STOCKHOLM den 23 Mars. En nationell fråga. Det kan måhända tyckas något besynnerligt att gifva en sådan benämning åt en fråga, som vid flyktigt påseende har mycket ringa dimensioner, alldenstund den endast rörer ett anslag af 2000 rdr. Men det finnes åtskilliga frågor, som, ehuru små ur den financiella synpunkten, dock kunna ega en icke ringa politisk och nationell betydelse. En sådan är onekligen frågan om läroverkets i Luleå utvidgning på klassiska linien, hvilket blifvit tillstyrkt af statsutskottet och bifallet af första kammaren, men afslaget af den andra, hvadan saken sålunda är beroende på blifvande gemensam votering. Mycket skulle kunna yttras om denna sak, äfven om den icke hade någon politisk sida och om man skulle bedömma densamma blott ur den enklaste billighets synpunkt. Vi höra till dem, som önska, att elementarläroverkens antal icke måtte ökas, och som tro, att till och med åtskilliga indragningar på detta område skulle kunna ske. Men det synes i sanning billigt och rättvist, att Norrbottens län, som innefattar omkring fjerdedelen af hela yikets område, får ett fullständigt läroverk., då ett eller flera sådana finnas uti hvart, och ett af rikets öfriga län, d. v. s, 29 fullständiga läroverk på de ?a af riket. Dertill kommer, att Norrbottens residensstad ligger omkring 100 från hufvvåstaden och från närmaste universitet samt 30 mil från nuvarande närmaste fuliständiga läroverk (Umeå) och att nämnde län har större folkmängd än tvenne andra län, Jemtlands och Gotlands, som för lång tid sedan erhållit fullständiga läroverk. Det kan också synas vara med klokheten öfverensstämmande att utvidga ifrågarande läroverk, då af dess lärjungar 90—95 proc göra sina studier på den klassiska linien och sålunda äro beröfvade tillfället att utöfver 5:te klassen studera i hemorten. Man kan dessutom fråga, huruvida det är öfvetensstämmande med klok hushållning att tvinga dessa 90 procent af skolans alumner att bege sig till andra läroverk, för att der öka trängseln samt anspåket på större lärarekrafter och utvidgade lokaler, då i Luleå Järonorksbyggnad, som intet kostat staten. rymliga skolsalar skola stå tomma och blott en högst obetydlig tillökning i lärarekrafter der erfordras för att afhjelpa behofvet. Det kan väl synas innebära enkel billighet, att staten går till mötes med det ringa anslag, som här är i fraga, då Luleå stad, utan statsverkets betungande; byggt ett ändamålsenligt läroverkshus och då Norrbottens landsting, ehuru länet drabbats af flere års missväxt, dock ansett saken vara så vigtig och nödvändig, att det för ändamålets ernående anslagit, hvad icke något annat län behöft göra, aflöningen för fem års tid till den andre behöflige lektorn. De skäl, som i andra kammaren anförts för ett afslag, tåla icke vid en närmare granskning. Den omständigheten, att läroverket icke har jemförelsevis så många lärjungar, kommer ju helt enkelt deraf, att flertalet af lärjungarne måste lemna läroverket, när de genomgått femte klassen; och det förhållandet att fråga är väckt om en reorganisation af läroverken lärer väl icke kunna särdeles inverka på det ifrågavarande, då dess alumner hufvudsakligen äro humanister och då de lokala förhållandena i alla händelser måste göra ett läroverk i denna aflägsna landsort nödvändigt Ett bifall till statsutskottets hemställan lägger icke heller något hinder i vägen för en omreglering. Men det finnes en annan och högre synpunkt, ur hvilken denna fråga måste betraktas, och ur hvilken fosterlandsvännen måste anse henne vara af stor vigt. Norrbotten befinner sig i en alldeles egendomlig ställning: det är en gränsprovins och det har en blandad nationalitet. Befolkningen består till trefjerdedelar af svensktalande, till en fjerdedel af finnar och lappar. Man erinrar sig, hura Lunds universitet anlades i värt sydligaste landskap såsom ett nationelt gränsvärn, hvilket ur den synpunkten visserligen numera är obehöfligt, men hvilket dock utan tvifvel uträttat mycket för den svenska nationaliteten i landets sydligaste delar. Norrbotten är numera den gränsort, der någon nationel och politisk fara kunde anses vara för handen, Det är nödigt att inom denna vidsträckta provins finnes ett läroverk, som utgör en härd för svensk bildning och nationalitet, men som tillika gör det möjligt, att prester och embetsmän kunna erhållas bland infödingar, som äro hemmastadda i de egendomliga lokala förhållandena och i befolkningens språk. Det är också angeläget att icke genom småaktig karghet ge anledning tilljemförelser emellan förhållandena i Norroch i Österbotten, som möjligen i ett och annat hänseende kunde utfalla till fördel för det senare. Det är nödvändigt att i afseende på denna del af vårt land ha ögonen öppna och väl akta sig för allt, som på något sätt kunde befrämja utvecklingen af ett SchleswigHolstein vid Bottniska viken. Vi äro långt ifrån att tro, att några verkliga anledningar till farhågor i detta fall nu existera, men erfarenheten derom, huru det gått till på andra håll, och kännedomen om den förtänksamhet, hvarmed machiavellistisk stormaktspolitik förstår att i stillhet planera för framtiden, gör att vi tro, att man väl bör vara på sin vakt och proklamera regeln: principiis obsta! Det skulle i sanning vara ganska beklagligt, om en fråga, som har en så stor beÄdalan 2 ma dl de oo ar oo mA