STOCKHOLM den 3 Mars, Icke på många år har jernvägsfrågornas behandling vid riksdagen varit motsedd med så stor spänning som den, med hvilken man nu afvaktar de beslut riksdagen går att fatta. Det är också synnerligen vigtiga problemer, som denna gång föreligga till lösning. — Till meningsskiljaktigheterna om tidpunkten för nordvestra stambanans fullbordande, om tidunkten för norra och östra banornas fullöljande och om norra stambanans riktning, har nemligen i sista stunden kommit den på fullt allvar å bane bragta frågan om upphörande med all jernvägsbyggnad för statens räkning sedan nordvestra banan blifvit fullbordad, och slutligen har man med större eftertryck än tillförene ifrågasatt användandet af ett billigare byggnadssätt iör de statsbanor, som hädanefter kunna komma att anläggas. Frågan om anslaget till nordvestra banan, som främst förekommer, kan afgöras fullkomligt oberoende af den behandling som egnas de öfriga tvistepunkterna. Här räder ingen meningsskiljaktighet derom att anslaget skall beviljas, och icke heller finnes här numera någon tvist om riktning och byggnadssätt. Det äller blott att bestämma huruvida ett beopp af 960,000 rdr skall utgifvas några månader förr eller senare. Frågan derom reducerar sig, i vår tanka, till ett mycket enkelt räknestycke. Anvisas det nämnda beloppet redan innevarande år, så blir nordvestra banan färdig till begagnande innan utgången af detta år; en oafbruten jernvägsförbindelse blir öppnad mellan Sveriges och Norges hufvudstäder, och hela det svenska stambanenätet satt i förbindelse med den norska hufvudbanan. Anvisas beloppet icke förr än nästa år, blir landet i ungelärligen ett års tid längre i saknad af de antydda fördelarne. Nu är det emellertid mycket lätt att uträkna, att hura liten afkomst den ännu ofullbordade delen af nordvestra banan skulle kunna under loppet af ett år lemna, i förhållande till anläggningskostnaden i sin helhet, så måste denna afkomst dock blifva en mycket god ränta på den jemförelsevis obetydliga summa, om hvars utgifvande några månader förr eller senare här är fråga. Kan det under sådana omständigheter vara klok hushållning att förspilla icke. blott de fördelar för landet i sin helhet och för de orter banan genomskär, som hon under ett års tid skulle bereda, utan jemväl beröfva staten den direkta inkomst som skulle vinnas genom det belopp, hvarmed afkomsten af hela banan under ett: års tid öfversköte räntan å 900,000 rdr under några månader? Vi tro deticke. Såsom vi förmodade, har statsutskottet ej haft annat skäl för sitt afstyrkande än omsorgen att inom ett visst belopp begränsa den summa, som årligen må för jernvägsbyggnader användas. Huru förträfflig denna grundsats än må vara i allmänhet, blir den dock förderflig, om den tillämpas äfven då, när man derigenom tillskyndar landet skada och statsverket förlust. Vi kunna derföre icke annat än på det lifligaste förorda bifall till hr Werns i detta ämne afgifna reservation, som för öfrigt påpekar flera vigtiga fördelar med afseende å byggnadsadministration och arbetsanordningar, hvilka skulle blifva följden af nordvestra banans hufvudsakliga fullbordände under loppet af innevarande år. Öivergå vi härefter till frågan om fortsättningen af norra och östra stambanorna, l möta vi i samband dermed genast det genom hr Keys reservation å bane bragta förslaget att upphöra med vidare stambanebyggnad och att öfverlemna åstadkommandet äfven af de nu ifrågavarande delarne af norra och östra banorna åt den enskilda företagsamheten. Detta är en fråga, som kan ses från mer än en sida och onekligen förtjenar det allvarligaste begrundande. Å ena sidan är det alldeles gifvet, att privata bolag kunna icke biott bygga sina banor billigare, utan jemväl administrera dem med större sparsamhet än som är möjligt för staten, som alltid blir en dålig industriidkare och affärsman. Dertill kommer att staten, genom att bidraga med blott en del af anläggningskostnaden, kan rö med samma belopp åstadkomma vida meral jernvägar än om de bekostas helt och hållet af staten sjelf. Men ä andra sidan kan dett icke undgå att medföra sina olägenheter om staten lägger ett stycke privatbana mellan två delar af sina stambanor, såsom t. ex. fallet skulle blifva om linien Norrköping— Nässjö bygdes af ett enskildt bolag. Och hvad den ekonomiska sidan af saken angår, så är det, gifvet, att om staten förlorar hela räntan på haltva anläggningskostnaden för en jernväg anlagd af enskilda med statsbidrag till hälften af kostnaden, eller om hon förlorar halfva räntan å banor bygda för egen räkning, så blir resultatet i hufvudsak detsamma, och någon fördel för staten uppstår endast för sävidt de privata banorna bygts billigare än statsbanorna och under antagande att de banor, om hvilka det kan vara fråga, skulle afkasta mindre än 3 procents ränta å anläggningskostnaden om de bygts af staten, eller mer än 3 procent om de bygts af enskilda. Fördelen för staten nm mur mM MMM 4 mm skulle således ytterst bestå deri, att banorna 7 kunde af enskilda byggas billigare än af staten sjelf och att staten blefve befriad från banornas administrerande. Otvifvelaktigt kunna dessa fördelar blifva icke så ringa och frågan förtjenar således väl att tagas i öfvervägande. De ändlösa tvisterna om norra banans sträckning hafva också, efter hvad det vill synas, gifvit åt hr Keys förslag eller i allmänhet åt åsigten att icke något anslag nu bör beviljas hvarken för norra eller östra banan, större utsigter att möjligen vinna framgång eller åtminstone att finna ett starkt understöd, än som under andra omständigheter skulle ha varit fallet. Emellestid skall den meningen, att staten bör för egen räkning fullborda de bansträckor, som från början antagits ingå i statsbanenätet, säkert äfven af många vidhållas, och det blir då fråga om hvilkendera af de omtvistade, sträckningarne för norra banan, som bör erhålla företrädet. Våra åsigter i det ämnet äro kända, och vi behöfva derFr O fa fQ th 0 je ht FR fe FR KJ KN LK fä Jr Jr JR