af poliskoråmissarierådet utnämndes till sergeant vid poliskåren. Utnämningen länder hela svenska befolkningen i Chicago till stor heder i allmänhet och hr Johnson izynnerhet, detta så mycket mer, som ban fade både dugliga och af inflytelserika personer varmt rekommenderade medsökandt, för att icke nämna det skamliga intrigerandet, som under hela tiden pågick, i ändamål att förhindra och omöjliggöra hans förordnande. Hr Johnson, som är född i Ingatorp socken, Småland, har varit 10 år i landet, tjenade som soldat i Co. D, 57 Illinois infanteriregementet under sista kriget, hvarifrån han efter en tid af 3 år och 10 månader ärofullt utmönstrades, Sedan 1865 har han varit anetöld vid Chicago poliskår och har genom ett gamvetsgrannt skötande af sina åligganden, genom sin humanitet och redbarhet förvärfvat sig sina förmäns aktning och förtroende. Bland sina landsmän har hr Johnson städse varit högeligen afhållen, och han år kanske en af de mest populära svenskar i Chicago. Också har hans befordran väckt allmän belåtenhet. Hr Johnson åtnjuter hädanefter en årlig lön af 1500, en rätt anständig inkomst. Oss veterligt, är detta första gången, som en skandinav erhållit en högre grad än den simple patrullmannens, ehuru ganska många under åratal varit anstälda vid poliskåren. — Vi tillönska hr Johnson all möjlig lycka och framgång på sin nya plats och i sin nya position, och hoppas det han, innan många år tilländalupit, skall vara en af kårens tre kaptener. — Schleswig Holstein Meerumschlungen. Författaren till denna bekanta upprorssång, M.F. Chemnitz, har i dessa dagar aflidit i Altona. — En klok affärsman. Amerikanska blad omtala, att på den tiden Seward spekulerade på att köpa land för Förenta Staternas räkning, skickade han general MCook till Sandwichs öarne för att underhandla med konungen om afstående af dennes land till Förenta Staterna. Kung Kamehameha bjöd in generalen på närmaste värdshus för att der underhandla om den vigtiga statsangelägenheten. Sedan de fått sig en liten bjertstyrkare, sade kung Kamehameha: Ser ni, jag är nu konung öfver dessa öar, har rakt ingenting att göra och en årlig inkomst af 40,000 dollars. — Mer än er president. Säljer jag öarne, så bortfaller min inkomst, jag är icke kotang mera, utan blott medborgare i Förenta Staterna och kanske icke ens någon ansedd medborgare. Gatpojkarne skola kanske till och med kalla mig för Nigger. Jag tror derför, att jag gör klokast i att fortfara med att vara; konung.. General M Cook tömde sitt glas, satte en mycket diplomatisk min på sig, och sade : Ers majestät, Ni är en klok man! och dermed slutade underhandlingarne och generalens diplomatiska beskickping. — Öfversvämning. Ryska blad omtala, att en öfversvämning nyligen egt rum i staden Irkutsk. Floden Angara, som rinner ur sjön Baikal och vid början af sitt lopp är ytterst strid, igenfryser vanligen först i December eller Januari. Natten mot Iden 1 Januari g. st. hade den i år öfversvämmat ungefär en femtedel af hela staden, som eger omkring 60,000 innevånare. Öfversväåmningen var så häftig, att vattnet snart stod öfver nedersta vår ningarna i husen och planken. Under dagenslopp tillfrös denna vattenmassa så starkt, att man föl jande dagen kunde gå på isen. En mängd menni skor, som bodde i husens jordoch nedersta vå ningar och icke förutsett olyckan, hunno icke rädda sin egendom undan isen, och en del erfor om öf versvämningen först när vattnet begynte höja pP I golfven, samt räddade sig med stor möda. Solda I ter och båtar sändes till de olyckligas hjelp; in tet menniskolif anses dock hafva blifvit förspitd vid tillfället. — Silfverbröllops-presenter. Den bekant jernvägsentreprenören dr Strousberg firade d. 1 . dennes i Berlin sitt silfverbröllop. Två stora sa I longer i hans furstligt inrättade hotell voro fylld: med de dyrbaraste presenter. Ur Berliner-Mun tags Zeitungs beskrifning på presenterna meddel: vi följande: De förenade ingeniörerne hade skänk dr Strousberg en jernvägssalongsvagn, som kosta 14,000 thaler. Från Rumänien hade han fått i hästar af ädlaste race. En stor silfver-bordupp sats på hvars fot voro anbringade en myrtenoc! en lagerkrans med inskrift. kn silfvervas med tr reliefporträtter af Strousbergs vänner. Ett dyr bart, med ädla stenar nästan öfversålladt etv 9. 8. v. Grufbolaget i Tjortmund hade sändt tv massiva, i silfver Xselerade gestalter, föreställand dervarande grufarbetare, hvardera öfver två fo hör gå i Berlin bosatt entreprenör skänkt -s honom en liten Spree-ångslup, inredd med stör yl sta lyx. Slutligen erhöll dr Strousberg samm dag tre ordnar: en preussisk, en Hohenzollerns L J och en rumänisk. — Teatercensuren i Rom utöfvas som be kant af Guds ords tjenare sjelfva. Om en a dessa censurerande herrar meddelas följande När han för kort tid sedan öfvervar general repetitionen af en balett i hvilken dansösern voro något väl knapphändigt klädda, skickad han efter direktören och sade till honom: HÖ nu, signore, vid representationen måste damern a ha lite mer skylande kläder på sig. — Om s lär er önskan, herr abbe, svarade den medgörlig direktören, så kan den genast bli uppfylld: de be fva bara släj ned klädningarna lite och gör mr AT