joch Kggande trossen dubbelt om hans hals samt trädande in dess lösa ändar genom den dubbla, drog hon till snaran i ett ögonblick och han, som var stående på golfvet, föll genast utan att gifva ett ljud ifrån sig mot en stol, som kullslogs, och derefter i golfvet. På polismästarens derom gjorda fråga, svarade hon, att hon ej visste om han var död. Hon hade derefter tagit ifrån sitt offer dennes klocka, ring och en portmonnaie, innehållande 10 rdr och några omnibaspoletter. Då polismästaren tillfrågade henne, om hon sålunda dödat honom för att komma åt hans pengar efter hon tog dem, svarade hon med mycket fast ton: Nej det var för att jag var ond på honom, för det han ej hållit sitt löfte att aldrig öfverge mig; jag tog ej pengarne för pengarnes skuld, men jag var rädd och vet ej hvad jag gjorde. Hon hade derefter gått och skjutit jtill dörren utan att låsa den i lås. Hon. hade ej sökt att smyga sig derifrån utan gått som vanligt, emedan, som hon uttryckte sig, hon ej brydde sig om hvad som kunde komma att hända. Hon hade, sedan hon lemnat hotellet, ej gått direkt hem till sin bostad, utan gått utåt flere gator och hade derunder äfven varit inne i hr Tornborgs urhandel vid Gustaf Adolfs torg och der bedt att få glaset på uret fastsatt, hvilket hon fått. Hon hade sedan -i en butik köpt ett klädningstyg för 9 riksdaler 75 öre af de stulna penningarne och derefter gått till sitt och föräldrarnes hem, dit hon ankom omkring kl. 129. Hon hade då haft ringen på fingret och uppgifvit för föräldrarne att hon blifvit förlofvad på aftonen vid Carlberg och af sin fästman erhållit uret, som hon äfven visade för andra personer. Den person, med hvilken hon uppgaf sig ha blifvit förlofvad, var nu kadett, som hon för tre år sedan lärt känna vid Hornsberg och som hon sade sig hålla af, men till hvilken hon icke, sade hon, stod i något förhållande. På särskild fråga af polismästaren om hon hållit af den okände, :som hon dödat, svarade hon, med en viss skärpa i rösten, ett bestämdt nej. Hela hennes berättelse gick derpå ut, att hon öfverlemnat sig åt den okände till följd af hans löften att draga försorg om henne, och hon förnekade med mycket eftertryck att ha stått i intimt förhållande till någon annan karl, sedan hon för fyra år sedan hade haft en fästman, På fråga huru bon hade varit till sinnes sedan i onsdags afton, svarade hon att hon varit rädd för allting. Polismästaren tillfrågade henne derefter om hon varit ensam om brottet, och denna fräga besvarades af henne med ett bestämdt ja. Den aflidnas svåger, häradshöfding Staaff, gjorde henne åtskilliga frågor i afsigt att förmå henne medgifva det hon haft medbrottsling i föröfvandet af mordet, men hon nekade på det bestämdaste. De vitnesberättelser som afgåfvos öfverensstämde i alla detaljer med hvad här ofvan meddelats rörande bekännelsen. Målet uppsköts för afvaktande af obduktionsprotokollet.