cerades på 15 alnars afstånd från hvar andra, och på ett gifvet tecken sköt dor Enrique. Hertigen, som j blifvit träffad lossade då sitt skott i tften. Sekundanter Rubio utropade då: Prins, vi vilia ej mottaga någon ynnest; det är en duell på lif och död. Don Enriques pistol omladdades, oct denna gång snuddade kulan vid hertigens hår Denne sköt nu i sin tur, och kulan träffade nedre delen af pipan till pistolen, eom infanten höll i sin hand, och wpprispade rocker 2 venstra axeln Vitnena skyndade att onstatera att don Enrique ej blifvit sårad. Hertigen sade då till prinsen: Om ni önskar, kunna vi låta det stanna härvid. Detta anbud besvarades med ett kort nejo. För tredje pangen afsköt nu dor Enrique sin pistol; hertigen blef ej heller nu träffad; men ett ögonblick derefter träffade en kula infanten två centimetrer öfver högra örat och borrade fast sig i närheten af venstra ögat. Döden mäste ha varit ögonblicklig, ty från infanten hördes då han föll endast en svag suck. Hertigen var djupt uppskakad öfver den tragiska utgången. — Straxt efter händelsen gick prinsens sckundant, deputeraden Rubio, fram till honom och yttrade: Mina politiska åsigter skilja mig från Ers höghet, men det är wig ett nöje att erkänna det ridderliga och högsinnade kandlingssätt ni vid detta sorgliga tillfälle lagt i dagen. Prins Henrik var 47 år, men hade bibehållet ett mycket ungdomligt utseende. Han var liten och spenslig till växten. Som han ej egde någon förmögenhet, lefde han helt och hållet af det anslag hans bror exkonung don Francisco beviljat honom. Han var vice amiral i spanska flottan. För några år sedan Tandsförvist från Spanien, i anledning af del aktighetiensammansvärjning, uppehöll han sig i Paris, der han bodde i en anspråkslös bostad tre trappor upp vid Rue Rivoli. Drottning Isabellas gemål hade, sedan han sjelf af omständigheternas tvång kommit till Paris, skaffat honom en bostad mera comme il faut, men prinsen, som gerna ville spela en roll i den spanska revolutionen, ville ej begagna sig af den. Han begaf sig emot familJens önskan till Spanien. Han hade 1847 i om gift sig med donna Helena de Castelvi, en dotter till en grefve med samma namn, och hade med henne en son och tre döttrar. Sonen är underlöjtnant i spanska flottan. Då Tsabella var fördritven, skyndade han straxt att erkänna revolutionen och skref till och med temligen häftiga broschyrer mot den detroniserade drottningen. Men det unga Spanien ville ej veta utaf honom, och hans bref till marskalk Prim blefvo obesvarade. Hertigen af Montpensier och sekundanterna vid duellen hållas arresterade på sina rum, och åtal kommer troligen att anställas emot dem. Händelsen har naturligtvis i Madrid och hela landet väckt den största sensation. StämpDingen emot hertigen är bland de fattigare klasserna i Madrid retad, till följd af de föregaende bearbetningarne, men är bland de öfriga samhällsklasserna ej ogynsam, Hans beteende under duellen har anslagit spaniorernas gamla sinne för det ridderliga, och de som tro sig känna den spanska karakteren apse att hans utsigter på spanska tronen derigenom åtminstone ej blifvit förmörkade. En stor mängd personer i Madrid läto vid underrättelsen om händelsen anteckna sina namn hos hertigen, och börsen ste vid underrättelsen att han kommit oskadd ur striden. De Progressistiska, demokratiska och unionistiska tidningarne iakttaga en fullständig tystnad om händelsen eller inskränka sig till att omtala infantens död; de republikanska, isabellistiska och carlistiska organerna fordra deremot, st de gamla lagarne mot dueller skola tillätnpas mot hertigen. Den engelska Times yttrar om händelsen: Vi våga ej förutsäga, om hertigens utsigter på den spanska tecnen blifvit genom denna olyckliga tvekamp förbättrade eller försämrade. Bland de civiliserade folken herrska beträffande hederslagarne olika åsigter. I England skulle ett under hvilken förevändning som helst föröfvadt brott mot lagen bestämdt stå den man i vägen som vill vara dess väktare eller hämnare, och vi kunna knappt gissa hvad den ridderliga spanska nationen skall tänka om dessa. kungliga fränder som gå ut för att döda hvarandra och egeasinnigt vidhålla denna afsigt till och med så efter två gånger vexlade kulor äfven den ömtäligaste hederskänsla skulle med skäl kunmat känna sig tilltredsstäld. Morning Post deremot, som ständigt stått på hertigens af Montpensier sida, uttalar den öfvertygelse, att denne genom den nyssbeståndna duellen skall vinna ofantligt i popularitet i Spanien. Ty ban har dermed, säger tidningen, vältrat ifrån sig den mot honom öppet uttalade misstanken om personlig feghet. Serrano och Topete understödja öppet hertigens kandidatur, och man tror nu allmänt att Prim äfven är i hemlighet vunnen derför. Vare dermed huru som helst, visst är att hertigens utsigter, som alltid voro bättre än, någon annans och småningom gestaltat sig gunstigare, skola genom detta nya intermezzo vinna, och allt berättigar till den slutsatsen, att Spanien antingen skall bestämma sig för den nuvarande författningen med Montpensier eller för en ny författning med republiken. Medan det blodiga dramat vid Alcorcon föregick, spelades i Paris, äfvenledes bland medlemmarne af den fördrifna spanska konungafamiljen, en komedi som ej är egnad att höja skådespelarnes aktier. Den oenighet som sedan länge herrskat mellan don Francisco och hans gemål har, som vi förut berättat, åter brutit ut i full låga. Om närmaste anledningen dertill berättas nu följande: Exkonungens bekante gunstling, exbankiren Maneses, hade nyligen ankommit till Paris, och det dröjde ej länge förr än han åter var i besittning af sin gamla makt öfver don Francisco. Hans ärelystnad gick ut på att erhålla en officiel ställning vid spanska hofvet. Drottningens förmögenhet befann sig sedan hennes ankomst till Frankrike under förvaltning af två spanska adelsmän, hrr Alcete och Ezpeleta. Konungen yrkade nu hos sin gemål, att förvaltningen af hennes förmögenhet . skulle fråntagas dessa herrar och öfverlemnas åt Maneses. Drottningen vägrade. Gemålen: begärde då att han sjelf skulle få en andeli förvaltningen, men äfven detta afslogs. Han blef då ursinnig, utgöt sig öfverallt i de bit