kunde gfva anledning anta, att han hadel umgåtts med planen att förkorta sitt lif. Tvärtom hade han då han på eftermiddagen lemnat sitt hem varit munter och jemn till lynnet såsom vanligt, han hade bjudit en äst till sig till följande dag och han hade ort före sin död i fullkomligt lugn sinnesförfattning gjort ett besök hos en bekant och der samtalat om en sammankomst, som skulle ega rum om några dagar rörande någon fattigvårdsangelägenhet. Det är med dessa fakta till utgångspunkter, som under torsdagen och gårdagen gissningarne gått än i den eva riktningen och än i den andra, och som alla, hvilka om förhållandet fått kännedom, sökt draga sina slutsatser för och emot möjligheten af ett sjelfmord, för och emot möjligheten af ett mord. . Det inses emellertid lätt, att de anledningar, som talade för det senare antagandet voro af den betydenhet, att polisen variansträngd verksamhet för att om möjligt komma sanningen på spåren. Bland de åtgärder, som för detta ändamål vidtogos, befann sig äfven den, att polismästaren lät i dagens morgontidningar utlofva en belöning af 150 rdr åt den, som kunde tillrättaskaffa ett förloradt guldur, som i annonsen noga beskrefs. Det efterlysta uret, som var af en mycket, egendomlig beskaffenhet och lätt att igenkänna, var hr Montans saknade ur. Redan förut hade. polisen genom förfrågningar hos stadens urmakare erfarit, att i onsdags afton — således en kort stund efter dödsfallet — en flicka hade hos urmakarenjTornborg vid Gustaf Adolfs torg låtit sätta tillrätta glaset på en klocka, hvars utseende öfverensstämde med beskrifningen på det saknade uret. Denna omständighet gaf ökadt stöd åt misstankarne om ett mord, öch de vunno sin bekräftelse då i dag på förmiddagen med anledning af den nyssnämnda annonsen en kopparslagaregesäll vid namn Carl Oscar Tengelin infann sig törst på det i annonsen uppgifna ställe och, efter änvisning derifrån, i poliskammaren samt uppgaf, att eh i samma hus som han boende flicka, dotter till en sockerbruksarbetare, hade visat honom och hans hustru ett ur, så beskaffadt som det efterlysta. Polismästaren Östlund och chefen för detektiva polisen, kommissarien Cederborg, begåfvo sig med anledning häraf genast till uppgifvet ställe, der icke blott de hr Montan tillhöriga effekterna återfunnos, utan äfven flickan Josefina Catharina Eklund, hvilken var den som visat sig innehafva uret, anträffades, och nu genast och utan ringaste invändning bekände, att det var hon som genom strypning afdagatagit den ihotellet vid Hötorget funna personen, hvars namn hon icke ens kände, och att hon föröfvat detta brott derför att den okände svikit till heone gifna löften. De närmare detaljerna af denna ur så många synpunkter bedröfliga historia skall läsaren inhemta genom den bekännelse, som vid anstäldt polisförhör afgifvits af den anklagade och naturligtvis genast i häkte inmanade flickan Eklund. Ransakningen började kl. ?34 till 2 e. m., sedan sessionen för dagen i poliskammaren var slatad. Förhöret hölls i poliskammarens enskilda ruih och bivistades af så många åhörare, som utrymmet tillät. Mörderskan infördes och tilläts, då hon syntes mycket upprörd, att taga plats på en stol. Hon uppgaf sitt namn Josdphina Catharina Eklund, sade sig vara född på Lidingön och vara vid 21 års ålder; att hennes föräldrar jemte en äldre broder lefde samt att bon ade sin bostad hos dem i huset 2. 2 Pipersgränd på Kungsholmen. Fadren och brodern arbeta vid hr Wehrenqvists sockerbruk på Kungsholmen. På tillfrågan hvad hennes mor hette, svarade hon med synbarligen den djupaste rörelse att hennes namn var Hög. !A Om förhållandet angående sin bekantskap med hr Montan berättade hon att hon, som under 2:ne: månader gått i ett hus på Drottninggatan för att lära sig sy, då hon gick hem om aftnarne hade på Drottninggatan mött en äldre man, som tilltaiat henne, fråat om Kennes namn, sysselsättning 0. s. v. Så småningom hade likväl dessa samtal öfvergått till en förtroligare bekantskap, hvaraf följden blifvit att de sammanträffat på bestämda tider, dels i hörnet af Nya Kungsholmsbrogatan och Drottninggatan, dels på Rörstrandsgatan, hvarefter de åtföljts till något hotell. Detta hade fortgått under ett par månaders tid och berättade hon vidare, att redan första gången de varit tillsammans, den gången på ett hotell i staden mellan broarne, hade han lofvat att skaffa henne plats i handel, hvilket löfte han sedermera, alla gånger de sammanträffat, återupprepat. Men onsdagen den 9 i denna månad, då de skildes från samma hotell, der mordet sistlidne onsdagsafton begicks, hade han, enligt Eklunds uppgift, sagt henne att han ej vidare ville träffa henne. Då, fortsätter Eklund, blef jag ond öfver att han ej höll sitt löfte att draga försorg om mig och efter att under den följande tiden allt emellanåt hafva tänkt att döda honom, beslöt hon. sig tisdagen den 22 klockan 4 å 5 å eftermiddagen, då hon, sjelf på väg till ornsberg, der hon hade bekanta, utan föregående öfverenskommelse träffade hr Montan på Rörstrandsgatan, för att döda honom och begärde ett möte med honom. Hr Montan beviljade detta möte och. bestämde sjelf att det skulle ske följande dag, onsdagen, kl. 7 på aftonen; de skulle då mötas vid Gamla Kungsholmsbrogatans ända och derifrån 2tföljas till hotellet n:r 8 vid Hötorget; Eklund var, då hon påföljande dag träffade br M., bestämd, för att strypa honom och medhade för detta ändamål i sin klädningsficka ett gröfre bindgarn nära !4 tum tjockt och af vid pass sju qvarters,längd. -Komna till hotellet hade han gått upp i hotellvåningen, 1 tr. upp under det hon stannat i förstugan på nedre ur botten. Efter några minuter hade br Montan, 91 såsom han äfven vid föregående tillfällen plä-2? gat, från trappan sakta fillropat Eklund, hvarefter hon gick upp i rummet, då han med nyckeln innanför stängde dörren. Efter sedan samma förtrolighet rådt emellan dem, som vid de tillfällen de förut varit tillsam-!gr mans gjort sig gällande, -bestämde hon sig,å under det hon vid fönstret var sysselsatt att NE Or jan fn RÅ rd a fr REK AV BYT TT mm He et 0 AN KT TO KR DR byn aj Omar mm HH fm