gon åtgärd med anledning af förra riksdagökå skrifvelse om inrättandet af förmynderekarivar. Ansvaret derföre måste hr justitioministern taga på sig; men orsaken dertill hade varit den, att talaren ännu icke fornit något sätt, hvarpå denna fråga kunde tillfredsställande lösas. Om kommunal-lifvet öfverallt hade tillbörlig utveckling, kunde möjligen tillräcklig kontroll öfver förvaltningen af de omyndiges medel derigenom vinnas, men som detta icke på lårgt när är händelsen vore det verklig fara att öfverlemna dessa medel åt e kommunalvald nämnd utan ansvarighet. ag rt funnes visserligen utomlands, men förestås der af ansvarige embetsmän. Utskottets ledamöter, grefve Sparre ech hr Ribbing, framhöllo derjemte huru olämpligt och rent af opassande det vore att riksdag efter riksdag inkomma till K. M:t med skrifvelser i samma äm ne, föröfrigt erkännande ämnets stora vigt. Hrr Medin och Carl Ifvarsson gjorde samma erkännande, men tillstodo samma gång de nästan oöfvervinneliga svårigheterna att Tunna finna en tillfredsställande lösning, hvilket åtminstone hittills, trots alla försök, visat sig fåfängt; uttalande dock det hopp, att det i fratntiden skall lyckas bättre. Utskottets afstyrkande hemställan bifölls. Efter en kort diskussion återremitterades, på oa af hrr Walberg, Priutzensköld och ikström, lagutskottets utlåtande JV 16, afstyrs kande föreslagen ändring af 17 kap. 10 och 11 S8 handelsbalken, i syfte att bestämma någon viss tid, efter myndlings8 myndigblifvande, hvarefter förmånsrätt för hos f d. förmyndaren innestående medel upphör. Derömot bifölls lagutskottets hemställan i utlåtandet JV 17, afstyrkande väckt förslag om ändring af 3 kap. 5 och 7 SS ärfdabalken. K Derefter föredrogs första kammarens protokellsutdrag, innefattande tillkännagifvande af kämmarens bifall till dess tillfälliga utskotts JV 2 hemställan om en skrifvelse till K. M:t med anhållan att K. M:t täcktes tillse om och hvilka ändringar i nu gällande jagtstadga kunna vidtagas, för att befrämja öfvervakandet af stadgans efterlefnad och underlätta anställandet af åtal för emot densamma begångna förbrytelsers. — Grefve Sparre och hr Sven Nilsson i Österslöf påpekade korteligen det besynnerliga i att besvära K. M:t med en skrifvelse om förändring, när riksdagen enligt förslaget icke skulle säga i hvilket syfte förändringen orde vidtagas, ja icke en gång, om en sådan är behöflig, då skrifvelsen anhåller att K. M:t skulle tillse, om några ändringar kunna vidtagas; hvar efter den gjorda framställningen ufslogs. . Vidare bifödos andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden, afstyrkande väckta EN om ändring i K. förordningen den 11 Juli 1862, angående allmänt ordnande af ST inkomster, samt rörande anhållan hos K. M:t om utredning, huruvida icke reorganisationen af landtmäteristaten lämpligast kunde ske genom rikets indelning i landtmäteridistrikt. Militärers anställning vid jernvägarne. Samma utskott hade äfven afstyrkt hr Rylanders motion, om hemställan till K. M:t derom att den, som förut innehar ordinarie tjenst på stat, icke må till tjensteman vid statens jernvägar förordnas, Hr Jöns Runodbäck förordade motionen bland annat för den orättvisa mot jernvägspersonalen som ligger deri, att tjenstemän från andra håll, isynnerhet militärer, alldeles som vid postverket, befordras till tjenster vid jernvägstrafiken. Hr Keij ansåg visserligen, att ingenting nu borde åtgöras, sedan K. M:t utfärdat ny instruktion, hvarigenom det blir svårare att vid jernvägarne anställa personer med annan befattning; men då Statskalendern visade, att omkring hvar sjunde tjensteman vid jernvägstrafiken tillhör krigsmakten till lands och våtten, skulle han hafva önskat, att utskottet litet kraftigare betonat önskvärdheten deraf, att så ej borde ske. Dessa invändningar bemöttes af hr Dufva, som fäste uppmärksamhet på, att om man, såsom väl vore rättast, undantoge de vid styrelsen för vägoch vattenbyggnader anställde lönlöse officerare, äfvensom de i armån qvarstående, gjssorligen med rang, heder och värdighet men icke med lön försedde officerare, så utgjorde antalet af militärer xmed lön på stat vid jernvägarne blott 7 eller 8. Och då dertill kom att det, enligt ofvannämnde instruktion, såvida den vederbörligen efterlefves, hädanefter skall bli nästan omöjligt att annat än för någon kortare tid anställa officerare vid jernvägarne, så hemstälde tal. om bifall till utskottets förslag, ett yrkande som framställdes äfven af hr Gust. Jonsson, och som också blef kammarens beslut. Utan diskussion biföllos slutligen statsutskottets utlåtande JV: 20, tillstyrkande K. M:ts förslag rö rande de uti riksstaten uppförda indelta ränte anslag samt indelta och oindelta spanmålsanslagen äfvensom bankoutskottets memorial JV 3, med hemställan att ansvarsfrihet måtte tillerkännas så väl styrelserna öfver diskontkontoret i Stockholm samt lånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisb för förvaltningen af dessa kontor under år 186 som ock bankofullmäktige för förvaltningen i sir helhet år 1868, äfvensom för de beslut och åtgär der, hvilka finnas antecknade i fullmäktiges pro tokoll för år 1869. a kn år nl