v hå Stockholm, hvårs intresse af naturen är Oåtskilieligt från Mälardalen, i . Nu ett svaromål till inin dokumenterade nära granne, som bevisar att han uppmärksamt läser riksdageprötokoller, då Marryatska anekdoten om hvita och svarta föanningar var ett baron Schultzenheims yttrande förra riktdågen. Hvad det af grannen ur Westerås läns tidning för Sept, 1869) lästa yttrande beträffar, användes det af talaren just i samma slags bedrägliga syfte, som hör till anekdotens svarta osanWingar, då tidningsyttrandet var en tillfällig vppfattning med anledning af den af grannen omnämnda landstingsbehandlingen af jernvägsfrågan; tidningen har städse förfäktat Sevalla-åsigten, som styrkes af ett aftryck. i lördagens Stockholms-Post. Detta enstaka fidningsyttrande, att deri vilja se en provinsens liknöjdhet för Sevalla, af grannen, enligt Marryat, stillkommet i akt och mening att förvilla, som kan bli en varning till kammaren att icke sjelf falla offer för, huru en konstlad majoritet i Sala-frågan kan skapas. Det har blifvit ett slags humbug ätt,vilja identifiera Sevalla med egennyttans intresse, då i stället, som redan på förmiddagen från ministerbänken yttrades, personer finnas, hvilka skulle ha fördel af linien Sala—Köping, men, underordnande egna nyttan, under provinsens, landets fördel, ifrar bland dem en representant i första kammaren för Sevallalinien. N Frib. Gripenstedt hade i sin egenskap af konungens rådgifvare år 1856 tillstyrkt norra banans sträckning öfver Sala, men fåste uppmärksamheten derpå att då ej fanns annat alternativ. Sedan derefter år 1862 tvenne alternativa förslag kommit till stånd, anslöt tal. sig till den mening, som uttalade sig för banans dragning öster om Sigtunafjärden. Då, likasom nu, ansåg tal. förde. larne vara för de båda riktningarne så lika, att det ej vore lätt att afgöra åt hvilkendera företrädet skulle lemnas. Hvarföre tal. tillstyrkt Salabanan vore emedan den visat sig minst kostsam, ty om den kommer till stånd, skulle man sannolikt nöja sig med denna ensam, hvaremot Sevallalinien fordrade Upsalabanans fortsättande öfver Söderfors. Såväl hufvudstaden som Norrland behöfde jernväg, och som det alltid vore bättre att få någon än ingen, vore det ock nödvändigt att söka bekämpa den gemensamma fienden nihilismen, och från denna synpunkt taget förklarade sig talaren komma att sluta sig till det förslag af de två, Sevalla eller Sala, som finge mesta sympatierna för sig. Talaren vände sig slutligen mot det af hr Keij i hans reservation framlagda förslag om sättet för privatbanors understödjande. I öfrigt uttalade sig för bifall till statsutskottets förslag hrr Östman, Lithner, Bovin, Engman, Jan Andersson i Jönvik, Liss Olof Larsson och J. E. Johansson. För Sevallabanan:; frih. Fock, hrr Fredriksson, J. Bergström, Lars Pehsson i Hjuleten, Ekenstam och Lindberg i Stockholm. På nihilisternas sida uppträdde hrr J. Rundbäck, G. Jonsson, Borg, Wennerus, Geijer, F. Pettersson, And. P. Andersson i Helgesta, P. andersson i Fragg, Gumeulins och Leijer. Såsom förut nämnts, segrade nihilisteraa i vote ringen med 97 röster mot 87, hvilka senare af. gåfvos för bifall till utskottets förslag eller Sala linien.