Se der kommer Dexter ännu en gång tillbakal Det händer inte ofta att jag går och lemnar mitt halfva ärende ogjordt, yttrade mr Dexter och upprullade papperet, som han höll i handen. Se här en planritning till den ifrågasatta stallbyggnaden, sir, som ni ville granska, Skall jag bära in den? Noj, för ingen del, Jag tar den sjelf, om ni vill gifva mig den, svarade mr Chandos. Agenten gick. . Har ni nu tillräckligt hvilat er, miss Hereford? Mitt svar blef att stiga upp och gå framåt gården. Mr Chandos gick bredvid mig, som et tycktes helt och hållet upptagen af ritningen, som han till hälften öppnat. Då vi kommo till den punkt, hvarest en körväg vek utaf åt höger till stallet, kände jag mig rätt glad öfver att min följeslagareicke föreslog mig att genast göra Nero ett besök. Då vi närmade oss porten, mötte oss lady Chandos, Hvad är det jag hör? har hunden anfallit er, miss Hereford? började hon. Jag blef så förvirrad vid hennes tilltal, efter det löfte som jag nyss hade gifvit mr Chandos, att jag icke svarade något. Hn tog derföre till ordet. Nero hade slitit sig lös, min mor. Miss Hereford skulle just gå in, eller bade redan kommit genom grinden — huru var det, miss Hereford? — då han, som det hötves slottets trogna väktare, hindrade henne från att nalkas vidare., Rörde han er, miss Hereford? frågade lady Chandos mig. Det hann han inte, mylady; jag slog igen grinden. Min fruktån var att han skulle hoppa öfver, Sh han gjorde det ej, Kanske var grinden för hög.p