synes dock ha varit af i.döt hela tillfröds. ställandö ärt, ty Jules Favre hade, då har efter honom fick ordet, förklarat att ministern upplysningar nästan tillfredsstält honom jammaren beslöt derefter enhälligt öfvergång till dagordningen, med det tillägg, att der civilförvaltning, under hvilken regeringen för: klarar sig vila ställa Ålgier, synes henne Egnad att tillfredsställa på en gång de inföddas och europeernas intressen. . Enligt Public (Rouhers, ej Forcades organ såsom vi af misskrifning yttrade ifredagsbladet) skall hertigeti af broglie vara utsedd at! fepresentera Frankrike på kyrkomötet. — Professorerna vid College de France beslöto den 6 Mars enhälligt att uppföra Renan i första rummet pä förslaget till lärostolen i de semitiska språken: För formalitetenö skull öppfördes Pereribetrg såsom kandidat i ätfrå rurimet. — I går åtta dagar sedan höllos i Paris ett stort antal offentliga föreläsninar. Det största intrycket gjorde det förerag som Jules Simon höll i Cirque de Impåratrice om dödsstraffet. I Theåtre Cluny talade Eugåne Pelletan om Lamartine, i Ecole centrale advokaten Herold (bekant från välmötenaj om republiken Venedig af år 1 samt i Casino vid Rue Cadet Henri Didier om algierska frågan. Um man betänker, skrifver en korrespondent, att inemot tjugutusen personer af alla klasser följde dessa föredrag med det mest spända intresse, får man, trots erfarenheterna från Belleville och La Vilette, en ganska hög föreställning om parisbefolkningens sinne för intellektuel odling: Hordtyska riksdagen beslöt förliden onsdag, på förslag af grefve Lehndorf, att uppskjuta den andra läsningen af strafflagsförslaget och i stället öfvergå till den tredje läsningen , af den allmänna delen af samma förslag. Andamålet med motionen är att på detta sätt så fort som möjligt få frågan om dödsstraffet definitift afgjordt: . en nordslesvigske deputeraden Kriiger har låtit bland riksdagens medlemmar utdela en skrifvelse, hvari han tillkännager sig ämna väcka följande förslag: Riksdagen besluter uppmana förbundsregeringarne att medverka till att nordslesvigska frågan på grund af traktaterna bringas till slut och särskilt att förmå den preussiska regeringen att verkställa e af Pragfredens femte artikel resulterande rättshandlingar., Äfven i Spaniens cortes har en debatt förefallit om dödsstraffet. I sessionen den 3 Mars väckte nemligen Eraso förslag om dödsstraffets upphälfvande för politiska förbrytelBer. Trots motstånd från flera af kammarens ledamöter, blef det dock med betydlig majoritet förvisadt till komitebehandling. Ett från det klerikala hållet gjordt försök att framkalla ett klandervotum mot regeringen med anledning af hennes bestämda sätt att behandla den uppstudsige och högdragne biskopen af Osma har totalt misslyckats. Som bekant, blef han som fåvge förd till Madrid för att der ställas till rätta, för det han vägrat ställa sig regeringens betallningar och landets lagar till efterrättelse. Ett bevis på den antiklerikala stämning som nu är rådande i Spaniens riksförsamling är att endast 9 röster bland 141 afgåfvos för förslaget om ett klandervotum. Flera yrkade till. och med att biskopen borde insättas på Saladero, det vanliga fängelset. Bland dem som fordrade att grundsåtsen om jemnlikhet inför lagen här skulle i sin fulla utsträckning tillämpas var äfven förre utrikesministern Martos. Telegrafen berättar i dag om en duell som förefallit. mellan hertigen af Montpensier och infanten Henri af Bourbon, hvarvid den senare blifvit dödad. Don Henri varen bror. till exdrottning Isabellas gemål Francisco dAssisi och vice amiral i spanska flottan. il I Mars:1867 blef han, såsom misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning, af Isabellas regering förklarad förlustig sin infantvärdighet. Hvad som förorsakat duellen med hertigen af Montpensier är ännu obekant. Från mormonstaten Utah i Förenta Sta-! terna berättas om en ganska egendomlig opinionsyttring. I staden vid Stora Saltsjön har nemligen nyligen hållits ett stort möte af qvinnor, der dessa, 3000 till antalet, antagit en resolution, hvari de på det kraftigaste protestera mot kongressens tillämnade inblandning i mormonernas inre angelägenheter och tillika på det bestämdaste uttala sig för månggiftets bibehållande. Frågan om kolonierna dök den 7 dennes åter upp i det engelska öfverhuset i anledning af 18:de intanteriregementets hemkallande från Nya Zeeland. På lord Carnarvons förfrågan, om det ej vore nödvändigt att bibehålla denna truppstyrka i kolonien, svarade lord Granville, att tillståndet der nu. vore mycket bättre, än det varit på ett tiotal af år, samt att regeringen derföre icke ansåg lämpligt att betunga krigsbudgeten genom att längre låta nämnda regemente ligga qvar i denna antipodiska koloni. Det vore tillräckligt att låta några officerare och ett antal väl disciplinerade soldater stanna qvar i-kolonien såsom stam för den nya truppstyrka, som kolonisterna sjelfva få uppsätta. Till följd af några invändningar, som gjordes af lorderna Grey och Lyttelton, hvilka ansågo regeringen ensam vara ansvarig för koloniens ritiska ställning, blef frågan ej afgjord före pleni slut, utan kommer att snart ånyo upptagas. Diskussionen öfver den irländska billen börjades den 7 dennes i underhuset. Representanten för Carlow, Henry Bryan, understödd af kapten White, föreslog att billen skulle helt simpelt förkastas. Han stödde detta yrkande derpå, att billen icke gjorde tillfyllest, att de olika föreskrifterna för den norra och den södra deleu af Trland skulle göra irlän-. darne missnöjda (det i Ulster häfdvunna bru-! ket med arrendena ansäg han böra upphöjas! till lag för hela landet), att ersättningsskalan för ensidigt brytande af arrendeaftal ej var nog hög och att arrendatorerna ej erhöllo tillräckligt skydd. Bland de efterföljande talarne var det ingen, som biträdde yrkandet på afslag. Icke en gång de konservative medlemmarne, bland hvilka mer än ett halft dussin talade, ville sätta sig emot billens andra läsning. Bland de liberale talarne förklarade någre, att de vid komitebehandlingen hoppades kunna genomdrifva några tillägg eller förändringar till förmån för arrendatnrorna I!