STOCKHOLM den 7? Mars, Vid den i dag uti kamrarne pågående behandlingen af jernvägsfrågorna hafva på förmiddagen beslut blifvit fattade endast rörande två punkter af statsutskottets betänkande, nemligen i fråga om anslagen till nordvestra banans fullbordande, och till förökande af den rörliga materielen å samma bana. Avslaget till nordvestra banan har af båda kamrarne blifvit, i öfverrensstämmelse med M:ts proposition och statsutskottets tillstyrkande, bestämdt till 1,600,000 rår för innevarande år och till 1,160,000 rår för nästkommande år. Beslutet härom fattades i första kammaren med 58 röster mot 55 och i den andra med 120 röster mot 58. Minoriteten röstade i båda kamrarne för bitall till hr Werns reservation, som hemställde att en summa af 2,500,000 rdr skulle för i år beviljas, på det banan skulle kunna redan innevarande år öppnas för trafiken. Regeringen förklarade sig i båda kamrarne emot hr Weerns förslag, i första kammaren genom statsrådet von Ehrenheim, i andra kammaren genom civilministern hr Adlercreutz. Skälen voro hufvudsakligen angelägenheten att man ej borde genom anticipationer på kommande ärs anslag rubba det en gång antagna systemet för en banas byggande. Hr Wors visade visserligen, såsom oss syntes ganska öfvertygande, att det 1868 uppställda systemet för nordvestra banans byggande blifvit rubbadt genom det förskott af 1 millionrdr som förlidet år anvisadesåinnevarande års anslag, och att man dels derigenom, dets genom de medel regeringen från annat håll anvisat, nu hade kommit just på den punkt, som åsyftades af dem som 1868 ville ställa anslagen så att banan skulle kunna år 1870 fullbordas; hvariemte de ekonomiska fördelar, som skulle ha vunnits genom banans fullbordande redan innevarande år, framhöllos såväl af br Wern som föröfrigt i första kammaren af hrr . Beck-Fries och Nordenfelt samt i den andra af hrr Hedin, Hedengren, Grenander, Leffler; Wedberg, Medin, Leijer och Olof Olsson i Olebyn; men häremot invändes i första kammaren af hrr Funck och Wallenberg samt i den andra af hrr Hierta, Key, Ifvarsson, Kallstenius och Lyttkens vigten af att ej öfverskrida det belopp, som riksdagen ansett sig böra årligen för jernvägsbyggnader atse, samt att ej genom rubbningar i afseende å det omfång, hvari arbetena bedrefvos, ställa en mängd arbetare på en gång utan sysselsättning. Såsom läsaren funnit af voteringsresultaten, gjorde sig dessa skäl gällande hos majoriteten i båda kamrarne. I första kammaren fanns till och med ett antal ledamöter, hvilkas talan fördes af hrr Henfing Hamilton, C. G. Mörner och von Koch. hvilka ville för i år anvisa endast 1 million ytterligare till arbetena å ifrågavarande bana, således samma belopp, hvarmed årsanslaget blifvit minskadt genom den förlidet år beviljade anticipationen. Ä Det af regeringen begärda anslag af 250,000 rdr tili den rörliga materielens törökning har blifvit, i öfverensstämmelse med statsutskottets åsigt, af båda kamrarne afslaget. Hrr v. Ehrenheim och Adlercreutz talade, den ena i första, den senare i andra kammaren, å regeringens vägnar för bifall till det k. förslaget, dervid hr Adlercreutz förklarade, att om anslaget icke beviljades, komme summan att tagas af trafikmedlen; Förunderligt nog passerade detta yttrande utan att deremot gjordes någon anmärkning, ehuru det tydde på en afsigt att fullfölja det af senaste statsrevision så skarpt ogillade systemet, att trafikstyrelsen och regeringen förfoga öfver trafikbehållningen till sådana ändamål, med afseende å hvilka riksdagen borde besluta, — ett system, som hr Hedin uti ett följande yttrande betecknade såsom ett synnerligen anmärkningsvärdt prof på byråkratisk oförsynthetp. Derefter har i båda kamrarne den stora hufvaddrabbninger om de nyastambaneanläggningarne börjat. I andra kammaren, der man något tidigare företog denna hufvudpunkt i jernvägsbetänkandet, öppnades debatten af civilministern hr Adlercreuts, som försvarade Sevalla-liniens företräden, Han visade först genom utförliga samt särdeles klart uppställda kalkyler, vid hvilka han i flera fall tog motståndarnes suppositioner till utgångspunkt, att den förlust af två millioner, som skulle uppstå genom ökad trafik-kostnad om Sevallabanan byggdes, alldeles icke vore att befara; samt vidare att den större trafik, som vore att vänta på Sevallabanan, skulle väl lemna ersättning för den större anläggningskostnad, som denna bana erfordrade. Hans hufvudskäl var dock den möjlighet, som denna bana beredde den norr ifrån kommande trafiken att efter omständigheterna finna sin väg vare sig åt öster, åt vester eller ät söder. Den strategiska sidan af frågan upptogs derefter af sjöministern frih. Leijonhufvud, som klart och öfvertygande visade samma banas stora betydelse icke blott för möjligheten att proviantera armen samt hufvudstadens och den kringliggande traktens befolkning under ett mot hufvudstaden riktadt fiendtligt anfall, utan jemväl dess betydelse för sjelfva striden och framför allt för händelse af en reträtt, då på densamma kunde undanskaffas armens tross, ammunitionsförråder, broattiralj samt sjuke och sårade, under det armåen verkstälde sitt återtåg längs banan och för dess betäckande hade fördelen af de starka positionerna vid Stäket, Ekolsund o. s. v. Härefter uppträdde hr Hedia och framlade