LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Settegast, Om busdjurens förädling. — Diverse nya skrifter. — Insändt om Handbok i zoologi. — Litteraturoch konstnotiser. Om Husdjurens förädling af H. Settegast. Öfversättning af L. E. Björkman. Carlshamn 1869. Pris 2 rdr. Det är oss ett synnerligt nöje att kunna rekommendera detta, om grundliga studier och stor skarpsinnighet vitnande, särdeles intressanta arbete. Originalet, hvaraf den svenska öfversättningen är ett med urskilning gjordt utdrag, är ett större arbete: Die Thierzucht, som utgifvits förlidet år med preussiska regeringens understöd, och författaren är direktör vid Proskaus landtbruksinstitat, som nu står i högt anseende. Honom och den bekante, högt aktade djurförädlaren H. von Nathynsius, tillkommer den stora förtjensten att hafva med öfverlägsen skarpsinnighet ådagalagt det ohållbara i de gamla teorierna om djurförädlingen och att hafva uppställt en teori som hvilar på praktisk grundval. Rörande jordbruket ega vi många förträffliga arbeten, och det kan ej bestridas att genom dessa, och genom våra landtbruksläroanstalter har vårt lands förnämsta mnäringsgren gjort betydliga framsteg. Men i allra närmaste samband med denna näringsgren står husdjursskötseln och om den skall blifva inkomstbringande, hvilket är landtbrukets ändamål, så mäste idkarne af detta komplicerade yrke icke vara främmande för, utan väl hemmastadda äfven uti husdjurens förädling, ett mödosamt arbete, som fordrar stor skicklighet, ty man skall icke förgäta, att icke heller på detta område vinnas några segrar utan strid, att naturen icke alltid arbetar djurförädlaren till behag eller godvilligt låter fråntaga sig rättigheten att så mycket som möjligt konservera, hvad hon skapat. Utan fortgående förädling af husdjursraserna skulle de otvifvelaktigt gå tillbaka och individerna försämras, för det ändamål, hvartill de äro afsedda. För åstadkommande af djurförädling användas olika metoder: renafvel och inafvel bloduppfriskning och korsning. Hvardera metoden har sina förespråkare, och troligen ärc de alla verksamma; men en obestridlig sanning är, att hvilken metod som användes så fordrar den att djuruppfödaren skall ega goda insigter i djurförädlingens grunder. Man hör ofta omtalas de rena rasernas, stora företräden, och klander riktas mot de många rasblätdningar, som förekomma; Det