mentets nye prefekt, och sade honom, att det gladde honom att på denna plats ställa en vän till hr Thiers, Men glädje och förhoppning intogo samma grupp och uppvärmde åter majoritetens försmäktande hjertan, då det berättades, att hr Pastoureau, en af de afskedade prefekterna, af kejsaren, då han beklagade sig öfver en så härd behandling för en bepröfvad anhängare, erhöll det betecknande svaret: Jag kan ingenting göra nu; gör såsom jag: väntal Majoriteten skulle sannerligen icke behöfva många dylika vinkar ofvanifrån för att kasta ministeren öfverbord och. ersätta den — ifall Ollivier kunde förmås att deltaga i en sådan uppgörelse — genom en minister af högra centern, hvilken skulle bestämdt förpligta sig att bibehålla kammaren och som skulle regera med dess hjelp, till dess en revolution komme och s0opade bort dem alla i ett tag. Det är verkligen en stor villfarelse att tro, att vi endast ha militären att tacka för det allmänna lugnets bevarande under de senaste få dagarne, och ännu mera att de arbetande klasserna, som ej blandade sig i dessa anstötliga gatuuppträden, i någon mån äro vänligt stämda mot regeringen. Vår revolutionära press, som läses af hundratusentals menniskor och hvilken så bittert och dertill — enligt dess läsares tanke — så förträffligt sjunger ut med folkets klagomål, har minst sagdt samma verkan på och förtroende hos den parisiske arbetaren som er uppviglande press på edra celtiske medborgare, och hvad man än må säga i motsats dertill, så ha vi här ett stort missnöjdt och krigiskt Irland bland oss. För att anföra ett exempel, så skall den arbetare, som för några dagar sedan sköt ihjäl en poliskonstapel, som kom till honom med en arresteringsorder för konspiration mot staten, bli en populär martyr, och om han blir dömd till straffarbete, skall hans öde hos befolkniogen bli en kontrast mot prins Pierre Bonapartes relativa strafflöshet, han, som äfven visat sig alltför ferm att skjuta; och Gud vet huru många scener af detta slag, hvilka alstra hvarandra och utså trätor och mord, ännu förestå oss. Men alla dessa uppträden, och till och med detta verkliga hat hos våra arbetande klasser emot regeringen, olyckligtvis. uppblandadt med ett blindt agg till sjelfva samhället — alla dessa tvister, politiska rättegångar och mord äro icke en verklig fara och kunna passera utan synnerlig våda, om ett vilkor uppfylles — d. v. s, så länge medelklasserna äro vänligt stämda mot regeringen och benägna att hjelpa henne genom hennes svårigheter. Ty den rättmätiga afskyn för socialismen gör sitt inflytande gällande och samlar medelklasserna omkring den verkställande makten såsom en naturlig ledare och försvarare af deras intressen. Men låt den verkställande makten återtaga eller visa sig böjd för att återtaga skepnaden af personlig makt, och desse nya vänner skola skrämmas bort, och harmsna öfver att så länge ha varit en lekboll, skall det qvitta dem temligen lika, hvilkendera af dessa båda olyckor man råkar ut för; korteligen, jag kan icke noggrannare skildra tillståndet än med dessa få slutord: Lagstiftande kåren spanar i kejsarens ansigte för att få veta, om tiden är inne att störta ministören, under det att folket icke mindre uppmärksamt spanar i medelklassens ansigte, för att utröna, om tiden är inne att störta regeringen. KErPtENEASENERne