det heter i statsutskottets betänkande, det l drista vi att med begagnande af en berömd talares ord i andra kammaren benämna en volt. Anser man då, vid uppställandet af dessa kalkyler, att banan Thureberg—Upsala ickel skall för staten ega det allra ringaste värde i och för sig? Och förbiser man helt och hållet, att om staten utgifver de tre millioner som det kostar mer att bygga Sevallabanan än Sala-banan, så ernås å andra sidan det resultat, att staten får 2413 mil jernväg norr om Mälaren, i stället för endast millionerna sparas. Det är ju alldeles icke fråga om att med den mindre kostnaden uppnå samma mål som med den större, utan med den mindre kostnaden skul:e endast ernås ett mindre resultat, eller, tvärtom, med den större kostnaden skulle vinnas ett större resultat, nemligen mer än fyra mil längre jernväg, men på samma gång en mil ginare väg till den slutpunkt dit man vill komma. Att tala om en besparing, utan att tala om hvad som med densamma förloras, eller om en utgift, utan att tala om hvad man dermed vinner, det är kort och godt att missleda dem, som man med sina utredningar borde upplysa. Med afseende å Sevalla-liniens företräden, ur trafikens synpunkt, framför BSala-linien, hafva vi nyligen utförligt yttrat oss; men vi kunna icke neka oss nöjet att till tjenst för dem, som kunna önska något stöd för sin mening i denna fråga, men icke hafva tillgång till statsutskottets betänkande, utur riksgäldsafdelningens förslag till utlåtande, hvilket blifvit såsom reservation upptaget af hrr Funck, Leijonancker, Beck-Friis, af Klint, Brusewitz, Wallenberg och A. Posse, meddela ett kort utdrag af hvad som i detta hänseende yttras. Det säges der: Hvad nu angår frågan om hvilkendera sträckningen, som för Norrland och Dalarne må vara den förmånligaste, antingen den från Storvik öfver Sala och Upsala till Stockholm, eller den från Storvik öfver Sevalla och Thureberg till Stockholm, så är redan anmärkt att Sevalla-linien till Stockholm blir 1!8 mil kortare än Salalinien. Då dertill kommer att Dalarne genom Sevalla-liniens antagande träffar Mälarehamn i Westerås på vida närmare håll, än om vägen drages öfver Sala, samt att större utsigt förefinnes att en jernväg från Sevella till Westerås och Köping skall komma till stånd, än att en jernväg skall blifva anlagd från Sala till Köping, med bibana till Westerås, så synes det vara obestridligt, att Norrlands och Dalarnes behof af jernvägskommunikation såväl med Stockholm som med Mälarehamn och med vestra och södra Sverige blir bättre tillgodosedt genom Sevalla-linien, än om Salalinien antages. Vidkemmande derefter frågan, huruvida bergslagernas behof af ändamålsenliga kommunikationer såväl med afsättningsorterna, som med de delar af landet, hvilka ega tillgång på kol, spanmål eller vattenkraft för jernverksrörelses bedrifvande, bättre fylles genom antagande af Sevallaeller af Salalinien, så kan det icke nekas att begge sträckningarne lika mycket gagna bergslagerna, sävidt man blott afser sträckningen norrut, enär vägen från trakten af Muren till Avesta och Storvik blir densamma, antingen Sevallaeller Sala-linien kommer till stånd. Deremot kunna hvarken Norbergs bergslag eller Dalarnes och Norrlands jernverksoch skogsdistrikter hafva samma nytta af Salalinien, som af Sevalla-linien, enär denna senare är kortare till Stockholm samt medför större utsigt att få jernvägen fortsatt dels till närmaste Mälarehamn vid Westerås, dels till Köping och vestra stambanesystemet. För Norbergs bergslag måste dessutom Sevalla-linien ega företräde i det hänseendet, att den genomlöper den rika spanmålsort, från hvilken bergslagen från urminnes hemtat största delen af sitt spanmålsbehof och med hvilken bergslagen i följd deraf står i liflig affärsförbindelse. Efter att i sammanhang härmed ha upp20!s mil, om Sala-vägen bygges och de 3l lyst om hvad som åtgjorts för åstadkom-: mande af en bibana Sevalla—Westerås— ! Köping, fullfölja reservanterna: Om nu således torde kunna antagas att, derest norra stambanan bygges från Thureberg till Sevalla, den enskilda jernvägsanläggningen från Sevalla öfver Westerås till Köping samtidigt varder utförd, så skulle Sevalla-linien jemväl för bergslagerna i vestra delen af Westmanland och norra delen af Nerike samt för dessa trakters invånare i allmänhet medföra högst väsentliga fördelar. Ifrågavarande orters produkter, och deribland : företrädesvis malm och metaller, skulle då kunna på de redan anlagda Nora—Ervalla-, Köping— Hultssamt Köping—Uttersbergsbanorna nedkomma till Köping och derifrån kuona äfven vintertiden på jernväg fortkaffas till Stockholm för att derifrån på rsta öppet vatten utskeppas. Det stora gagn, som skulle tillskyndas jernproducenten genom att omedelbart och utan uppläggningsoch omlastningskostnader kunna försända sina produkter direkt till förläggaren eller till Stockholms jernvåg, torde icke kunna nog uppskattas. Att dessa fördelar skulle blifva en följd af jernvägens förläggande ötver Sevalla, men gå alldeles förlorade, om vägen, genom dess dragande öfver Sala, blefve förlängd med 4 å 5 mil, lärer icke kunna bestridas; och för sannolikt torde jemväl kunna antagas, att någon väg mellan Köping och Sala icke genom enskild företagsamhet kunde åvägabringas, hvadan det blefve en nödvändighet för staten att på sin bekostnad anlägga densamma. Vi tillåta oss slutligen erinra derom att regeringen i sin proposition ganska starkt betonat Sevallabanans afgjorda företrädei strafegiskt hänseende. Detta är en omständighet at den största betydelse; ty om än representanterna för åtskilliga landsorter anse sig icke behöfva fästa någon synnerlig uppmärksamhet vid hufvudstadens kommersiella intressen, så lärer det emellertid icke för någon ort af riket kunna vara likgiltigt om hufvudstaden skulle redan under de allra första daarne af ett utbrytande krig falla i fiendens hand och dermed nyckeln till Mälaren och Mälenstslen vara förkOm derföre vid valet mellan två ifrågasatta jornvägslinier från nufyndstaden den ena bedömes af landets resering 22som egande ett afgjordt företräde i strategiskt hänseende, så synes man böra be