Hr Hiertas anförande i jeornvägsfrågan. Enligt derom framställd önskan meddela vi nu detta anförande, sådant det för protokollet blifvit uppsatt och vederbörligen justeradt. Det lyder i denna officiella form såJunda: a Hr Hierta: Hr talman! Mina herrar! Som jag i fråga om sträckningen för norra stambanan tillhört statsutskottets plurålitet, samt utskottets utlåtande rörande dessa frågor redan några dägar legat i tryck inför kammarens ögon, så skulle jag ansett det vara om ej betänkligt; åtminstone öfverflödigt ätt nu begära ordet och taga kammarens tid i anspråk, om icke en särskild omständighet. dertill. gifvit mig anledning: Jag anser det tjena till intet att nu här bombardera hvarandra med siffror, ehuruväl den som varit med om frågans behandling i utskottet, der siffror i ymnighet blifvit använda såsom vapen å ömse sidor, icke just kan sakna rmaterialier till ett dylikt bombardement; men ett anvrat element har inträdt i den offentliga diskussionen rörande dessa frågor, hvilket nödgar mig att för en stund taga kammarens uppmärksamhet i anspråk, och då jag tager mig denna frihet, gör jag det icke allenast tör egen del, utan äfven för de andra ärade riksdagsmännens från hufvudstaden här i kammaren. Till mig hafva nemligen blifvit öfverlemnade åtskilliga petitioner från en stor mängd af hufvudstadens invånare och flera kollektiva föreningar genom deras direktioner rörande riktningen af norra stambanan, och dessa petitioner, som jag här håller i min band, visa att en kompakt opinion härstädes utbildat sig i denna fråga. Angående en af dessa petitioner har jag redan vid ett föregående sammanträde haft äran anmäla för kammaren att den blifvit till mig öfverlemnad, de öfriga hafva blifvit efteråt lemnade. De hafva nu alla några dagar legat på bordet å riksdagens gemensamma klubb och der varit tillgängliga för en hvar, som deraf önskat taga del, sedan jag för hufvudstadens öfriga hrr riksdagsmän tillkännagifvit deras emottagande. Men då det icke torde unna anses stridande emot min rätt, Och jag fasthellre anser det tillhöra min pligt att här anmäla dem, så torde det tillåtas mig att nu här i störgt het redogöra för hvar och en af dem särskildt. Den första petitionen är undertecknad af ett stort antal ledamöter af Stockholms börs, och jag har haft den äran att emottaga den genom en deputation af tvänne af börsens medlemmar; den innehåller åtskilliga argumenter till fördel för norra stambanans riktning från Thureberg till Sevalla, hvilka bufvudsakligt kunna sammanfattas deruti, att denna riktning af petitionärerna anses bäst sätta hufvudstaden i förbindelse med dess naturliga handelsområde. Som denna skrift är så utförlig, att den skulle upptaga nog dryg tid att helt och hållet uppläsa, så vill jag nu endast omnämna densamma för att längre fram återkomma till ett par af dess hufvudpunkter. Den andra petitionen är till Stockholms stads riksdagsmän i båda kamrarne, aflåten af styrelsen för Stockhoms stads handtverksförening med dess ordförande hr C. Th. Svanberg i spetsen, samt undertecknad af en betydlig mängd handtverksidkare härstädes. Dessa ärade herrar uttrycka deruti den förvåning och det bekymmer, hvarmed de emottagit underrättelsen att statsutskottet funnit sig böra afstyrka den kongl. propositionen om norra jernstambanans fortsättning från Thureberg öfver Sevalla samt i stället. förorda denna stambanas framdragande från Upsala öfver Sala, vidare norrut till Gefle—Dala jernväg. Jag tager mig friheten att utur denna adress uppläsa följande: Underteeknade, industriidkare i Stockholm, hafva icke kunnat undgå att med förvåning och bekymmer emottaga underrättelsen det pluraliteten af riksdagens statsutskott funnit sig böra afstyrka K. M:ts nådiga proposition om norra jernstambanans fortsättning från Thureberg öfver Sevalla och Krylbo till Storvik vid Gefle—Dala-jernvägen samt i stället förorda denna stambanas dragande från Upsala öfver Sala till Krylbo. Skulle detta statsutskottets tillstyrkande af norra stambanans vidare utsträckning varda af rikdagen godkändt, blefve derigenom icke allenast hufvudstaden, utan äfven landet i dess helhet, tillfogad en skada, som man förgäfves ekulle söka att genom andra medel godtgöra. De skäl, som tala för denna stambanas sträckning i den af K. M:t afgifna riktning, äro redan så mångsidigt belysta och utvecklade, att något åtgörande från vår sida i detta afseende icke torde vara erforderligt; men vi böra icke underlåta att framhålla frågans stora vigt och betydelse i allmänhet. Det kan nemligen icke här gälla ett ortintresse, stäldt emot ett annat ortintresse, enär denna angelägenhet, såsom vi redan antydt och hvilket lätteligen inses, berör ett ämne, som synes vara Törtjent af att med allmänt deltagande omfattas, då det efter vår uppfattning icke kan: vara för landets stora och allmänna intressen likgiltigt, om dess hufvudstad hotas med -ett tillbakagående i alla de riktningar, som äro väsentligen bestämmande för densammas tillvaro såsom sådan. En utgång af denna samhällsvigtiga fråga i sådan syftning, som den af statsutskottet förordade, skulle också wmebära ett mer än beklagansvärdt underkännande af de utomordentligt stora uppoffringar, hufvudstadens invånare måst och under en lång tidsföljd måste vidkännas for den så kallade sammanbindningsbanans dragande genom densamma, hvilket föranledt, att utförandet af många för kommunen synnerligen nödiga och vigtiga arbeten dels icke kunnat med erforderlig skyndsamhet verkställas och dels blifvit till en obestämd framtid uppskjutet. Vidare har jag här en petition eller rättare sagdt sjuttiosju petitioner, äfvenledes till Stockholms stads representanter i båda kamrarne, aflåten af svenska. slöjdföreningen här i hufvudstaden, genom I dess styrelse, med frih. Knut Bonde i spetsen. I Föreningen yttrar kufvudsäkligen: Till behandling hos riksdagen föreligger inom kort en fråga, hvars lösning måste komma att utl öfva ett högst väsentligt inflytande på-hufuudstaI dens framtid och som för hela landet är af efizeI nomgripande betydelse, nemligen frågan om norra stambanans sträckning. Det af riksdagens stats.l utskott nyligen fattade, beslut att afstyrka K. M:ts ST TR nåd. proposition om anläggande af en jernväg i den riktning, som med afseende å Stockholms urgamla handelsområde och de kringliggande orternas behof synes vara den enda rätta, har ej kunnat annat än väcka allvarsamma bekymmer hos hvar och en, som för Stockholms välgång och framåt skridande hyser intresse och som genom erfaren