(Insändt.) En besynnerlig teaterföreteelse. i Insändaren af dessa rader, som; fastän en varm vän af dramatisk konst, sällan besöker: våra teatrar, emedan han vämjes vid den platta, pjoll i äckliga eller lättfärdiga själaspis, som der ofta nog bjudes i öfversättningar eller originaler, har känt sitt svenska hjerta och sitt estetiska sinne lifligt och-djupt anslagna och tilltalade af ett litet stycke, som i all sin enkelhet och anspråkslöshet är och länge skall blifva — ty ännu har man ej lyckats totalt förderfva vår publiks smak — en liten äkta perla af friskhet, natur och smak. Peder Rank och hans fästmöl Detta lilla stycke är en vinst. för vår fattiga dramatiska litteratur och bör således äras. Det är derföre glädjande att förnimma, att kritiken skyndar, om ock något långsamt, att erkänna dess värde och bjuda en vänlig hand åt den nykomne gästen. Det är högst sannolikt, att någon af de bättre teatrarne, kanske sjelfva Kongelige,, i. Kjöbenhavn — der den estetiska smaken står högre än i Stockholm — skall skynda att upptaga detta stycke, så snart det der blir bekant. Här ifves det deremot på en liten, obetydlig teater. Hvarföre? Deriligger det besynnerliga. Detta stycke har verkligen blifvit erbjudet vår kungliga scen, men der ej mottagits. Skäl till en sådan vägran hafva naturligtvis funnits, men hvilka dessa än varit, en sådan brist på estetiskt omdöme och smak och till och med på födgeni — ty det hade äfven blifvit en kassapjes — kan ej gerna ursäktas. I alla händelser skulle det vara intressant och upplygande att få höra anledningarne till detta lilla fosterländska styckes olämplighet för en scen, hvilken uppförts franska pjeser, som skrifvits för öbel — pöbel i blus eller pöbelifrack och glac6Iidstar -—, på hvilken stundom de faddaste och mest odramatiska svenska originaler njutit ett välvilligt upptagande af teaterstyrelsen, om också icke af publiken. Vän af dramatisk konst.