jag än tror att bannolikt ingendöFä al dessa ba nor torde komma att lemna särdeles lysande re Bultat i trakten närmast hufvudstaden. Jag vill nu icke längre uppehålla kamårens ärade hrr ledamöter, men utbeder mig ändock att i största korthet få återföra i minnet hvad jag 1 min reservation mot utskottets hemställan i 4:de punkten anfört, då jag förklarat mig gerna hafva velat rösta för ett uppskof för närvarande af både den norra och den östra banans fortsättande om jag ansett det vara möjligt att genomdrifva ett sådant förslag. Bergslagens behof af kommunikationer är dock så stort, att jag icke inser något sätt att kunna undvika beviljandet af medel för norra banan, men deremyt har jag trott att Östgötabanan för närvarade skulle utan olägenhet unna hvila, och at4 något anslag tillfortsättande af östra banaDp icke vid denna riksdag skulle kunna behöfra beviljas. Östergötland bör utan klagan kvtna bära ett dylikt uppskof, ty det är en P-dvins, som redan genom sitt läge mellar. Östersjön å ena och Wettern å andra siVan, i afseende å sjökommunikationer, är en af de lyckligast lottade, och som derjemte erhållit ett betydligt understöd genom direkt anslag af staten för underlättande af en tredje betydlig sjökommunikation genom Kinda båtled, som sammanbinder flera betydliga inBjöar. Skulle nu ock så vara, att jag funne skäl att yrka uppskof med anvisande af medel till såväl norra som östra stambanan, så kan jag likväl icke gilla grundtanken i hr Keijs förslag, att staten skulle skänka bort 50 procent för understödjande af anläggning af enskilda banor, ty derigenom skulle staten gå i mistning af all inkomst utaf dessa medel; då vore väl mycket bättre att derför bygga för statens räkning endast en bana, t. ex. norra banan, som likväl utgör ett behof för såväl hufvudstaden som för landet i sin helhet. Här finnes nu, enligt hvad kändt är, en särskild fraktion vid riksdagen, som hyser den åsigten att man bör afslå alla anslag till jernvägsbyggnader, och endast meddela understöd till en tredjedel eller hälften af anläggningskostnaden åt; bolag, som bilda sig för anläggning af jernvägar. Jag vill icke förneka, att icke äfven min böjelse ligger något ditåt, och jag medgifver äfven, att jag icke är så synnerligen rädd för den babyloniska förbistring, som förespås såsom följden af ett dylikt beslut, ty jag förutser att ur denna förbistring skulle tramgå en ny och helsosam, grundsats, att endast de jernbanor som ville åtnöja sig med minsta understödet från staten skulle hafva företrädet; och då skulle äfven de korama först ifråga, som bäst uppfyllde orternas och det allmännas behof, samt till följd der24 bäst skulle bära sig. Det finnes en gammal grundsats, redan uttalad af Adam Smith, sov. säger att de affärer äro de bästa, som snars3t betala sig, och denna grundsats bibehåller sig, ehuru ofta man syndar deremot. Men jag vill äfven tillägga, att det beror i tillläxnpningen till ifrågavarande fall mycket på huru sakerna gestalta sig i verkligheten. Mine herrar! Det finnes personer som hafva den olyckan att i distraktion, som man säger, stundom tänka högt, Och det är just den olyckan jag nu råkar ut för. Jag föreställer mig nemligen, att i första kammaren pluralitet vinnes för Sevallinien, och att denna ärade ,kammare besluter att icke bevilja några anslag till jernvägsstambanor; då skall frågan naturligtvis afgöras genom gemensam votering, och då torde det inträffa, att en del af dem, som förut önskat Salalinien, hellre taga Sevalla än att försaka banans byggande af staten, samt att Sevallabanan på det sättet går segrande ur striden. Jag vill ej yttra mig om företrädet af den ena eller den andra af dessa eventualiteter, men jag upprepar min tro, att Sevallalinien kommer att med atseende på inkomsterna för trafiken förete ett ganska dåligt resultat, och jag vet att denna Isigt delas af många med erfarenhet i dylika ämnen. 1 Jag vill nu afsluta mitt anförande med att i största korthet framlägga en beräkning på den skuldsumma riksdagen i sjelfva verket åtager sig ifall båda de af regeringen äskade anslag till belopp af 26,500,000 rdr, för fullbordande af de norra och östra stambanorna, verkligen af riksdagen beviljas. Om de ifrågavarande banorna antagas lemna 2 procents nettobehållning, hvilket väl med hittillsvarande byggnadsoch trafiksätt blir det högsta, då stambanorna hittills, från början räknadt, i medeltal icke gifvit 1 procent, så återstå 4 procent att betala i amortering och med ränta på ränta, som måste beräknas så länge man lånar, gör detta under 42 år på 26,500,000 rdr den förfärande summan af 107,133,160 rdr rmt. För min del anser jag, att en sådan beräkning torde utgöra skäl nog för litet hvar att stäfja sig innan man vågar kasta fosterlandet i stora ytterligare skuldsättningar för företag som icke återbära räntan och kapitalet. På grund af hvad jag nu haft aran anföra, får jag föreslå att omkring hälften af hvad regeringen begärt, eller, enligt utskyttets hemställan, 1 million rdr måtte för år 1871 beviljas för fortsättanant aryerbetena å norra stambanan från Upsala ci a. EDEN TIERRA I