STOCKHOLM den 9 Mars, Vi återkomma i dag till en något utförligare redogörelse för de förhandlingar som egde rum under gårdagens förmiddagssammanträden i kamrarne, och med afseende å hvilka vi i går endast hunno omförmäla resultaten. Vid behandlingen i första kammaren af frågan om östra stambanan, uppträdde för rent afslag friherre v. Essen, som ansåg bättre att understödja privatbanor. Friherre Sprengtporten yrkade, att riksdagen för att icke binda änderna på sig skulle bevilja anslaget endast för banan för arbetena från Norrköping till Linköping. Hrr Montgomery-Cederhjelm, Bennich och Wern yrkade bifall till statsutskottets förslag att till denna bana bevilja för 1871 ett anslag af 1 million för arbetena å linien Norrköping—Nässjö. Såsom kontraproposition antogs frih. Sprengtportens förslag med 51 röster mot 50, hvilka voro för afslag. Vid den slutliga voteringen antogs, såsom vi förut nämnt, utskottets förslag med 73 röster mot 22. Angående det moment ijernvägsbetänkandet, hvari statsutskottet afstyrkt ett förslag, att vid fortsättningen af norra och östra stambanorna dessa banor skola anläggas med samma spårvidd och enahanda byggnadssätt, som vid de hittills anlagda stambanorna blifvit begagnade, uppstod en vidlyftig och liflig diskussion. Friherre Raab yrkade, att norra stambanan skulle byggas med blott 3!, fots spårvidd, emedan detta för statsverket skulle medföra en besparing af 9!2 millioner rår, och de smalspåriga banorna i Norge och annorstädes visat ganska goda resultater. Sverige borde icke längre i det dyrbarare byggnadssättet af jernvägar söka täfla med rikare länder. Om framdeles de smalspåriga banorna visade sig otillräckliga för trafiken, vore det lätt att afhjelpa denna brist genom anläggandet af dubbla spår. Hr Rydqvist ville gå ännu längre och yrkade att både norra och östra stambanorna måtte anläggas smalspåriga. Hrr Henning Hamilton, Meijer, och C. G. Mörner yttrade sig ätven för de smalspåriga banorna. Hr Nordenfelt vände sig mot frih. Raabs försvar för de smalspåriga banorna, framhöll deras otillräcklighet för en större trafik och olämpligheten af att bygga provisoriska statsbanor samt yrkade bifall till utskottets förslag I samma riktning yttrade sig hr v. Ehrenm,. Hr Brun, ehuru benägen för de smalspåriga banorna, ansåg likväl betänkligt, att riksdagen nu bestämde, att statens jernvägar hädanefter öfverallt skola byggas med 3! fots spårvidd, hvadan han föreslog att man måtte öfverlemna åt K. M:t att tillse, huruvida norra stambanan utan skada och hinder kunde anläggas med 3!2 fots spårvidd. Frih Raab åter ansåg detta tjena till ingenting emedan alla skrifvelser från riksdagen till regeringen, angående större sparsamhet vid jernvägsbyggnader, hittills icke ledt till något resultat. Hr Leijonancker ansåg, att man icke absolut kunde gifva företrädet hvarken åt bredspåriga eller smalspåriga banor, emedan under olika förhållanden antingen det ena eller andra systemet kunde ega företrädet. Häruti instämde hr Wern, hvilken protesterade mot att man skulle låta systemet med smal spårvidd vidtaga vid Upsala, emedan bergslagernas produkter då måste omlastas, hvilket skulle vara skadligt för Stockholms intresse. Frih. Bildt tackade ironisk hr Wern för denna hans omtanke för Stockholms välfärd, men förklarade tillika att har skulle varit ännu tacksammare om denne välvilja sträckt sig derhän, att han icke föregående dag hjelpt till att taga ifrån Stockholn hälften af dess handelsområde. Greive H. Hamiltons förslag om att norrs stambanan måtte byggas smalspårig och att riksdagen hos K,. M:t måtte anhålla, det vic byggandet sparsamhet måtte iakttagas, föreslogs till kontraproposition, , men förkastade: med 62 röster mot 36. ÅAterremiss beslöt: med 42 röster mot 38. Öfriga delar af statsutskottets jernvägsbetänkande biföllos af kammaren. Såsom vi i går nämnde afslog andra kammaren under sitt förmiddagssammanträde def ifrågasatta anslaget för östra stambanan. Om denna banas riktning voro meningarne icke delade, med undantag deraf att hr Grill förordade sin motion om östra stambanans dragande från Hallsberg öfver Motala och Mjölby till Nässjö. De meningar som stodo emo hvarandra voro således, huruvida medel skulle beviljas till någon östra stambana eller ej Främst bland de talare, som uppträdde föl dess byggande, stodo tvifvelsutan finansministern samt frih. Gripenstedt och hr Rundgren Finansministern frib. af Ugglas erkände ati inga juridiskt bindande löften funnes å riks dagens sida afgifna om en östra stambana men det funnes ännu mera bindande förbindelser än de som på juridisk väg kunde ledas i bevis och det vore de moraliska. Hi finansministern genomgick riksdagarnes skrifvelser i fråga om jernvägarne för att visa att det varit riksdagarnes sammanstämmande åsigt att den östra banan skulle vara en stambana. Nu säger visserligen en reservant, att man äfven derför bör upphöra att bygga stambanor, att deras anläggningskostnad är alltför hög; men skilnaden i kostnad mellan de enskilda banor som blifvit anlagda med samma spårvidd som statens, vore icke större än t. ex. för Gefle—Dala-banan 30,000 rdi