unde åstadkommas utan olägenhet för Norrand, så låge deri för denna bana ett föreräde framför Sala-linien. Det är våra stora jöars läge, som vållar att vi ej kunna vara : illfredsställda med en stambana från norr ill söder och en från öster till vester. Deröre att vi ej kunna bygga midt igenom sjörne måste vi ega en bana öster och en vester m Wettern, en söder och en norr om Mälaren. Statsrådet v. Ehrenheim rörde sig mera å de finansiella detaljernas område, i likhet aed hr Adlercreutz, och uttalade sig för! frigt mot nihilismen; krigsministern syselsatte sig, i likhet med hvad frih. Leijonufvud hade gjort i andra kammaren, med en strategiska sidan af frågan och visade å ett öfvertygande sätt Sevalla-liniens omätga vigt för hufvudstadens och landets förvar. Bland talare för Sevallalinien utom miniterbänken utmärkte sig grefve E. Sparre icke lott för sitt synnerligen lifliga fördrag utan tven för sina kraftiga argumenter. Han ysselsatte sig till en början med att genom itater ur äldre riksdagshandlingar visa, att åståendena derom att Salabanan var utlofad och besluten af statsmakterna saknade rund. Och på sådant sätt hade man i 14 x debiterat den ena djerfva dikten efter den ndra Ett ytterst pinsamt intryck hade refven erfarit då han hört en ledamot på stockholmsbänken under en half timmas tid edrifva ett skarpt och fortsatt gyckel med len kommun han representerade. Tal. vore cke van att böja sig för opinionens påryckning, och äfven han hade mottagit peitioner, stridande mot hans egen åsigt, men nan hade icke derföre gycklat med petitiovärerna. Denne ledamot hade åberopat den nening, som gjort sig gällande istatsutskotet, som haft tillgång till upplysningar i ämet, men han glömde att samma statsutskott örlidet år tillstyrkte Sevallabanan. Mot yttrandet, att man ej kunde förstå hvarföre Stockholm vore så angeläget om denna bana, nvände talaren, att Stockholm härvid hade samma intresse som hela landet, nemligen fördelen af att få banan dragen genom ett vördigt land. Och för öfrigt vore det i Stockholms intresse, att man ej droge bergslagsrafiken från denna stad. Detta vore så slart, att det mycizet väl kunde inses . 0. m. af dagakarlen, och talaren hade derföre lika mycken aktning för hans opinion i denna fråga som för en sväfvande statsutskottsledamot. När det blefve 15 mil till Stockholm och 8 till Gefle, så vore det klart att Gefle skulle från bergslagerna taga jernet och jemväl furnera dem med deras behofver. Hvad som vore Gefle-intresset och hvad hufvudstadsintresset vore härvid icke tvifvelaktigt. — Med afseende å beskaffenheten af de trakter, som af de olika linierna genomskuros förevisade grefve Sparre geologiska byråns kartor ötver dessa trakter. Den gula färgen, som betecknade åkerlera, fanns rikligt på det blad som upptog trakten kring Sevallabanan. Men se här, mina herrar, tillade han i det han uppvisade Sa-. la-bladet, som företedde hufvudsakligen röd och grön färg, detta är ju mycket briljant? Men den röda färgen betyder granit, den gröna krosstensgrus! Antingen måtte således gzeologiska byrån ha ljugit eller också norrländingarne ha misstagit sig då de påstå att det är en bördig trakt Salabanan genomlöper. Såsom bevis på huru systemet att lägga banorna midt i landet slagit sig ut, anförde han slutligen linien Nässjö— Lamhult, som enligt trafikstyrelsens rapporter afkastat 0,861 procent. Under eftermiddagens sammanträden yttrade sig för öfrigt för statsutskottets förslag Sala-banan) i första kammaren hrr Berg, tjernblad, von Stockenström, Hazelius, Petr6, Wern (som ville att anslaget äfven skulle afse linien Sala—Westerås—Köping såsom stambana), Casparsson och Rydin. I andra kammaren yttrade sig för Salabanan hrr Ribbing, Per Nilsson i Espö, Hörnfelt, Staaff, Häggström, Asker; Östman, Bovin, Engman, J. E. Johansson, Jan Andersson i Jönvik och Liss Olof Larsson. För Sevalla-banan yttrade sig under eftermiddagen, förutom de här ofvan omnämnda talarne, i första kammaren: hrr Heijkenskjöld, Leijonancker, Reutersvärd, Hasselrot, Tersmeden och Wallenberg; i andra kammaren: hrr Ådlersparre (ur militära skäl), Bonde, Grafström (som i ett lifligt föredrag visade huruledes man i andra länder nästan öfverallt låtit jernvägarne följa vattendragen, d. v. s. framgå der någon trafik funnes), Fock, Fredriksson, Lindberg, J. Bergström, L. Pehrssoni Hjulsta, Stenbäck och Ekenstam (dock under förklariog att om han finge valet mellan afslag och Salabanan, komme han att rösta för den senare). För rent afslag (d. v. s. såsom nihilister, enligt den nu äfven under debatten begagnade termen) uppträdde i första kammaren hrr G. Posse och C. G. Mörner; i andra kammaren hrr Nordenskiöld, Lars Ersson, Mankell (dock under förklaring att han, om ett val måste göras, för den mindre kostnadens skull var anhängare af Sala-linien, ehuru han till en del medgaf Sevalla-liniens strategiska vigt), J. Rundbäck, G. Jansson, Borg, Wennerus, Geijer, Å. Andersson, Gumaelius och Leijer. Hr Jöns Pehrsson talade ensam för en återremiss, Frågan om östra stambanan har i dag fått samma utgång som frågan om den norra fick förliden natt, Första kammaren har nemligen med 73 röster mot 22 bifallit statsutskottets förslag att till banan Norrköping—Linköpiog—Mjölby—Nässiö anslå en million rdr