STOCEHOLM den 22 Mars, Förhandlingarne rörande hufvudtitlarn afslötos i går afton jemväl at andra kam maren. : Till hvad vi förut meddelat rörande be sluten angående åttonde hufvudtiteln böra v lägga uppgiften att kammaren afslog det a utskottet tillstyrkta beloppet af 4000 rdr fö inspektion öfver gymnastikoch militär öfningar vid läroverken. Utskottets framställningar under niond hufvudtiteln biföllos, med undantag deraf at följande pensioner förvägrades, nemligen: å regements-kommissarien vid Dalregemente kaptenen C.G. Hellberg (med 81 röster mo 70), åt fältmusikanten A.F. Westholm (me 32 röster mot 67) samt åt f. d. exekutions betjenten Råström. Med 73 röster mot 72 tillerkändes provincialläkaren OC. E. Kjellberg den af K. M: föreslagna pension å 2000 rdr. Såsom bekant hade statsutskottet afstyrk den af K. M:t föreslagna pensionen af 700( rdr åt erkebiskop Reuterdahl. Pensionen förordades likväl i andra kammaren af statsrådet Uarlson samt hrr Asker, A. Bergström V. Rydberg och Rundgren, hvilka såsom skä åberopade hufvudsakligen hr Reuterdahls förtjenstfalla verksamhet i statens och vetenskapens tjenst. Hrr Östman, Per Nilsson i Espö, J. Pehrsson, Rylander, Fr. Pettersson Lundqvist, Hedengren och Uhr förordade deremot bifall till statsutskottets förslag, emedan man icke borde beträda den väg att staten skulle pensionera prester, hvilkas underhållande enligt kyrkolagstiftningen vore öfverlemnadt åt församlingarne. -Pensioner afslogs också med 123 röster mot 41. Som vi i går endast hunno i största korthet omförmäla de under gårdagens förmiddagssammanträde i första kammaren fattade besluten, anse vi oss böra här något utförligare redogöra för förhandlingarne under detta sammanträde. Vid behandlingen af nionde hufvudtiteln framlade hr Hazelius i ett kort anförande grunderna för sin af statsutskottet afstyrkta motion om en skrifvelse till K. M:t angående statens befrielse från embetsmännens pensionering. Genom årliga bidrag till en lifräntefond borde de sjelfva bereda sig pension för framtiden. Början härtill finnes redan i civilstatens pensionsinrättning, hvilken borde utsträckas till. embetsmän i allmänhet. Alla de som inträda i statens tjenst-från och med år 1871. skulle icke vara berättigade till pension annat än genom bidrag till denna fond. På sådant sätt skulle pensionsoch indragningsstaten småningom upphöra och nionde hufvudtiteln i stället kunna anslås till nationalbelöningar åt sådana män, som gjort sig väl förtjente af fäderneslandet. Motionen föranledde likväl icke någon åtgärd å kammarens sida. Regeringens af utskottet afstyrkta förslag om en pension af 7000 rdr ät erkebiskop Reuterdahl föranledde en längre diskussion. Hrr v. Stockenström och Nordström bekämpade förslaget ur principiel synpunkt. Staten borde icke beträda den nya vägen att pensionera biskopar. Biskopsembetets betydelse ligger icke så mycket i skötandet af ertill hörande löpande göromål, hvilka utan skada kunna öfverlemnas åt andra, som icke fastmera i det inflytande innehafvaren genom sin persönlighet kan utöfva. En mera framskriden ålder kan derföre icke anses såsom något hinder för detta embetes utöfning. . Hr Nordström framhöll isynherhet att biskopars pensionerande är fullkomligt stridande mot den svenska kyrkoförfattningens anda. För förslaget talade hrr Wallenberg, Montgomery-Cederhjelm, statsrådet Carlson, grefve Henning Hamilton och hr v. Koch. De ville icke skapa något prejudikat för biskopars eller i allmänhet presters pensionering, men ansågo detta som ett undantagsfall, der det blott var fråga om att hedra en utmärkt personlighet. Frågan om förhöjning af skatten på privatbankernas sedelutgifningsrätt från 2 till 5 rdr på 1000 föranledde en långvarig och särdeles liflig diskussion. För förhöjningen talade hrr v. Geijer, Arrhenius, Hazelius och Rydqvist, mot densamma hrr v. Otter, J. J. Ekman, v. Koch, v. Gegerfelt, Wallenberg,-v. Schwerin, Bennich och Peyron. Diskussionen öppnades af frih. v. Otter, hvilken började med -den -anmärkning, :att ifrågavarande beskattniog icke-hvilar på någon rättsgrund. För att vara rättvis måste en skatt stå i förhållande till inkomsten; men enligt bevillningsutskottets eget erkännande kan sedelutgifningens förmåga att gifva inkomst icke med någon noggrannhet och bestämdhet uppskattas, Att hela denna beskattning beror på godtycke trodde han redan framgå af de olika resultater till hvilka motionärerna kommit, i det den ene vill hafva en skatt af 5, den andre af 10 och den tredje af 30 rdr på 1000. Privatbankerna afse ingalunda, som man ofta tror, att skaffa vinst åt större kapitalister; de äro inrättade för att tjena den allmänna rörelsen och gifva mindre näringsidkare tillfälle att samla ett rörligt kapital och förränta det. Att deras vinst i sjelfva verket är ganska ringa, sökte tal. med siffror bevisa. Hr v. Geijer trodde icke att dessa uppgifter äro något tillförlitligt bevis för att bancodelegarnes vinst är så öhetydlig. Detta kan vara fallet med sådana som till ett högt pris köpt aktier, men ingalunda med de ursprungliga delegarne. Om den ifrågavarande skatten drabbar ojemnt, står den i detta fall cke ensam. På en förhöjd beskattniog