således skulle utgöra det fynd, hvarmed man trott sig kunna fylla bristen i statsrogleringen. Den utgångspunkt utskottet tagit vore falsk, då det tagit kassabehållningen till utgångspunkt utan att taga reda på utbetalta eller disponerade belopp. När utskottet gillat den förklaring talaren afgifvit i svar på grefve Posses interpellation, rörande de extra anslagen, förefölle det eget att icke utskottet på samma sätt förfarit angående reservationsanslagen. Det kändes för talaren smärtsamt att erfara det utskottet tyckes fordra, att K. M:t skall icke allenast underhålla utan äfven öfva flottan, utan att några medel dertill finnas. Tal. fäste vidare uppmärksamheten på det i alla afseenden oriktiga att använda afsatta fonder och äldre. besparingar för löpande utgifters bestridande; detta vore detsamma som att lefva för dagen. Ståndpunkten i fråga ansåg tal. redan gifven genom första kammarens beslut. Tal. medgaf att sjöförvaltningens räkenskaper tarfvade en förenkling och redigare uppställning, men upplyste ock att anordningar i detta afseende blifvit vidtagna. Grefve Posse ville för ögonblicket taga för godt hvad finansministern uppgifvit och endast ställa tvisten om den frågan: skall statsregleringen gå ihop utan förhöjning i skatterna? Riksdagen skulle härutinnan komma att afgifva svaret. Skilnaden mellan regeringens och statsutskottets beräkningar utgjorde emellertid, efter tal:s sätt att se saken, 694,000 rdr mer efter utskottets beräkning, och det kunde ej annat än förundra tal. att från regeringens sida höra denna uppgift vara oriktig och. orsaken dertill vara den illa ordnade bokföringen inom förvaltningen. Tal. förklarade sig hysa det förtroende för sjöförvaltningens tjenstemän, att han ansåge de uppgifter, som han i egenskap af statsutskottets ordförande der erhållit, och hvilka sålunda kunde anses vara på officiel :väg lemnade, vara vigtiga. Ehuru han från chefen för sjöförsvaret väntade sig den förklaringen att medlen vore använda, beräknade eller. disponerade, ingick tal. likväl i en utförlig bevisning för utskottets beräkningars riktighet och ville derigenom visa, att besparingarne å femte hufvudtiteln måste årligen växa. Tal. ansåg vidare ett talande bevis för obehöfligheten af de besparingar, som funnos deruti, att förvaltningen oftast ej anlitar något af de till denna hufvudtitel anslagna medel förrän i Oktober månad; detta visade att förvaltningen i nio månader lefde på tillgångar, ty att utbetalningar under denna tid skulle ske torde vara obestridligt. Tal. yttrade vidare att möjligen i detalj — i en eller annan post — kunde hända att utskottets beräkningar vore oriktiga, men visserligen icke i hufvudsumman, hvarföre han önskade det regeringen ej skulle ställa frågan på sin spets och hoppades att kammaren skulle gilla utskottets beräkningar. Statsrådet frih. Leijonhufvud började sitt genomgående anförande med följande yttrande: Då statsutskottets ordförande bestämdt försäkrat, att hans beräkning är riktig, skäll det måhända synas förmätet af mig att påstå att den är oriktig., En följd af bokföringssättet i förvaltningen, hvars trassliga tillstånd tal. medgaf, hade varit att utskottets ordförande der hade erhållit endast partiella uppgifter i stället för generella. Såsom officiella erkände tal. inga andra än dem som lemnades af chefen för sjöförsvaret. Gehom en fullständig tabell, som statsrådet uppgjort och rörande hvilken han förklarade sin ledsnad öfver att den ej hade kunnat blifva tryckt och utdelad till kammarens ledamöter, visade tal. att en tillång väl funnes å 1,540,000 rdr, men isjelfva verket en brist på 508,000 rdr, hvadan Han ej kunde annat än bestrida grefve Posses beräkningar. Striden mellan frih. Leijonhufvud och grefve Posse fortsattes till långt fram på eftermiddagen, hvarunder äfven hrr Palander, frih. Åkerhjelm, Lyttkens, A. Bergström och Adlersparre yttrade sig, dock utan att den mycket omtvistade frågan leddetill annat resultat än att beräkningen lades till handlingarne.