slagen, men deremot hyste han stora betänkug-. heter mot nedsättning i anslaget till materielen.: När man blifvit ense om en gevärsmodell, vore det också nödvändigt att förråd af gevär städse skulle finnas, Tal. ansåg icke anslaget till gevär större än att det kunde användas, och trodde att utskottet handlat ganska välbetänkt, hvarföre han yrkade bifall till dess hemställan. — Statsrådet Abelin kunde ej neka att det för honom var en smärtsam öfverraskning, att nedsättning ianslaget till tidsenliga gevär åt armen och folket skulle ifrågakomma och sade att huru vackert det än vore att vara sparsam, vore detta ord honom motbjudande då det såsom vid detta tillfälle, endast vore en fras. Den åsigten att man skulle förse äg med tidsenliga gevär hade nu under längre tid gjort sig gällande och till och med gått till den öfverdriften att man sagt: ge oss dugliga gevär så behöfver vi iogen arm6, och detta oaktadt, sedan man nu med stora uppoffringar kommit så långt att gevär af en antagen tidsenlig modell kunna tillverkas med mycket större skyndsamhet och till billigare pris än hittills, ifrågasättes nu att nedsätta ett ovilkorligen behöfligt anslag. Tal. upptog de beräkningsgrunder hr Mankell uppställt för gevärsbehofvet och yttrade att han ej ville underkänna hr Mankells auktoritet, men att det funnes en auktoritet, som vore ännu högre nemligen erfarenheten i andra länder. Tal förklarade vidare att han, i motsats till den första talaren, trodde att den vid faktoriet i Carl Gustafs stad beräknade tillverkningen skulle medhinnas och slutade med att han hoppades, det: kammaren på anförda skäl och på den beredvillighet och uppfattning, som hittills gjort sig gällande, ej skulle medverka till nedsättning i detta vigtiga anslag. — Hr Jöns Pehrsson, som i mo-l3 tion framställt yrkande defom att det af. K. M:t i för gevärstillverkning äskade anslag: borde förl; höjas, derest större anslag kunde vid inhemska verkstäder för ändamålet användas, yttrade si äfven i denna fråga, men referenten var, till följd af den ofvan anmärkte tillbyggnaden, urståndsatt q höra) talaren, som har sin plats under läkren, Hr Wedberg Jitrade att efter hr krigsministerns sakrika anförande torde kammaren icke längre tveka att bevilja det ifrågavarande anslaget. Talaren skulle derföre icke ha yttrat sig, om han ej ansett det vari lämpligt att från sin plats än vidare framhålla det skälet, att det vere ekonomiskt oklokt att icke nu bevilja anslaget, då faktorierna nu först blifvit riktigt färdiga, så att, hvad beträffar Carl Gustafs stads faktori, detsamma genom anskaffande från Amerika af åtskilliga dyrbara maskiner nu torde vara i stånd att tillverka ända till -15,000 gevär om året. Det vill sålunda synas talaren fördelaktigast; att det af regeringen begärda anslaget blefve oförändradt beviljadt, och talaren kunde icke annat än starkt betona denna sin öfvertygelse, att hr Mankells förslag, för så vidt man nemligen anser vapen vara nödvändiga, icke skulle medföra någon ekonomisk vinst, utan endast förlust. Talaren yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Almqvist talade för bifall till K. M:ts proposition, troende det antal gevär som finnes vara otillräckligt för försvaret och ansåg endast detta skäl vara tillräckligt att icke förhindra den tillökning, som kunde beredas. — Hr Hedengren satte sig på det bestämdaste emot hvarje nedsättning och uttalade sin förvåning öfver att förslag i detta syfte kunnat framkomma från en man aj facket. Saken hade opinionen för sig och talaren var af den åsigten att landet måste ega tillräckligt förråd af gevär, hvilket numera lättare än förr ginge för sig, sedan statens gevärsfaktori blifvit försedt med ändamålsenliga maskiner och tillverkningspriset äfven derigenom kunnat betydligt nedsättas. För bifall till utskottets hemställan uttalade sig utom ofvannämnde talare äfven hrr Engman, P. Nilsson i Espö, Staaff, Ahlgren och Törnfelt samt instämmande med hr Mankell, hr Gumeelius hvilken vidlyftigare motiverade sitt uttalande. Den föreliggande punkten bifölls efter slutad diskussion i enlighet med utskottets hemställan utan votering. Den 21:a punkten angående af K. M:t