ms enn me KR ÖL AS EN RR har Stuart Mills märkvärdiga bok (Subjection of women) blifvit öfversatt, refererad och kommenterad, men alltid af manliga pennor. Våra skrifvande damer hafva hos oss en högt aktad organ, men förgäfves hafva vi der sökt en utförligare anmälan ens. Våga de ej, vilja de ej intaga en bestämd -ställning, uttala en egen åsigt i frågan? Då tillträde medgafs till de medicinska ; studierna hörde vi mer än ett fruntimmer, ingalunda bland de obildade och fördomsfulla i egna och andras tankar, uttala si om de blifvande qvinliga kandidaterna me ett hånfullt förakt, som om dessa genom sina . studier afklädt sig all blygsamhet; all qvinlig värdighet; men den unga 15-åriga, sjuka dottern lemna de utan betänkande och utan motvilja till behandling åt våra knappt 30årige nye specialister, fruntimmerläkarne, en titel vi hoppas snart se bannlyst ur språket, liksom vi med glädje skola helsa de unga qvinnor som hafva mod och kraft nog att bryta sig väg och intaga deras plats. Stockholms. högskola som så frisinnadt skall öppna sina portar för kunskapssökandel af båda könen, har af hufvudstadens invå-. narinnor af de högre klasserna, hvarest just de mest bildade qvinnorna borde vara att söka, omfattats med mera misstroende än tillit, och dess program har icke mottagits med den glädje och tacksamhet manhaft någon rätt att vänta. Sent omsider, säges det, skall en bazar nu komma till stånd; men-af de eleganta damer, som der så oemotståndligt locka fram edra penningar, huru många göra det, fullt medvetet, för sakens skull? En dylik tillställning är i och förl sig en modefråga, högst fashionabel och mycket populär nu tör tiden, — medlet fruktar jag blir äfven här mål, ändamålet bisak. Hur gerna ville vi ej hafva orätt, ville vi ej få bevis att vi döma våra Stockholmska damer för hårdt; men hvad är att vänta afl. dem som nppehålla supelifvet och visitvä-l: sendet i dess nuvarande form? Det är ej allom gifvet att, isynnerhet hvad det senare angår, veta, huru dervid enligt konstens alla lagar skall tillgå! Auch ich bin in Arkadien fn Också vi hafva en vän vid Brynildas hof, sjelf förstås crbme de la creme, som, förbarmnade sig öfver vår menlösa okunnighet, en dag tog oss med på ett stort visitnotvarp af den äkta Stockholmska sorten. En ung flicka, kandidat till alla säsongens dansanta herrligheter, skulle presenteras, och när vi kl. 12 började kampanjen, hade vi en med diplomatisk noggrannhet uppgjord lista på tre eller fyra dussin besök att aflägga, hvilket allt skulle medhinnas på förmiddagen. Å ; Vi voro något nyfikna -på, hur damerna skulle reda sig, hvilka förråder afqvicka infall, roliga historier, förbindliga fraser de inlagt för att rätt rustade kunna lösa den oss fruktansvärda, förekommande uppgiften: att vara älskvärda fyratio gånger å rad! I stället för svar pekade de leende på en massa pelsar och filtar, hvilka just nedburos i den väntande vagnen; det var, menade de, allt som behöfdes, ty deras åtgärd inskränkte sig till att sitta stilla utanför portarne, medan betjenten aflemnar korten. Det är aldrig meningen att träffa någon; det vore stridande mot all etikett, om vi blefve mottagna, och det vore ock den grymmaste otur, ty farväl då med hoppet ätt medhinna sitt dagsverke på en dagt Mot beräkning inträffade likväl ett och annat undantag, misstag som de kallade det, och med sura miner sträfvade våra damer uppför trapporna. I tamburen ordnas samtidigt mimiken och toiletten och vid salongsdörren möter värdinnan — med lyckönskningen att få träffa de besökande, tror ni? Misstag — med tasen ursäkter, att hon tait emot och besvär t dem att komma upp! äst de efter. några minuters konversation, tänkte på första möjliga tillfälle att åter resa sig, inkommo tvenne. andra. damer, hvilka varit ute för samma otur, -Helsningar och allehanda artigheter utbytas. Så roligt att få träffa er här; annars ämnade jag mig just till er, min goda fru A. Jag äfvenledes,, svarar fru A., men ja; ber min bästa fru B., var så god och far ändå, jag skall göra sammaledes. Och nmivcket riktigt, till vår häpnad, fara de båda till bvaratidras dörrar att fråga om det tages emot.ach lemna kort, sedan de! nyss förut och kanske upprepade gånger under förmiddagens lopp sammanträffat. — Och så gick färden, från gata till gata, från port till port. Hvarhelst de fingo sigte på någon af dem de ämnade besöka, genast styrdes kosan till dessas hemvist; att ej de promenerande skulle hinna hem, och samma komedi ej kunna upprepas, Ofverallt lemnades jemte hustruns äfven mannens kort, med: vederbörliga veck i hörnen. Det kunde ju antagas att han också var med i vagnen utanför; men då madame verkligen blef emottagen lemnades likaväl helt öppet, helt oförsynt tyckte vi i vår enfald; monsieurs vikta Kort på första, bästa bord i sal eller tambur. Det klassiska Abdera började icke blott skymta vid horisonten, vi tyckte oss verkligen vara ända vid dess gräns, då vagnen till slut åter stannade vid hemmets port. — Uthungrade, utfrusna, uttröttade, efter att ha tillbringat 4 timmar i en kall vagn, med: mikroskopiska hattar och hela den Tnftiga parisertoiletten ingalunda beräknad för 10 raders kyla, voro de dock helt nöjda med et väl fullbordade värfvet. Inom åtta dagar äro korten qvitterade; alla hatva besvarat visiten på enahanda sätt, och detta upprepas regelbundet höst, vinter och vår. Men nu kommer det bästa, det otroligaste rättare, som dock är faktiskt sannt. Alla dessa damer, hvilka så år efter år fara till hvarandras port, ni tror kanske att de till slut blifva goda vänner och bekanta? Åter ett misstag! de förblifva alltjem? så obekanta, så främmande, att fall verklige: förekommit, der de aldrig blifvit för hvaranar2 presenterade, aldrig utbytt ett ord eller en helsning, ehuru de vintern igenoml, träffas i samma salcoger och aldrig försumma psina visiter,, detta a och o i den eleganta damens förmiddags-existens! Men hvarför, då det aldrig tages emot, hvarföre fara sjelfva? — Det är ej comme il faut att göra annorlunda. gö Men hvarför ej presentera er för hvaransr Vr mr nt nro sl fant att känna hörst born fen 0 Hr GM Gl DN pr KT DN DE Pr ner Kr PR LT ÅR