annan dörr fanns, måste den gå till flygeln, som var bebodd af mrs Chandos. Men hvad var anledningen till att han på detta vis smög omkring i parken? Hvarför hade han tagit å sig en hatt och kappa, alldeles olika dem. han vanligen begagnade, alldeles som om han ville förkläda sig? Och hvad hade han att göra i lady Chandos rum, midt inatten? Ja, visserligen. hvilade ett dunkelt moln öfver Chandos. Jag kunde emellertid ej tyda gåtan och gick till hvila. God morgon, miss Hereford. Denna helsning yttrades till mig af mr Chandos som ungefär samtidigt hade lemnat sitt rom och följde mig in i salen. Jag hade gått fort; så äfven han, ty vi voro något sena och lady Chandos fordrade punktlighet. Men hon fanns icke ännu i eksalen. Mycket bra! yttrade han, då hon icke syntes till. Jag Voppas att min mor har försofvit sig och att hon haft en lika god natt som jag. Har ni sofvit godt, sir? kunde jag ej afhålla mig från att fråga. Alltför godt; en man behöfver icke åtta eller nio timmars oafbruten sömn. Jag somnade nästan samma minut som jag kom i säng — jag hörde icke ens klockan slå elfva, ehuru hon fattades blott några minuter deri, och jag vaknade icke förrän tre qvart till åtta nu på morgonen. Jag var mycket trött i går afton. Vill mr Chandos föra mig bakom ljuset? Jag kände mig otålig och nedstämd. Säkerligen hade mina ögon ett förebrående uttryck då jag såg på honom — hvad rättighet hade de dertill? Ni hade icke somnat klockan elfva, sir. Jo, det försäkrar jag er, miss Hereford. Då måste ni sedan åter ha stigit upp. Jag? Nej visst inte! Hvarför säger ni det?