begärdt anslag af 100,000 rår till fortsättande af byggnadsarbetena vid Carlsborg, var af utskottet bifallen, hvilket ock blef kammarens beslut efter en kortare diskussion, som öppnades af hr Mankell hvilken yrkade en nedsättning i det begärda anslaget med 30,000 rår, hvilket åter bestreds af chefen för sjöförsvaret frih. Leijonhufvud, som fäste uppmärksamheten på nödvändigheten att fortsätta byggnadsarbetet, ty man köper ej i behofvets stund färdiga fästningar och skulle ett krig utbryta, så kunde man vara säker om att få höra anmärkning öfver att krigsstyrkan ej gjort sin skyldighet. Anslaget vore ingalunda för högt tilltaget i betraktande af att vid Carlsborg funnes 5 å 600 arbetsfångar, som skulle sysselsättas. — Grefve Posse yttrade att utskottet haft tvenne afgörande skäl för tillstyrkande af det begärda anslaget, det ena, att summan icke vore för hög, då så stort arbetsmanskap skulle sysselsättas för att fullborda befästningsarbetet, och det andra, att så länge den uppfattning vore rådande, att man icke öfvergifvit idån om det centrala försvaret, så -vore det angeläget att hafva en fast försvarspunkt. Antingen det nu änses riktigt eller icke, står detta försvarssystem qvar, och så länge förblir det också nödvändigt att bevilja erforderliga medel. — Hr Adlersparre uttalade sig för bifall till utskottets hemställan, förnämligast Jå den grund, att det vore högst nödigt att förrådsbyggnaderna vid Carlsborg blefve färdiga, så att de dyrbara förråden i hufvudstaden kunde dit förflyttas. De fyra följande punkterna biföllos i enlighet med utskottets förslag ätan diskussion och likaså den 26:te punkten litt. a, angående anslag af 70,000 rdr till skarpskytteväsendet för år 1871. Samma unkt litt. b blef deremot föremål för en stunds iskussion. Utskottet tillstyrkte i densamma, att hr Mankells motion om beviljande af ett belopp å 30,000 rdr till målskjutningspris icke måtte af riksdagen bifallas. Äfven i denna punkt yttrade sig hr Mankell först, försvarande sin motion. Han ansåg saken så vigtig, att han till och med ansett sig böra frångå sin princip att framför alltuttala sig för besparingar. — Hr Ola Jönsson i Kungshält ansåg, efter uttalande af sin ledsnad öfver att förra riksdagen nedsatt anslaget till skarpskytteföreningarne, sig för egen del böra gödtgöra detta genom att åtminstöne i någou mån bifalla hr Mankells förslag, hvarföre han uttalade sig för beviljande af ett anslag af 20,000 rdr: Sedanåtskilliga andra talare yttrat sig för instämmande med hr Ola Jönsson förenade sig äfven hr Mankell med dessa. För bifall till utskottets hemställan uttalade sig hrr Axel Bergström, Wikström, Hörnfelt och Hedengren, hvilkas mening också blef den segrande. För beviljande af anslaget uttada a LE bend ct VA VR HM RR ett 0 AM P4 bd RNA Oo MN Oo MH bi bd DN br kh tm HH DM lade sig med mycken värma hrr Granlund, ..ke 1 Andersson, Grafström, Törnfelt, Gumtrlius,!a Sahlström, P. Nilsson i Kalhult och Altin: Ge-l ga nom votering bifölls utskottets hemställan med 101 f; röster mot 10. d I den 27:de och sista punkten under fjerde huf-l fi vudtiteln hemställer utskottet, att hr B. A. Hanst) sons motion derom att riksdagen måtte hos K.lg M:t göra framställning om att de gamla till krigs-1 aj bruk odugliga gevär, som blifvit från armens förråder till de frivilliga skarpskytteföreningarne utlemnade icke må blifva återfordrade och att icke heller den för dessa gevär stadgade lösen hädanefter må utkräfvas, må af riksdagen Iemnas utan afseende. Motionären försvårade sin begäran, som till hufvud-. saklig del understöddes af grefve Spärre, hrr)bl Forsbäck, Nilsson i Österslöf, J. Jönsson, Graf-1sl ström, Gumaelius och Fr. Pettersson, men beti streds af utskottets ordförande gre:ve Posse, som ty ansåg utskottet ha förfarit riktigt, alldenstund det) u igger helt och hållet iK. M:ts makt att till huru få ågt pris -som helst nedsätta lösen för ifrågavarande gevär. Utskottets mening blef också efter slutad diskussion den segrande. : Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande an-)hi gående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel: Då fuaormeatällninn of Mkh dadnamnAnda Je Lo des